Sommarsymposium, 11–13 juni 2025

"Ett barn har hundra språk." Så inleds dikten av Loris Malaguzzi, förgrundsgestalt inom den pedagogiska inriktning som inspireras av förskolorna i Reggio Emilia.

I dikten omfattar de hundra språken inte bara språk utan även kommunikation, lärande och handlingar i vidare bemärkelse. Ordet språk har i dikten en närmast symbolisk innebörd där det underliggande budskapet är att förskolans uppgift är att se till att barns alla förmågor (’språk’) får blomma ut och inte snävas in av krav som premierar intellekt framför känsla och handling. Begreppet språk används som en metafor för barns potentiella bredd av möjliga sätt att kommunicera, lära och agera.

En lika bred, men kanske inte lika poetisk, beskrivning av språk finns i förskolans läroplan. I avsnittet om kommunikation och skapande deklareras att språk, lärande och identitet hänger nära samman. Förskolan ska ge barn förutsättningar att kunna tänka, lära, kommunicera och samarbeta, förmågor som behövs för att vara delaktig i samhället.

Vår språkliga förmåga gör att vi kan utbyta och överföra kunskap, uttrycka åsikter, önskningar och känslor, skapa gemensamma visioner och bygga vidare på tidigare generationers kunskap. Och det är pedagogernas språk som är det allra viktigaste för barns språkliga och kommunikativa utveckling i förskolan.

Språk har alltid varit centralt i förskolans uppdrag. Återkommande har pedagoger, föräldrar och politiker uppmärksammat och kraftsamlat för att stärka barns språkutveckling.

I år är Språk i förskolan också temat för Sommarsymposiet. Vad är egentligen språk och hur går språkutveckling till? Hur kan förskolan arbeta med barns språk? Vilken betydelse har pedagogernas språk? Och varför är det så viktigt med språk? Hur kan Reggio Emilia inspirerat arbete bidra till språkutveckling?