Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2017-04-03
I varje nummer av Modern Barndom finns ett pedagog-porträtt av en förskollärare, barnskötare, forskare, lärare, ateljerista eller pedagogista. Under våren – mars, april, maj och juni – kommer fem svenska "pedagoger" som Modern Barndom mötte under ett fördjupningsseminarium i Reggio Emilia i februari att göra detsamma här på hemsidan. Möt aprils pedagoger här: Catrine Jonsén & Maria Svensson från Härnösand.
– Den här veckan har gett så mycket, många nya tankar, att få se deras helhetstänk, att allt hör ihop. Nu vill jag hem och satsa på våra utemiljöer igen, och på vår ateljékultur, säger Catrine Jonsén. Hennes kollega Maria Svensson fyller på:
– De lever verkligen sina värden. Jag tar särskilt med mig deras sätt att jobba med inkludering och deras otroligt närvarande pedagoger, som är nyckeln till att kunna utmana barnen.
I flygbussen runt de två pedagogistorna från Härnösand slumrar kollegor från hela Sverige efter Reggio Emilia Institutets och Reggio Childrens fördjupningsseminarium medan vårsolen försöker väcka liv i det bördiga norditalienska landskapet utanför.
– De har verkligen visat hur viktiga alla vuxna i förskolan är. Nu längtar jag efter att komma hem och fortsätta mitt arbete i arbetslagen på våra förskolor, och se till att alla nya alltid får en bra introduktion. Jag och min chef har också tänkt mycket på hur vi ska organisera vår verksamhet så att alla våra förskolor blir bra för alla barn, berättar Maria Svensson, som tycker om att både få vara medforskande med barnen och väcka nyfikna och lite besvärliga frågor till de vuxna, precis som de sett inspirerande exempel av under veckan i Reggio Emilia.
– Min chef säger att jag är lika besvärlig mot henne som mot pedagogerna, fortsätter Maria med ett stort leende. Samma chef som tillsammans med en annan chef såg till att skapa pedagogistajobbet på heltid för henne på deras fem förskolor i Härnösand. När förskolorna blev fler anställde de en pedagogista till på halvtid, Catrine Jonsén som varit ifrån förskolan några år, för att bland annat jobba på Technichus Science Center i Härnösand. Hennes väg in i förskolan var inte heller ett självklart val. Efter sin första utbildning till kock fick hon istället jobb som resurs för ett barn på en förskola, något som så småningom ledde henne till att söka förskollärarlinjen.
– Jag funderade länge på att bli idrottslärare. Men eftersom jag var intresserad av yngre barn tänkte jag att jag kanske kunde kombinera det i förskolan, fortsätter Maria om varför hon sökte till förskollärarutbildningen.
När Härnösand påbörjade en storsatsning 2007, som senare bland annat ledde till att ett 20-tal förskollärare och chefer fick gå pedagogistautbildningen, var både Maria och Catrine bland dem. Men nya chefer, omorganisation och andra satsningar har gjort att dessa tjänster ser lite olika ut i dag. För deras del är det deras chefer som valt att frigöra resurser inom sina enheter för att de ska kunna arbeta heltid som pedagogistor.
Hittills har vi lagt ner mycket tid på att tillgänglighetsanpassa förskolornas miljöer och material för barnen, så att de själva kan bli huvudperson i sin egen utveckling och lärande. Vi ägnar också mycket tid åt pedagogiska dokumentationer. Det bästa är när de själva upptäcker vilken tillgång de är för att driva den pedagogiska verksamheten vidare, säger Maria och påpekar att det är viktigt att pedagoger också har möjlighet att få vara och agera olika, precis som barnen får vara olika. Så är det med deras förskolor också som omfattar allt från lägenhetsförskolor till förskolor i gamla villor, och i såväl staden som på landet, där en till och med hänger ihop med en liten byskola.
