Konsthall C utforskar staden som lekplats

2021-05-19

– Danmark var först med bygglekar, men Sverige var först med parklekar, berättar konstnären och ateljeristan Camilla Carlsson när Modern Barndom besöker Konsthall C:s nya utställning All Makt Åt Fantasin – staden som lekplats i Hökarängen, en söderförort i Stockholm, där den visas fram till 15 augusti. I sitt verk Lager av lek utforskar hon den parklek som funnits i Fagerlidsparken, precis bakom konsthallen, i mer än sextio år innan den lades ner i fjol. I utställningen finns också konstnären Mats Eriksson Dunérs film Aktivering Samtal, där han undersöker de självorganiserade kollektiv som skapade lekplatser i Stockholms offentliga rum för femtio år sedan, och Priscila Fernandes undersökning av lek inom vuxenvärlden i teambuilding-företag.

– Fagerlidsparken är fortfarande en mötesplats för familjer, och den öppna förskolan finns kvar. Nu finns också en grupp, ”Bevara parkleken i Fagerlidsparken”, som jobbar för att parkleken ska öppna igen, berättar Camilla Carlsson, som länge ägnat sig åt att undersöka kopplingar mellan lek och konst i sitt konstnärskap.

Camilla arbetar interdisciplinärt, och ofta tillsammans med barn i deltagandeprocesser. För några år sedan gick hon även Reggio Emilia Institutets ateljeristautbildning, som hon gärna lyfter fram som viktig. Men hennes engagemang för och arbete med bygglekplatser och parklekar – utemiljöer där barn får forma sina lekmiljöer tillsammans med pedagoger – är äldre än så. Det märks här i hennes nya verk ”Lager av lek”, där hon genom tecknat collage visar barns lek, lekredskap, ja hela deras livsmiljö i och samtidigt Fagerlids parkleks historia. Det gör också Hökarängsarkivet som finns i Konsthall C, och fotografen Yngve Hellströms lekbilder från bygglekens första år i Fagerlidsparken.

Det är i leken som barn verkligen kommer till tals.

– Ett jobb som jag gjort är till exempel ett gestaltningsuppdrag i Norrköping för några år sedan då jag planterade fem olika sorters klätterträd tillsammans med barn, fortsätter Camilla.

Ett annat är de workshoppar hon håller i nu (på konsthallens hemsida läggs programmet ut kontinuerligt, se: konsthallc.se). Utställningen, som är ett samarbete mellan Konsthall C och Hökarängens stadsdelsråd, pågår pågår fram till 20 juni, och sedan även 5-15 augusti.

Camilla Carlsson

Camilla Carlsson är i år också engagerad som årets konstnär i ”Konst i förskolan”, ett konstprojekt som Konsthall C gör tillsammans med Farsta stadsdel sedan tio år.

Varje år får Farstas alla femåringar, 500 st, och deras förskolepersonal jobba med en konstnär. Det de skapar ställs sedan ut i Konsthall C, dit femåringarna, deras pedagoger, men också deras familjer, och yngre vänner (förskolornas alla fyraåringar som kommer få jobba med en annan konstnär nästa år) får komma. Men utställningen är förstås öppen för alla.

I utställningen nu, All Makt Åt Fantasin – staden som lekplats, visas också Priscila Fernandes videoverk To the Playground! vilken utspelar sig i en av den holländska arkitekten Aldo van Eycks lekplatser från 1968 i Amsterdam, lekplatser som han ville skulle främja barns utforskande av fantasi och kreativitet. I detta Priscillas videoverk är det däremot vuxna som leker, teambuildar, för att öka sin motivation och kreativitet.

I en tillfällig ”biosalong” i konsthallen rullar en annan film, Mats Eriksson Dunérs ”Aktivering samtal”. Den är lång, en timme, men hans djupdykning i 1960- och 70-talets Stockholm är spännande, intressant, ja rentav hissnande.

Aktivering samtal ger inblick inte bara i konstnärsgruppen Aktion Samtals alla aktioner utan också den tidsanda som de verkade i. Här får vi följa vuxnas och barns arbete tillsammans i byalag och kollektiv, hur de rycker ut till innerstadsgårdar och visar hur man kan ta bort järnstaket, och fyller dem med högar av sand och bräder en masse för barnen att bygga med.

I Moderna Museet skapas också ett slags bygglek av spillmaterial med ”Modellen” dit till och med Olof Palme kom och hoppade och där museikatalogen deklarerar att:

Revolutionen måste börja i sandlådan.

Fast som en av filmens återkommande berättare Jujja Wieslander (som då var aktiv i konstnärsgruppen Aktion Samtal, tillsammans med sin man Tomas Wieslander, men idag nog är mest känd som författare till böckerna om Mamma Mu) säger i slutet av filmen:

Om det inte blir nåt av med den där revolutionen då får vi väl bli barnboksförfattare.

Konsthall C:s utställning kommer knappast leda till någon revolution; men All Makt Åt Fantasin – staden som lekplats är en tänkvärd och viktig utställning. Inte minst i dag när våra städer förtätas allt mer och allt fler ska rymmas på färre och mindre grönområden, samtidigt som ingen har ett övergripande ansvar för barnens rättigheter. Som rätten till bra luft att andas, att inte utsättas för buller och ha tillgång till solljus, natur och rika och varierade rörelseutrymmen för lekar, undersökande och upptäckter. Miljöer där barn kan och får gömma sig, bygga kojor, klättra, skapa, ja bygga sina egna miljöer och inte enbart hänvisas till tillrättalagda lekplatser som de varken får eller kan förändra. För som landskapsarkitekten Emelie Brunge sa i Modern Barndom nr 2/21 (Modern Barndom som i år bevakar och skriver extra mycket om barns utemiljöer och om utomhuspedagogik):

”Jag kan uppleva att det inte finns någon som riktigt för barnens talan i något led. Åtminstone inte i något led som har tillräckligt med makt och därför blir underprioriterat. Konsekvensen är att barnen får jättelite plats, så lite att man knappt kan ha någon utomhusverksamhet.”

Text: Maria Herngren, Bild: Johan Österholm