Visa: Exkl moms | Inkl moms

EXKL | INKL MOMS

Bild 1: Idéerna flödar när pedagoger från olika förskolor samlas för att arbeta tillsammans i små grupper på, om och för förskolans Diamantens utveckling av sin utegård. Bild 2: Förskolan Diamantens asfalterade utegård i Norrköping. Bild 3: Inne på Diamantens förskola möts alla också genom "gallery-walk"-presentationer av och gemensamma reflektioner kring allas olika utemiljöer på de medverkandes många olika förskolor.

Nätverksträff i Norrköping: Hållbar framtid kring förskolegårdar

2019-09-17

När Diamantens förskola i Norrköping ber förskolor i Västervik, Valdemarsvik, Söderköping, Linköping, Katrineholm, Finspång och Norrköping om hjälp att utveckla sin förskolegård får de tolv spännande ritningar av 90 pedagoger som workshoppat hos dem under en eftermiddag. Men de hinner också titta på och tänker tillsammans om allas förskolegårdar och kring utemiljöer.

Ett av Reggio Emilia Institutets regionala nätverk – Mellansverige södra – i det nationella nätverksprojektet ”Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft” är nu inne på sitt andra år och fjärde träff.

– Det blev en fantastisk rolig och spännande eftermiddag, berättar Lena Andersson Fernold, ateljérista och snart färdig pedagogista på Önskeringens förskola i Norrköping, som höll i eftermiddagens workshoppar på förskolan Diamantens gård.

– Av våra tre gårdar på Diamantens och Önskeringens förskola här i Navestad och Hageby i Norrköping har Diamanten en asfaltsgård som verkligen är ett problem och som nu skall rustas upp, men först om ett år så vi tänkte att det kunde bli en bra konkret uppgift när vi skulle samlas kring våra utemiljöer denna gång. Under ena halvan av eftermiddagen fick hälften workshoppa med det ute och andra hälften inne kring sina egna gårdar och sedan bytte vi.

Men träffen började med att Lena, tillsammans med sin kollega ateljeristan Eila Timlin Granberg berättade om Önskeringens  utvecklingsarbete kring sina utemiljöer och gårdar så långt – och Marie Adnerhill, rektor för Kastanjegårdens förskola i innerstaden, berättade om deras ombyggnadsplaner för sin gård. Kastanjegården som med sina drygt 100 år är Norrköpings äldsta förskola.

Sedan första träffens upprop ”Världen behöver en ny berättelse ¬– låt oss vara med och bidra till den!” i maj 2018 har detta nätverk samlat ett hundratal pedagoger, pedagogistor, ateljeristor, pedagogiska ledare. Och redan andra träffen om ”Ett hållbart nu och en hållbar framtid. Ta vär(l)den in i förskolan” på Arbetets museum i Norrköping förra hösten inledde man med föreläsningar för att sedan ägna mycket tid tillsammans kring eget medtaget material.

Det är spännande att lyssna på varandra, och möta andra som inte tillhör våra egna sammanhang. Det kommer fram så mycket när vi möts i små grupper, som nu senast på Diamantens. Det var verkligen härligt att få så mycket hjälp. För när man nätverkar har man chans att inte bara visa bra exempel utan verkligen ta upp svåra saker som man kan tänka kring tillsammans, säger Lena Andersson Fernold och tillägger:

– Och denna kreativa eftermiddag gav oss tolv ritningar med fantastiska förslag för oss att tänka vidare kring och även ge till barnen. Vi ska också fundera på hur vi kan ta vara på denna dag inför till vår nästa träff.

I den andra workshoppen, där deltagarna fick reflektera över bilder från sina egna gårdar kom det upp många tankar om hur den fysiska miljön kan behöva se ut för att främja lärande för hållbar utveckling. Många tänkte att syfte och värden, samlade i en vision, behöver stå bakom ett sådant arbete, och i diskussionerna återkom några begrepp som flexibilitet, delaktighet och meningsfullhet vilka kom att bilda en röd röd tråd under denna eftermiddag.

