Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek INKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2020-06-16
Planetariska meddelanden, ekologisk känslighet, kontinuitet. I Reggio Emilia arbetar de kommunala förskolorna med hållbarhetsfrågor i olika projekt. I Sverige börjar sådana projekt också att spira på Reggio Emilia Institutets fokusförskolor. Året är 2012 och hållbarhet blir snart en fråga som institutet vill stötta. Även nätverk eftersom många kan vara med och det var så som Reggio Emilia Institutet byggdes upp. Hösten 2015 går därför institutet ut med ett upprop om ett nationellt nätverk för förskolor och skolor som vill fördjupa sig i frågor om hållbar framtid. Intresset är stort. Pedagoger, förskolor och skolor över hela Sverige går med.
Idag, fem år senare, har Reggio Emilia Institutets nationella nätverk inte bara fått ett längre namn – Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft – utan också fler regionala nätverk som samlar fler förskolor och pedagoger i olika projekt, workshoppar, samarbeten och utbyten, men också andra kompetenser och organisationer.
Modern Barndom reser längs Vättern. Målet är ett gammalt ombyggt torp uppe på en ås strax norr om Habo på östsidan med utsikt över sjön. Här bor Per Alnervik, en av dem med ”koll” på detta nätverk som sträcker sig från Malmö till Luleå och som består av sju regionala nätverk. Per är också kontaktperson för ett av dem, det sydvästra nätverket, och en av dess koordinatorer. Varje termin arrangerar regionerna egna träffar och kan på så sätt ta vara på det som är styrkan med nätverk: möjligheten att vara öppen för de förutsättningar, resurser och engagemang som finns där man verkar. Samtidigt samlar Reggio Emilia Institutet regionernas koordinatorer ett par gånger om året för att samordna deras arbete och ge dem möjligheter att utbyta erfarenheter.
Kulturlandskapet utanför Pers köksfönster signalerar vår fast det bara är februari. Sol och värme är förstås alltid välkommet så här års men efter en ovanligt varm vinter och ständiga larmrapporter om klimatet känns det dubbelt. Ändå är det något helt annat som snart kommer att förändra världen, men om det anar ännu varken vi eller någon annan något, även om ett första covid 19-fall dykt upp i Sverige, dessutom nära Habo, i Jönköping.
Hållbarhetsfrågan är förstås lika viktig under en pandemi, precis som nätverket, ändå måste dess arbete precis som så mycket annat skjutas på framtiden denna vår. Ja, även denna artikel, den första i en planerad serie om Reggio Emilia Institutets nationella hållbarhetsnätverk, där mötet med Per Alnervik skulle ingå. Likaså artikel två, om Norrbottens regionala nätverk och deras spännande samarbete med länsstyrelsen, eftersom deras regionala träff några veckor senare ställs in. Snart pausas hela Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft. Men eftersom Pers berättelse handlar om nätverkets första fem år kan vi ändå publicera det nu några månader senare – och under hösten förhoppningsvis besöka några av de regionala nätverken för att berätta om vad de gör.
Pers berättelse börjar dock långt innan Reggio Emilia Institutet gick ut med sitt upprop om ett nationellt nätverksprojekt. Den börjar redan med de nätverk som lade grunden till och utvecklade Reggio Emilia Institutet och Reggio Emilia-inspirationen i Sverige under 90-talet och början av 00-talet. Nätverk som inte bara var viktiga då utan som visar att såväl Reggio Emilia Institutet som inspirationen och dess engagerade pedagoger kan behöva nätverk att samlas i också idag.
Det andra som Per tar upp är Fokusförskolorna (ett fördjupningsprojekt som Reggio Emilia Institutet hade 2012-15) och deras arbete med vad som utmärker en Reggio Emilia-inspirerad praktik, där förskolan Spira i Luleå lade till Hållbar framtid till de tio kännetecken som många länge hade samlats, prövat och reflekterat kring. Från fokusförskolorna blev hållbar framtid snart en viktig fråga för hela Reggio Emilia Institutet, och därmed var grunden lagd för ett nationellt nätverk. Men det är i regionerna det mesta händer, som i det sydvästra för Pers del.
– När vi träffas brukar vi vara mellan 100 och 200, varav hälften är ett slags kärngrupp som kommer varje gång medan de andra är nya. Sist kom det till exempel ett stort gäng från Hjo som inte varit med tidigare.
I sydvästra nätverket kan både de som vill ha mycket utbyte och nära kontakt och de som bara vill prova en gång och få lite inspiration vara med, berättar Per, samtidigt som även de har möjlighet att komma tillbaka senare. Här finns också tre andra Reggio Emilia-inspirerade lokala nätverk som träffas regelbundet: Kaleidoskop i Göteborg, EKO runt Mariestad, Skövde och Lidköping och Ett Torg i Jönköping, vilka naturligt kommit att bli en kärngrupp i Sydvästra nätverket.
Men – och det är ett viktigt men påpekar Per Alnervik – nätverket Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft vänder sig inte enbart till Reggio Emilia-inspirerade förskolor och skolor utan till alla som på något sätt arbetar med eller vill arbeta med hållbarhetsfrågor. Det är just det som gör detta nätverk extra viktigt, eftersom förskolor med olika inriktningar nu fått en mötesplats och något att samarbeta och utbyta erfarenheter kring.
– I trakterna runt Helsingborg, Båstad och Halmstad finns det också lokala nätverk, vilket nog öppnat upp för Malmö i deras region, fortsätter Per om hur de regionala nätverken har utvecklats och att de nu blivit dags för koordinatorerna att försöka ta reda på vilken skillnad deras nätverk gör, men också skulle kunna göra, så när de träffas framöver kommer de visa sådana exempel för varandra.
