Barns tillblivelse genom konsten

Mötet med Salvador Dali och konstverket Minnets envishet

Under ett morgonmöte knackade det på dörren, och där stod ingen mindre än självaste Salvador Dali. Han var här för att berätta om sig själv, sitt liv som konstnär, sina konstverk och hur de präglats av fantasi och surrealismens förunderliga perspektiv. Ett av dem som han visade var Minnets envishet. Ett konstverk som bjöd in till en mångfald av spännande dialoger, tolkningar, hypoteser och gränsöverskridande processer.

Genom att använda drama för att gestalta och levandegöra en person, som här en konstnär, kan en pedagog i förbindelse med berättande stötta barnens fantasier. Och genom samtal och reflektion stimulera, tillvarata och öka barnens förståelse om kunskapsområdet.

Vid ett senare undervisningstillfälle fick barnen möta verket igen under en bildanalys. Den utskrivna bilden hade förstorats, fyra gånger sin originalstorlek, för att barnen skulle kunna upptäcka nya detaljer, uppleva dess patosfyllda uttryck samt analysera den utifrån dess denotationer (Det vi ser, bildens uppbyggnad av till exempel människor, föremål, miljö, händelser) och konnotationer (bildens syfte och sammanhang, vad vi får för associationer).

Förstoringen gav dem möjlighet att växla mellan micro- och makroperspektiv samt studera, tolka, ifrågasätta och samtala om bildens filosofiska och fantasirika kreationer.

Det uppstod ett filosofiskt punctum (något i en bild som rycker tag i betraktaren), en dragningskraft som kittlade barnens tankar och sökandet efter förbindelse mellan realismen och surrealismens förbluffande värld. Barnen upptäckte också att där fanns fyra klockor och inte bara tre som de tidigare sett. De upptäckte myror, flugor samt en ficklampa längst horisonten.

Det uppstod en förundran som genomsyrades av medryckande hypoteser om varför de trodde att klockorna hade smält och kring det spännande tinget som låg på marken. Kanske var det värmen från solen och lavan från vulkanen som fått klockorna att smälta, och tinget på marken en människa liggandes under en filt, en sovande fågeln eller en människa med ett stort öga.

Det som är så vackert med konsten är att det inte finns något rätt eller fel, utan det är en plats där de individuella och subjektiva tolkningar ges utrymme, mening och sammanhang.

Under vår bildanalys frågade vi oss bland annat:

Vad var Salvadors budskap med klockorna? Vad ville han berätta? Vad hade hans verk för hemligt budskap? Varför smälte klockorna? Vad är tid? Hur påverkar tiden oss? Hur kan vi påverka tiden?

Tid blev också ett intresseväckande fördjupningsområde där vi undersökte och utforskade matematik i relation till tidsuppfattning och fysik i förbindelse med Einsteins relativitetsteori.

Barnen fick laborera med tid genom olika uppdrag, till exempel:

Hur upplevs skillnaden mellan att springa, dansa, hoppa och sitta still i en minut? Är det någon skillnad? Upplevs tiden annorlunda i relation till de olika uppdragen? Hur kommer det sig att vi upplever att tiden påverkas beroende av vad vi gör?

Att arbete med parafraser

Barnen fick i relation till Minnets envishet också förbinda konst och estetik med berättande genom att arbeta med parafraser. Parafras är en tolkning av någon annans verk, vilket kan göras genom små eller stora förändringar så länge originalet känns igen.

Först fick barnen studera och analysera hur Dalis konstverk var målat och uppbyggt med bakgrund och färgskalor samt hur miljön synliggjorts. Därefter fick de skissa de större delarna i bakgrunden, som himmel, hav och mark, för att sedan utforska målningens färger och nyanser vidare för att kunna måla dem så nära originalets som möjligt. Under det sista momentet skulle barnen genom tecknande berätta en fantasifull historia som skulle förbindas med målningens bakgrund. Deras teckningar präglades av kreativitet, fantasi och spännande berättelser, om allt från ett brinnande slott, drakar, flygande figurer till hemliga texter och dörrar.

Barnen har i arbetet med Minnets envishet fått möjlighet att tolka och ge nytt liv till verket genom att vidga en bilds mångfaldiga dimensioner. Genom transdisciplinära processer – och i en gränszon mellan fantasi och rationalitet, det kunskapsmässiga och det uttrycksmässiga – har de kunnat finna nya sätt att förstå, förbinda, förundras och formulera sig genom estetik och filosofi. Förbindelser som vävts samman i både tankar och handlingar vilka bidragit till nya berikande tankeprocesser och förnimmelser.

Text: Nea Elyoussoufi
Foton: Förskolan Glimten