Stora stygga vargen på Konsthall C

I hallen till ingången möts Modern Barndom av en förskolegrupp på väg ut i höstrusket. Birgitta Adolfsson, en av Konsthall C:s konstpedagoger tar emot, klädd som varg – en grå onepiece där huvan har mun med ”vassa” tänder, lurvigt diadem med öron, svans och handskar med klor. Hon berättar att barngruppen är dagens näst sista och att en ytterligare grupp är på intåg.

Varje dag under utställningsperioden välkomnas flera grupper barn om dagen på vernissage, femåringarna – medkonstnärerna till utställningen – och fyraåringarna från samma förskolegrupp. På så sätt får fyraåringarna en försmak för vad som komma skall – nästa år är det nämligen deras tur att delta i projektet ”Konst i förskolan”, konsthallens samarbete med Farsta stadsdelsnämnd som har pågått i elva år.  

Varje år bjuds en ny konstnär in som genom workshoppar med Farstas 40 kommunala förskolor – pedagogerna och över 500 femåringar – skapar en gemensam utställning. I år är konstnären Amsterdambaserade Josefin Arnell.

I projektet har hon tolkat förskolornas pågående tema ”Barnens röster i ett hållbart Farsta” och i utställningen Stora Stygga Vargen har hon, i en tid där allt yngre personer blir involverade i organiserad brottslighet, valt att ta sig an den komplexa frågan om brott och straff.

Verktyget för att komma åt barnens blick och tankar är sagan, som hon menar vara: ”magiska världar som används för att lära oss om moral, ofta från en tidig ålder. Sagornas mörkare teman innehåller ofta inslag av straff och synder”. 

I utställningen har Arnell har, tillsammans med barn, förskolepersonal och konsthallens konstpedagoger, skapat en modern version av folksagan Rödluvan. Twisten här är att alla är vargen och en av projektets övergripande frågor är: ”Hur uppfattar barn vad som är rätt och fel, och vad kan vi lära oss från dem?”. 

– Sagan, själva texten, som är grunden för utställningen arbetades fram i workshoppar under två dagar där förskolepedagogerna fick komma till konsthallen, träffa konstnären och bli bekant med temat, berättar Birgitta. Pedagogerna fick leka fram berättelser, sammanlagt blev det tio stycken, som Josefin sedan valde delar ur för att skapa en gemensam saga. Men den har inga bilder och inget slut – och här kommer barnen in i bilden. 

Amsterdambaserade konstnären Josefin Arnell, foto: Lukas Heistinger, en affisch för utställningen samt en vägg med några av barnens totalt 500 illustrationer. 

Precis som tidigare år är Konsthall C:s konstpedagoger, utöver Birgitta också Malin Dahlberg, ytterst delaktiga i projektet. Tidigt under hösten besökte de stadsdelens samtliga kommunala förskolor, där de klädde ut sig till vargar framför barnen och presenterade en halvfärdig saga utan illustrationer som bundits in i en pärm med vargpäls. 

– När vi kom ut till förskolorna bad vi barnen om hjälp kring sagans slut och illustrationer, berättar Birgitta, kan man "ta med" barn in i en saga så att de hamnar mitt i ett stort dilemma? Hur känner de då? Men med hjälp av öppna frågor gavs barnen spelrum att fantisera och lösa problem tillsammans. 

Hon berättar att idéerna, barnens verbala och spontana tankar, spelades in och att de därefter fick teckna illustrationerna till sagan utifrån vad de ville berätta. Bilderna och de inspelade rösterna skickades sedan allt eftersom till Josefin Arnell. Utifrån dem skapade hon sedan de filmer, ljudspel med barnröster och ljudverk med vargylande som nu samspelar i lokalen.

Därtill finns barnens 500 illustrationer – väggarna är täckta från golv till tak – och i mitten av rummet en så kallad nagelsalong. Det är en fängelseliknande stor kub med väggar av höga spjälor dit vargar kommer för att vässa sina klor. Den spelar en viktig roll i projektets saga om de unga vargarna Kim, vars familj äger nagelsalongen, och Asfalt, som mer än något annat önskar att hennes trumpna storasyster Ulva ska bli glad.  

Den gröna "nagelsalongen" är en fängelseliknande stor kub med väggar av höga spjälor dit vargar kommer för att vässa sina klor, berättar konstpedagogen Birgitta Adolfsson.

Tillsammans med en grupp förskolebarn får Modern Barndom – nu också samtliga iklädda örondiadem och varghandskar med klor – ta del av sagan om vargarnas vänskap som sätts på prov när Asfalt börjar stjäla från Kims familj. I källaren under nagelsalongen finns familjens samling av ormägg. För att imponera på Ulva tar Asfalt ägg, men blir påkommen av Kim och inlåst i källaren… Hur ska det gå nu? 

Birgitta slår på ljudverket med barnens tankar och gruppen på plats i konsthallen lyssnar. Snart börjar de också spana på teckningarna på väggarna – och se där! Ett barn hittar sin illustration. Stolta visar de för varandra och ett barn, som också besökt konsthallen under helgen på workshop, visar hur man kan ta sig in i nagelsalongen. Man behöver inte använda dörren, utan barn kan smita in emellan spjälorna också! Vuxna, däremot, fastnar: 

– För man kan ju inte sätta barn i fängelse. Eller hur? 

Barnen instämmer innan de går loss i lokalen som bjuder in till lek och bus. Birgitta berättaren att nagelsalongen finns där som ett sätt för barnen att få fundera kring svåra frågor. 

– Det handlar om att bjuda in till att leka med känslan rädsla. Jag tror att det är något barn har ett behov av att få ventilera. På det här sättet blir det både roligt och spännande, säger hon och fortsätter: 

– En spännande sak är att barnen genomgående inte lyft att Asfalt, som tar äggen, eller Ulva, som ber om fler, gör fel. De ser bara att Kim är boven och att det är att låsa in vännen i källaren som är brottet. Kanske kan det handla om att familjen är helig, att det är där man är trygg. Paralleller går att dra till hur det ser ut i samhället, där äldre syskon rekryterar sina yngre och det ofta börjar med just små tjänster. Det känns verkligen som att vi lyckats fånga ett högaktuellt ämne i år. 

Innan det är dags för barngruppen att gå samlas vi framför filmen där Josefin Arnell valt att göra hela sagan till en spelfilm utifrån barnens illustrationer. Birgitta hälsar barnen att de framöver är välkomna tillbaka och poängterar en av Konsthall C:s huvudsyften: att öppna upp konst för alla och försöka nå dem som vanligtvis inte besöker museum och konsthallar. Här är det alltid gratis och dessutom kan otaliga barn i stadsdelen stoltsera med att de bidragit som konstnärer.  

Text: Elin Mellerstedt