Politiska intentioner och spänningsfältet kring förskolan

Politiska intentioner, underliggande strömningar i samhället och i synen på barn och barndom, den professionella beredskapen i existerande förskolor, pedagogiska synsätt eller andra professioners synsätt. Ja, hur ser spänningsfältet kring dagens förskola ut?

Troligen kommer den nya läroplanen att spegla tidsandan med stress kring Pisa-tester, förberedelsetänkande inför skolan, och ett synkande mot skollagens undervisnings- och utbildningsbegrepp. Skollagens femte paragraf, som betonar utbildningssystemets uppgift att förhålla sig till vårt samhälles demokratiska fundament, avslutas kärvt; skolan ska stå på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

I direktiven för den nya läroplanen betonas att gruppens betydelse ska tydliggöras och utvecklas. Frågan är alltså vad de nya texter som kommer får för betydelse i barnens vardag. Troligen inte så stor som många befarar men större än vad skeptiker till styrningsverktyg förutser.

Internationella perspektiv och erfarenheter

I slutet på 1980 talet lärde jag känna en amerikansk lärarutbildare, Jim Walsh, som just skrev på boken Förskolan – demokratins vagga. I Sveriges Förskollärares Riksförbunds jubileumsskrift Barnet Saken Kallet (1968) berättar ombudsmannen Birgitta Samuelsson om hur hon, med motstånd från sin far i det tidiga 1950-talets Västervik, valde att bli förskollärare som en demokratihandling efter världskrigens autokrati och krav på underordning. Senare i Chile mötte jag president Bachelets planer att satsa brett på förskola som en väg att återerövra Latinamerikas demokrati efter år av diktatur. Dessa röster har berikat min övertygelse om att förskolan är en möjlig resurs för en vital demokrati.

För egen del har jag i snart tre decennier argumenterat för skola och förskola som möjliga arenor och verktyg för ett demokratiskt världsmedborgarskap. Det handlar för mig inte om något som behöver förankras, om det ens är möjligt, i någon vetenskaplig grund. Min hållning söker sina argument i nödvändigheten och önskvärdheten, och tar därmed avstamp i en samhällelig överenskommelse kring sociala värden som bara kan uppnås och försvaras gemensamt, och som därmed alltid kommer vara bräckliga och mångtydiga. Alltså inga individualistiska värderingar som kan och ska fostras. Utan ett sätt att se på skolan och förskolan som verktyg som kan jämställas med grundlagars betydelse. Skolans demokratiska uppdrag handlar då inte om rimlighet utan om en kollektiv vilja att enas trots oenighet. Något som man kan verka för i alla sammanhang som berör skolan – som familj, pedagog, skolledare, riksdagsledamot eller representant för skolmyndigheter.

Lärarnas speciella funktion

Men lärarna har en alldeles speciell möjlighet och politisk funktion i sina ställningstaganden – den att alla barn möter lärare i en skola för alla. (se Gothson, H; Teachers are essential to Democracy, Innovations, 2015)

Sammantaget är frågan om skolans demokratiska uppdrag inget uppnåendemål utan något att verka för var helst man agerar. Därför ser jag att detta uppdrag redan verkas för och genomförs – inte perfekt – men mer eller mindre. Frågan är om vi kan underlätta och stärka dessa processer genom aktioner och aktiviteter, med läroplaner, projekt och böcker, så att det demokratiska uppdraget inte blir ett tillstånd att beskriva utan en process att delta i. (se Göthson, H; Skolan – en demokratisk mötesplats i Dahlbeck, Lagrell (red) En skola som berör, Studentlitteratur, 2014). Mer av ett verb än ett substantiv. Något att projektera för genom hundraspråkliga uttryck och perspektiv.

Demokrati och studiecirklar

Om detta avgjordes av läroplanstexter skulle detta uppdrag stå stadigt och självklart. Men så är det inte. Det verkar snarare vara något för engagerade att starta studiecirklar kring, för att förstå mer och bättre, och utnyttja de frirum till aktion som finns i lokala sammanhang.

Bland de texter som vänder sig till förskolan idag är det inte bara myndighetstexter vi behöver göra oss känsliga för. Alla genrer kan ha betydelse. I dagens bokflöde finns också en rännil om förskolans demokratiska uppdrag, vilket jag omfamnar, och som jag även tittat på när jag sökt efter böcker till de studiecirklar jag leder med pedagoger och ledare i Kärrtorps förskolor.

