När händerna hjälper oss att tänka | Synpunkten
2026–11–17
”Synpunkten” är ett forum för medlemmar i Reggio Emilia Institutets styrelse att dela sina tankar och perspektiv. Krönikan har tidigare varit del av tidskriften Modern Barndom, men publiceras sedan årsskiftet fyra gånger om året här på webben som del av Reggio Emilia Institutets nyheter.
Årets fjärde webbsynpunkt ”När händerna hjälper oss att tänka” är Karin Gandinis, grafisk formgivare, kreativ ledare och ledamot i styrelserna för Reggio Emilia Institutet AB och Reggio Emilia Institutets ekonomiska förening.

Jag är mormor till ettåriga Nina och njuter av att följa hur hon tar in världen. Med kroppen, händerna och blicken. Hon som känner, flyttar, håller stadigt och släpper taget. Häller vatten, rör runt små matbitar, öppnar, stänger, drar och bankar.
Som mormor har jag en annan blick än när mina barn var små. Jag är mer avslappnad, följer hennes uppmärksamhet och låter mig överraskas.
Med Nina kommer minnen från min egen barndom tillbaka. Min mamma Kerstin och min ”nonna” Maria lät oss utforska allt från pasta och knappar till naturföremål. Mamma uppmuntrade oss att vara ute i naturen. Vi fick klättra, smutsa ner oss och pröva själva, medan många italienska föräldrar omkring oss var mer försiktiga. Än i dag kan jag gnugga ett hörn av ett lakan mellan fingrarna, känna lugnet och förflyttas tillbaka i tiden.
Och än i dag njuter jag av miljöer rika på material och pågående projekt, där saker får röras, väljas och ibland stå framme halvfärdiga.
I den italienska skolan fick utforskandet inte samma utrymme. Uppgifterna var ofta förutbestämda: fyll i figuren, följ mallen eller hitta rätt svar. ”Smutsigt.” ”Oordentligt.” ”Farligt.” ”Inte för flickor.” Tillsägelser som begränsade lusten att pröva. Men nyfikenheten överlevde motståndet.
Kanske är det därför jag fortfarande dras till situationer där svaret inte är givet. När jag arbetar med collage märker jag hur händerna hjälper mig att tänka. Jag börjar med en idé som sakta förändras. Flyttar former och pappersklipp, lägger två bilder bredvid varandra och plötsligt uppstår något oväntat. Det jag gör förändrar det jag tänker.
Den erfarenheten bär jag med mig när jag leder workshoppar för vuxna. En uppgift kan vara att kombinera två föremål och gestalta en ny idé. Först kommer ibland tvekan: Vad ska det bli? Sedan börjar deltagarna pröva, skratta, diskutera och ändra riktning. Det handlar inte om att skapa något snyggt utan om att upptäcka fler möjligheter tillsammans. Humor, tystnad, lust och frustration ryms i samma process. Jag har hört ”jag är inte kreativ” övergå i ”låt mig få vara kvar i det här en stund till”.
Barn, konstnärer, designers och forskare inspirerar mig att förstå kreativitet som ett arbetssätt. Mitchel Resnick, forskare vid MIT, beskriver kreativt lärande som en spiral: föreställa sig, skapa, leka, dela idéer, reflektera och föreställa sig på nytt. Jag känner igen rörelsen hos Nina, hos mig själv och hos vuxna som får experimentera utan krav på ett färdigt resultat.
I ”The Whole School as an Atelier” uttrycker Carla Rinaldi en tanke jag ofta återkommer till: ”Det kompetenta och kreativa barnet finns om det finns en kompetent och kreativ vuxen.” För mig handlar det inte om att pedagoger måste vara skickliga på att teckna eller måla. Snarare om att själva våga undersöka, pröva olika uttryck och låta idéer förändras längs vägen. Om vi vill ge plats åt barnens hundra språk behöver vi också hålla våra egna levande.
Jag har mött många pedagoger, ateljeristor och ledare som gör just detta, trots begränsade resurser. Men även den som uppmuntrar andras nyfikenhet behöver tid och utrymme att utmana invanda sätt att tänka.
När jag sitter bredvid Nina blir frågan konkret: Hur kan vi ge hennes lust att utforska fortsatt utrymme och samtidigt ta hand om vår egen?
Text: Karin Gandini, grafisk formgivare, kreativ ledare och ledamot i styrelserna för Reggio Emilia Institutet AB och Reggio Emilia Institutets ekonomiska förening.
Lästips
Göran Lundborg (2011): Handen och hjärnan – från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden. Om handens betydelse för hjärnan, människans utveckling och lärande.
Mitchel Resnick (2017): Lifelong Kindergarten. MIT Press. ”Om kreativt lärande genom att föreställa sig, skapa, leka, dela och reflektera.”
World Economic Forum (2025): The Future of Jobs Report 2025. ”Om bland annat kreativt tänkande som en viktig framtidskompetens.”