Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek INKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2021-10-01
På förskolan Glimten i Bredäng har de äldsta barnen arbetat med ”Barns tillblivelse genom konsten”, ett projekt som tog sin början i mötet med skulpturer och konstverk som finns i deras närområde. Det berättar de mer om i Modern Barndom nr 3, 2021. Här på hemsidan delar de med sig av en annan del i detta projekt, som hur väl konsten möjliggör för transdisciplinärt arbete – och hur de arbetat med Salvador Dali, bildanalys, tid och estetikens berättande.
Verksamhet: Förskolan Glimten, avdelning Solen, Bredäng, Stockholm
Tid: augusti 2020 - juni 2021
Projekt: Barns tillblivelse genom konsten
Barn: 12 st 3-6-åringar
Pedagoger: Margareta Ljungberg, Helena Ben Lamine
Pedagogista: Nea Elyoussoufi
Mötet med Salvador Dali och konstverket Minnets envishet
Under ett morgonmöte knackade det på dörren, och där stod ingen mindre än självaste Salvador Dali. Han var här för att berätta om sig själv, sitt liv som konstnär, sina konstverk och hur de präglats av fantasi och surrealismens förunderliga perspektiv. Ett av dem som han visade var Minnets envishet. Ett konstverk som bjöd in till en mångfald av spännande dialoger, tolkningar, hypoteser och gränsöverskridande processer.
Genom att använda drama för att gestalta och levandegöra en person, som här en konstnär, kan en pedagog i förbindelse med berättande stötta barnens fantasier. Och genom samtal och reflektion stimulera, tillvarata och öka barnens förståelse om kunskapsområdet.
Vid ett senare undervisningstillfälle fick barnen möta verket igen under en bildanalys. Den utskrivna bilden hade förstorats, fyra gånger sin originalstorlek, för att barnen skulle kunna upptäcka nya detaljer, uppleva dess patosfyllda uttryck samt analysera den utifrån dess denotationer (Det vi ser, bildens uppbyggnad av till exempel människor, föremål, miljö, händelser) och konnotationer (bildens syfte och sammanhang, vad vi får för associationer).
Förstoringen gav dem möjlighet att växla mellan micro- och makroperspektiv samt studera, tolka, ifrågasätta och samtala om bildens filosofiska och fantasirika kreationer.
Det uppstod ett filosofiskt punctum (något i en bild som rycker tag i betraktaren), en dragningskraft som kittlade barnens tankar och sökandet efter förbindelse mellan realismen och surrealismens förbluffande värld. Barnen upptäckte också att där fanns fyra klockor och inte bara tre som de tidigare sett. De upptäckte myror, flugor samt en ficklampa längst horisonten.
Det uppstod en förundran som genomsyrades av medryckande hypoteser om varför de trodde att klockorna hade smält och kring det spännande tinget som låg på marken. Kanske var det värmen från solen och lavan från vulkanen som fått klockorna att smälta, och tinget på marken en människa liggandes under en filt, en sovande fågeln eller en människa med ett stort öga.
Det som är så vackert med konsten är att det inte finns något rätt eller fel, utan det är en plats där de individuella och subjektiva tolkningar ges utrymme, mening och sammanhang.
Under vår bildanalys frågade vi oss bland annat:
Vad var Salvadors budskap med klockorna? Vad ville han berätta? Vad hade hans verk för hemligt budskap? Varför smälte klockorna? Vad är tid? Hur påverkar tiden oss? Hur kan vi påverka tiden?
Tid blev också ett intresseväckande fördjupningsområde där vi undersökte och utforskade matematik i relation till tidsuppfattning och fysik i förbindelse med Einsteins relativitetsteori.
Barnen fick laborera med tid genom olika uppdrag, till exempel:
Hur upplevs skillnaden mellan att springa, dansa, hoppa och sitta still i en minut? Är det någon skillnad? Upplevs tiden annorlunda i relation till de olika uppdragen? Hur kommer det sig att vi upplever att tiden påverkas beroende av vad vi gör?