Även om Hållbar framtid-nätverket är till för enbart förskolor och skolor så uppmuntrar man dessa och regionerna till att samarbeta med andra verksamheter och organisationer (mer om det i kommande artiklar, till exempel om Norrbottens samarbete med länsstyrelsen). I nätverkets vision ingår också att ta fram och sprida nya berättelser.
– Vi måste också titta kritiskt på oss själva så vi inte fastnar i hur vi brukar göra inom Reggio Emilia-inspirationen, säger Per Alnervik, och påpekar att just Hållbar framtid passar särskilt bra för det eftersom det är ett så stort, brett och komplext område där olika inriktningar och verksamheter kan mötas och inspireras av varandra.
Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft ska:
– skapa förutsättningar för pedagogiska möten och dialoger kring frågor om Hållbar framtid genom det nationella nätverket och de regionala nätverken
– sprida och delge nya berättelser om Hållbar framtid, såväl internationellt, som nationellt och regionalt
– samarbeta med andra i samhället som också verkar för en Hållbar framtid genom att inspireras, lära av och utmana varandra till innovativa idéer och handlingskraft
– identifiera och utveckla fördjupade processer kring hållbart tänkande i förskolor och skolor inom tre fokusområden:
1. Hälsa, välbefinnande och hållbarhet
2. Natur och hållbarhet
3. Social hållbarhet
Vi vill få fler att bli berörda, och vi vill bidra till framtidstro, ökad likvärdighet och ge plats för barns tankar, och hjälpa till att koppla samman fler och visa på sammanhang, fortsätter Per om varför öppenheten är så viktig.
Finns det då ingen risk att man tappar bort kärnan i det Reggio Emilia-inspirerade arbetet genom att vara så öppen?
– Nej. Vi måste verkligen våga möta och lyssna på andra, för bara då kan vi vara kunskapande på djupet, säger Per bestämt, och berättar vidare att många förskolor som jobbar med det här också har märkt hur föräldrarnas engagemang har ökat i och med detta, dels för att hållbarhet engagerar men också för att nätverksformen är så öppen. Något som i sin tur stärker det Reggio Emilia-inspirerade arbetet och demokratin.
– Det är när vi lyckas ta oss utanför staketet, och når föräldrar, familjer och än fler, som våra projekt verkligen får kraft och blir starkare, säger Per Alnervik, som under många år varit förskolechef på HallonEtt i Jönköping. I sommar kommer en bok utifrån arbetet med kreativa processer där, när barn, förskollärare och vårdnadshavare möts i omsorgsfullhet. Kreativa lärprocesser : estetik och undervisning i förskolan har skrivits av flera av förskollärarna på HallonEtt, förskolans rektorer idag Sara Hvit Lindstrand och Carin Hellberg, samt Karin och Per Alnervik.
Det börjar bli dags att bryta upp, tåget i Habo väntar, men först berättar Per om de tre fördjupningsområden som nätverket nu ska fokusera på: hälsa, välbefinnande och hållbarhet – natur och hållbarhet – social hållbarhet; och alla nya möten och utbyten som ett nätverk kan möjliggöra:
Som att koppla samman förskolor som inte ligger geografiskt nära men som skulle kunna få till ett stort utbyte.
Kanske en förskola i Luleå med en i Göteborg, men det kan också handla om olika åldrar på en grundskola och en förskola, unga med äldre, eller mellan stad och land.
Innan vi skiljs åt får Per en sista fråga som kräver lite tid, och därför möjlighet att återkomma via mejl (det är samma fråga som en ekolog och koordinator för Naturens Rättigheter i Sverige, en klimatforskare & gästprofessor i Uppsala, och ett undervisningsråd på Skolverket svarat på i Modern Barndom nr 1/20). Någon vecka senare kommer Per Alnerviks svar:
Kan klimatpåverkan komma att förändra förskolans och skolans innehåll och uppdrag framöver – i så fall hur?
”Förskolans och skolans huvuduppdrag är att leva och fördjupa arbetet med gemensamma värden som demokrati, alla människors lika värden, jämställdhet, solidaritet och tillit. Detta vid sidan av kunskapsuppdraget. På vilket sätt organisera vi undervisning som öppnar upp för innovationer, hopp och framtidstro. I utbildningen om hållbar utveckling med barn och unga är miljö- och klimatfrågan högaktuell. De kräver av oss vuxna att vi tillsammans med barn och ungdomar visar handlingskraft och agerar för en hållbar framtid.
Hur skapar vi en likvärdig utbildning?
Något som vi aktivt kan göra är att erbjuda en kreativ undervisning med många möjligheter att utforska värden, alla barn har rätt till en värdig förskola och skola. Där det öppnas upp för nya lösningar, tänka nya tankar och innovationer genom påhittigt och lekfullt undersökande. För mig handlar det om att alla blir inkluderade. Det är det enda sättet att motverka alla former av segregation och utanförskap.
För som Johan Rockström och Mathias Klum skriver Big world small planet (2015):
’Världen behöver en ny berättelse. En positiv historia om möjligheten att blomstra på vår vackra planet, om möjligheten att förvalta naturen och hela planeten genom påhittighet och ödmjukhet’.”
Text Maria Herngren
Grafik Elin Mellerstedt
Bild Förskolorna Hedlunda i Umeå, Trollet i Kalmar, och nätverket i Mellansverige Norra