När förändring blir en utmaning | Synpunkten

”Du ska inte tro det blir sommar…” sjunger vi snart på många förskolegårdar runt om i landet. Det är en sång som bär på både förväntan och avslut. För samtidigt som sommaren väntar runt hörnet står några barn på tröskeln till något nytt, där kraven kan öka och tryggheten riskerar att minska. 

Vi möter dem varje dag: barnen som behöver mer för att få vardagen att fungera. Barnen som kämpar med att sortera intryck, förstå sociala koder och hantera förändringar. För de barnen är förskolan ofta en noggrant uppbyggd värld. Rutiner sitter i kroppen. Miljöer är igenkännbara. Relationer har byggts upp under lång tid och det finns någon som vet om de behöver bildstöd för att kommunicera eller förstå dagen. Om de behöver förberedas inför förändringar eller har andra behov.

Få tider på året betyder så mycket nytt som just nu. Det är avslutningar, sommarbemanning, nya grupper, nya vuxna, nya lokaler, nya krav. Det som för vissa barn kan betyda variation och spänning blir för andra ett virrvarr av intryck utan sammanhang. En enda förändring i personalen kan räcka för att skapa otrygghet. En inställd rutin kan leda till frustration. En övergång utan tillräcklig förberedelse kan bli övermäktig.

När omvärlden blir svårare att förstå och hantera för barnen, prövas också vårt uppdrag på riktigt. För det räcker inte att veta att barn är olika, vi behöver också agera utifrån det. För vissa barn handlar inte trygghet i första hand om en känsla, utan om struktur, förutsägbarhet och begriplighet. Brister det, brister också möjligheten att vara sitt bästa jag. 

Så vad gör vi? Sommaren kommer oavsett vad vi sjunger, men vi behöver fråga oss om hur den blir – för varje barn. 

Jag skulle säga att det finns många saker som vi kan göra. Vi kan skapa broar mellan det kända och det okända. Vi kan förbereda, visualisera och göra förändringar mer begripliga. Och kanske viktigast av allt: inte förändra mer än nödvändigt för de barn som behöver stabilitet allra mest.

För vissa barn väntar dessutom en särskilt stor omställning. Som specialpedagog ansvarar jag för de kompletterande överlämningarna till skolan inför steget från förskola till förskoleklass. I överlämningarna har jag och pedagogerna tillsammans med vårdnadshavarna skrivit ned vad skolan kan behöva veta om barnet. Det handlar exempelvis om metoder, material och förhållningssätt som fungerar bra, och i vilka situationer som barnen kan behöva mer stöd. Och visst är det också viktigt för skolan att veta att barnet kan allt om världens flaggor eller Melodifestivalen, älskar faktaböcker, tycker om dinosaurier och att leka katt, kan sitta och rita i timmar eller fascineras av sand som strilar mellan fingrarna.  

När vi står där på gården och sjunger om att sommaren inte riktigt har kommit än, vet vi ändå att den, precis som barnen, är på väg vidare framåt och mot nya äventyr. Så låt oss göra som Ida i sommarvisan. Låt oss göra nya löv på träden. Låt oss ge barnen smultron och roliga ställen att springa omkring på – men också tid, förberedelser och platser där de får vara precis som de är.

Text: Anna Eklöf, specialpedagog i Örebro och ledamot i styrelserna för Reggio Emilia Institutet AB och Reggio Emilia Institutets ekonomiska förening.

Mer av Anna Eklöf

Läs också ”En vit strumpa bland de röda” om barn med särskilda rättigheter, en Synpunkt av specialpedagog Anna Eklöf som publicerades i Modern Barndom nummer 1/25.