Vad är en klocka?
– Det är en timvisare.
– Den säger tick tack tick tack.
– Ja, eller så kan den låta pirr pirr.
– Eller burr.
– Den låter.
– Klockan gör så att man vet när det är morgon.
– Klockan hjälper så man vet när man ska vakna.
Om vi skulle tar bort klockan, kan vi vakna då?
– Nej.
– Jag har ingen klocka, men jag vaknar hela tiden av min lillebror.
– Min mamma väcker mig.
– Jag har ingen klocka men jag vaknar av mig själv.
– Alltså man trycker på klockan när man sover och då vaknar man.
Vad är tid?
– Tid är nummer.
– Man sover med tiden
– Det är hur många minuter, är det en minut eller femtio minuter.
– Det är siffror.
– Den säger om det är dag eller natt.
Kan vi, tror ni, förändra eller påverka tiden?
– Nej.
– Ja.
Hur skulle vi kunna få tiden att stanna?
– Man måste stå stilla.
– Tiden stannar om vi står till.
Vi provar hypotesen och står helt stilla, samtidigt som vi kollar på klockan.
– Jo klockan rör sig.
– Den rör sig.
– Tiden stannade inte, fast vi stod still.
Kan vi göra på något annat sätt?
– Vi kanske kan stänga av klockan?
– Ja! Allting stannar då.
– Jag tror inte du kan stänga av tiden.
Vad tror ni händer om vi stannar den här stora klockan?
– Den stänger av.
– Ingenting.
– Bara den tiden stannar.
– Tiden har inte stannat.
Hur kan vi få tiden att stanna och är det ens möjligt att stanna tid?
– Om alla klockor stannar så kanske vi stannar också.
– Ska vi ringa alla då, så de kan stänga av klockorna?
– Jag har min mammas telefonnummer
– Vi är ju inga maskiner, så att vi kan ringa alla.
Vad händer när tiden stannar? Hur tror ni att världen skulle se ut?
Barnen hade många intressanta hypoteser om detta. Tankar som vi sedan arbetade vidare med genom estetiken många uttrycksformer.
Barnen fick i relation till Minnets envishet också förbinda konst och estetik med berättande genom att arbeta med parafraser. Parafras är en tolkning av någon annans verk, vilket kan göras genom små eller stora förändringar så länge originalet känns igen.
Först fick barnen studera och analysera hur Dalis konstverk var målat och uppbyggt med bakgrund och färgskalor samt hur miljön synliggjorts. Därefter fick de skissa de större delarna i bakgrunden, som himmel, hav och mark, för att sedan utforska målningens färger och nyanser vidare för att kunna måla dem så nära originalets som möjligt. Under det sista momentet skulle barnen genom tecknande berätta en fantasifull historia som skulle förbindas med målningens bakgrund. Deras teckningar präglades av kreativitet, fantasi och spännande berättelser, om allt från ett brinnande slott, drakar, flygande figurer till hemliga texter och dörrar.
Barnen har i arbetet med Minnets envishet fått möjlighet att tolka och ge nytt liv till verket genom att vidga en bilds mångfaldiga dimensioner. Genom transdisciplinära processer – och i en gränszon mellan fantasi och rationalitet, det kunskapsmässiga och det uttrycksmässiga – har de kunnat finna nya sätt att förstå, förbinda, förundras och formulera sig genom estetik och filosofi. Förbindelser som vävts samman i både tankar och handlingar vilka bidragit till nya berikande tankeprocesser och förnimmelser.
Text: Nea Elyoussoufi
Foton: Förskolan Glimten
Nyfiken på hur projektet startade?
I Modern Barndom nr 3/21 medverkar Förskolan Glimten med en dokumentation om sitt arbete med konsten i sitt närområde, vilket också blev starten på deras projekt ”Barns tillblivelse genom konsten”.