Böcker och teoretiska perspektiv

Jag har också själv tidigare bidragit med texter om detta, bland annat i Barsotti, A, Dahlberg, G, Göthson, H & Jonstoij, T, 100 sätt att förundras, Liber, 2015; Reggio Emilia – from cults to cultural constructions, I: P. Lang (red.), Childhoods – a handbook. New York: red Canella; Göthson, H, Lika och olika, vad kan Reggio inspiration vara? Särtryck av Modern Barndom, 2009; Göra lärandet delbart, Malin Kjellander (red.), Modern barndom OM Pedagogisk dokumentation (s. 3–7), Reggio Emilia Institutet, 2012; Göthson, H, När alla idéer träffas blir det en jätteidé. Om demokrati, i Pedagogiska Magasinet 2006; Göthson, H & Kennedy, B. En spagettiröra av röster. Om en förskolas förändringsarbete, Liber, 2015. Ytterligare texter finns i Modern Barndom Om Demokrati, Reggio Emilia Institutet, 2012.

Böcker som spänner till tanke och aktion

En bok som jag särskilt vill lyfta fram är Kristina Westerlunds licentiatuppsats Pedagogers arbete med förskolebarns inflytande som kom redan 2011. Westerlund hjälper oss att förhålla oss till det virrvarr som omgärdar begreppen inflytande och delaktighet.

Självklart kan man ägna sig åt begreppsanalys, men begrepp har knappast evig essentialitet och som pragmatiker är jag mer intresserad av vad begreppen producerar när de används. Som när Westerlund visar på vilka olika innebörder som Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan ger när de 2003 i Delaktighet som värdering och pedagogik (Pedagogisk forskning i Sverige, vol 8, nr 1-2, sid 70-84) skriver ”När barn erfar att deras värld blir hörd och sedd, att deras intressen, intentioner och sätt att förstå bemöts och tas tillvara på ett respektfullt sätt menar vi att barn har inflytande och är delaktiga. De närmast likställer begreppen medan Elisabeth Arnér gör stor skillnad på dem i sina beundransvärda projekt och böcker om barns inflytande (Barns syn på vuxna – att komma nära barns perspektiv, Studentlitteratur, 2006; Barns inflytande i förskolan – en fråga om demokrati, Studentlitteratur 2009, Kan barn förstå vad demokrati är? – inspiration och utveckling i förskolan, Studentlitteratur, 2013), vilka kommit i nyutgåva i fjol. Arnér menar att begreppet delaktighet har ”en innebörd av att ta del av något som andra redan bestämt” medan begreppet inflytande ger en bild av att barnet utmanar lärarens planerade verksamhet. Arnér definierar inflytande som att det handlar om att barnen ska ges möjlighet att påverka sin egen vardag på ett påtagligt sätt (2006, s. 26). Detta knyter hon också an till läroplanens tal om ”reellt inflytande” – ett begrepp som Westerlund problematiserar och ser som ett nödvändigt forskningsfokus särskilt i relation till den politiska läroplanen.

Slutord

Precis som jag var inne på i min inledning föreslår jag därför att vi nöjer oss med att erbjuda möten med det främmande och inte försöker förena demokratiska ideal med färdiga värderingar. Men också att vi strävar efter det än svårare: att söka och variera våra egna röster till oss själva och till världen.

För att kunna göra detta behöver vi varandra, men också olika böcker och handlingsperspektiv. Jag hoppas att fler som intresserar sig för detta också uppmuntras av staden Reggio Emilia och det arbete som flera svenska kommuner, förskolor och skolor inspirerats till även här. Likaså hoppas jag att fler vill samlas i liknande aktiverande studiecirklar som de vi nu gör i Kärrtorp med ”Att vara lärare och ledare i vår tid”. Naturligtvis finns det mycket mer att läsa som inspiration än det jag lyft fram. I böckernas litteraturlistor kan man hitta mer läsning och man kan där se de olika författarnas liknande och lika referenser. Man kan också hitta intressanta texter kring barns rätt, kring inkludering av funktionsvariationer, klass och etnicitet och kring inte minst värdegrundsarbete (som oftast berör frågor utanför det direkta kunskapsuppdraget).

Det är reflektionen som vi eftersträvar inte entydighet och harmoni. Det ligger ett avgörande i det egna ställningstagandet, att vilja bidra, ta ansvar och vara delaktig.

Harold Göthson

Fotnot: Ett utdrag ur denna text publiceras även i Modern Barndom nr 1/18, i en recension av några av de här nämnda demokratiböckerna.