– En fråga att lyfta kan vara hur vi går vidare för att få gehör för våra perspektiv vid planering och anläggning av våra förskolegårdar, tänker Karin Holst, utepedagog på Svanens förskola. 

– Det här nätverket har redan blivit väldigt viktigt. Vi är ungefär samma personer men en väldig blandning med allt från pedagoger till chefer och från Katrineholm, Nyköping, Linköping, Norrköping, Söderköping, Finspång, Västervik, Valdemarsvik, fortsätter Christina Häll Isaksson, rektor som tillsammans med Johanna Persson, pedagogista och ateljerista, är nätverkets kontaktpersoner sedan start vilka nu får sällskap av Lena i den rollen.

– Nu är vi många här som ser fram emot att ateljeristan Stefano Sturloni kommer till Sverige och föreläser i höst. Många här har haft förmånen att besöka hans förskola Salvador Allende i Reggio Emilia och den fantastiska gården som han arbetar med där. Jag hoppas verkligen att många i vårt nätverk kan lyssna på hans och Elena Maccaferris föreläsning i Göteborg eller Stockholm, säger Christina och förklarar att de valde just utomhusperspektivet eftersom det pratas det traditionellt sett inte alls lika mycket om som om inomhusmiljöerna. 

– På Svanen har vi en pågående utveckling av utemiljön och en sjudande verksamhet utifrån våra trädgårdsland. Där är delaktighet ett viktigt värde, och vi tar hjälp av våra grannar att värna odlingarna. Vi bad alla grannar om hjälp redan i våras, delade ut ett brev till alla där vi berättade om hur viktiga våra odlingar är för barnen och vi har inte haft någon förstörelse alls under hela sommaren, berättar Christina Häll Isaksson (se bildspel här under).

Text Maria Herngren

Bild Karin Holst (Svanens förskolas odlingar)

Sofia Hedin (nätverkets workshop på Diamantens förskola)

Nyfiken på föreläsningen med Stefano Sturloni & Elena Maccaferri

Bild 1: ”Vi ska leta ärterna” säger Nikita och lyfter vant på ärtrevorna och hittar vad hon söker. Bild 2: Lily funderar högt över om hon har muskler eller inte – moroten sitter nämligen hårt i jorden.. Lana och Josef är på fotopromenad med uppmaningen att fånga det som lockar dem idag – ett sätt att ta med trädgårdslandet in i förprojekterandet. Abdullahi på väg in bland växtligheten för att visa sitt wow, ”den stora gula blomman!” Bild 3: Trädgårdslandet på Svanens förskola har alla åtta avdelningar byggt upp tillsammans under två års tid.

HÅLLBAR FRAMTID GENOM PÅHITTIGHET OCH HANDLINGSKRAFT

REGGIO EMILIA INSTITUTETS NATIONELLA NÄTVERKSPROJEKT

Reggio Emilia Institutet bygger från början på nätverkandets kraft och efter flera stora olika utvecklingsprojekt ville institutet både återta detta nätverkande och satsa på hållbar framtid i sitt nästa utvecklingsprojekt.

2015 startade Reggio Emilia Institutet detta Hållbar framtid-projekt.

Genom projektet Hållbar Framtid genom påhittighet och handlingskraft vill vi bidra till att förskolor och skolor blir platser där barn, elever, pedagoger och familjer kan använda sin känslighet, sin nyfikenhet och sitt undersökande för att tillsammans genom hållbart tänkande på många olika sätt agera för en hållbar framtid.

Idag består det av sju regionala nätverk, och därtill flera lokala nätverk, vilka är öppna för alla intresserade i förskola och skola, såväl Reggio Emilia-inspirerade som andra.

I nätverket delar pedagoger och lärare tankar och pedagogiska exempel kring frågor om hållbarhet.

Hitintills har fler än två tusen pedagoger och lärare deltagit i projektets olika nätverksträffar och många av dem driver projekt med denna inriktning i sina sammanhang.

Mer om Reggio Emilia Institutets nätverksprojekt här

Prenumerera på Modern Barndom till dig eller till din förskola/skola