Dags att återerövra glädjen i uppdraget | Synpunkten

Ett av mina favoritcitat från läroplanen är att ”förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik”. Det citatet är som ett koncentrat av alla de erbjudanden och möjligheter som förskolan ska rymma. Men, risken finns att dessa tre adjektiv separeras från varandra – precis som det ofta görs mellan omsorg och lärande, fakta och fantasi, teori och praktik.

Tänk om vi hade barnens förmåga att inte separera lek och lärande – och slutade lägga tid på att sortera det vi gör i olika fack. Tänk om vi i stället valde att rikta blicken mot frågor som: När sker egentligen lärandet? Vid det planerade tillfället, eller när barnen spontant börjar leta, undersöka och utforska olika fenomen? 

Kvalitetsarbetet och SKA i all ära, men riktar vi verkligen blicken mot det barnen efterfrågar? De vill ha uppgifter och erbjudanden som lockar deras fantasi, som väcker lusten att leka och skapa, och som får dem att pröva olika sätt att utforska och förstå sin omvärld. Framför allt vill de dela sina upplevelser med oss: att vi finns nära, är med i deras lekar, pratar med dem när de bygger eller tecknar och deltar i deras utforskande.

Att ha roligt i förskolan handlar om att tillsammans med andra få utforska och lära inom olika kunskapsområden och uttrycksformer. Det händer något hoppfullt och nyskapande när barn och pedagoger gemensamt hittar förklaringar och möjliga svar på de frågor som väcks, när fantasi och lekfullhet får berika projekten.

Här känner jag en djup tacksamhet över Reggio Emilia-inspirationen och den fortbildning jag har fått genom Reggio Emilia Institutet. Den har gjort mitt yrkesliv så mycket mer intressant och utvecklande. Jag har haft roligare på jobbet tack vare möten med andra pedagoger i nätverk, handledning och genom att omsätta inspirationen i arbetet med barnen.

Det är mitt i detta myller – i möten med barnen, i dialog och relation, i att göra tillsammans – som vi skapar mening. I nyfikenheten och förväntan inför hur barnen kommer att ta sig an våra erbjudanden. I vår tidspressade förskolevardag blir det till guldstunder när vi kan ge barnen den kvaliteten: att vara nära och närvarande, utan att behöva fundera på hur vi ska få ihop dagen utan vikarie.

I dagens tuffare tider behöver vi återerövra arbetsglädjen och påminna oss om det som fick oss att välja yrket från början. Vad är viktigt för mig om förskolan ska bli både ett varmt minne och en god utbildning för barnen? För mig handlar det om en hoppfull start där skoj blandas med allvar, där koncentration blandas med skratt, och där frågorna har en början men inte några färdiga slut.

Text: Lena Bäckström, pedagogista i Piteå och ledamot i styrelserna för Reggio Emilia Institutet AB och Reggio Emilia Institutets ekonomiska förening.

Lästips

Jag vill avsluta med lästipset Förskolan som plats för hopp och framtidstro (Natur & Kultur, 2025) genom ett citat av bokens författare Mia Heikkilä:

”Pedagogiken är en plats för hopp och framtidstro. Att se världen genom pedagogikens ögon kan därför innebära att ge sig själv hopp och framtidstro, eftersom där finns en riktning framåt och en tro på lärandet. I pedagogiken finns de kollektiva berättelserna, det kollektiva minnet som berättar om både framåt och bakåt i tiden, och om nuet. Där finns lärandemöjligheterna, villkoren för utveckling och omsorg och där finns tron på barnen och deras möjlighet att gå framåt.”