De samarbetar också med Technichus Science Center, Catrines gamla jobb, och med Mittuniversitetet där forskaren Sofia Eriksson-Bergström följt barn från två av deras lägenhetsförskolor i en förstudie där man tittat på hur barnen agerar på Regnbågen, deras återbrukscenter, och hur kreativt material påverkar läroprocesser.
På Regnbågen tar vi emot barngrupper, ordnar workshops för pedagoger och visar hur återbruksmaterial kan stimulera barns kreativitet och fantasi. Nu vill vi smitta dem med de digitala verktygen också och vad man kan göra med dem tillsammans med återbruksmaterial, berättar Catrine om deras nya rum på Regnbågen.
– Att vi jobbar så mycket med sådant material handlar också om hållbar framtid. Precis som ReMida visade när vi var där vill vi också visa att kasserat material kan få nytt liv, säger Maria.
Mest givande under veckan i Reggio Emilia har ändå det långa undersökandet och projekterande som de fick vara med om i förskolan Salvador Allendes park och utomhusateljé varit, där de gruppvis fick zooma in några områden, som bambuskogen, dammen eller några gamla trädstockar, därtill lyssna på föreläsningar med bland annat ateljeristan Stefano Sturloni, och arbeta praktiskt i ett par stadsateljéer (en med organiskt material och en med digitala verktyg), för att kunna hjälpa till att utveckla så att även Allendes park kan bli till en stadsateljé för fler än barnen, pedagogerna och familjerna där.
– Redan när vi lyssnade på Stefano och Vea i Sverige för flera år sedan bestämde vi oss för att utveckla våra utemiljöer. Men regler och säkerhet gjorde tyvärr att mycket av det vi tillförde togs bort och arbetet stannade av. Men efter den här veckan har jag fått ny energi och blivit påmind om att det finns en massa annat som vi faktiskt kan göra, som att skapa ”vilda” delar på våra gårdar på andra sätt. Allt handlar om hur vi vill bebo just den plats där vi är. Studiebesöket på förskolan Monari visade också det, för precis som med många av våra förskolor var det huset inte heller byggt för att vara en förskola. Det finns verkligen så mycket man kan göra, säger Catrine Jonsén och kommer in på den IT-satsning som Härnösand gör just nu.
Vi måste se till så att alla våra digitala verktyg används både utforskande och reflekterande. Men här har vi bra hjälp av kommunens IT-pedagoger, och av Technichus.
Innan bussen når Milanos flygplats hinner Maria Svensson berätta lite om deras senaste utmaning i en gammal villa där de öppnat en helt ny förskola i år med nyanlända barn, men bara för att det var de som stod först i kön.
– Men här har jag redan sett hur pedagogernas arbete med hundraspråklighet hjälper barnen att kommunicera och hur det också ger barnen rätt att vara i ett sammanhang från början.
Text och bild Maria Herngren
Namn: Catrine Jonsén & Maria Svensson
Yrke: Pedagogistor
Arbetsplats: 8 förskolor i Härnösand
Familj: (Catrine) man, 2 barn + 1 bonusbarn; (Maria) man och 3 barn.
Bor: Härnösand
Förebild: (Catrine) Min farmor, hon var verkligen en humoristisk, lekfull och närvarande vuxen som lyssnade på mig; (Maria) Min mamma och pappa, en kombo som jag är glad och stolt över.
Synvända: (Catrine) När jag fick fatt i vad ett reflekterande arbetssätt kan innebära, genom att min handledare på en av mina praktikplatser var intresserad av vad jag sett och tänkt och inte bara ville att jag skulle lära av dem. (Maria) Ingen aha-upplevelse, men en äldre lärare på förskollärarutbildningen fick mig verkligen att börja reflektera över vilken betydelse sammanhangen kan ha och att man kan ha många sätt at vara på utifrån den miljö man är i.
Drömjobb: (Catrine) Finsnickare (Maria) Det jag gör idag.
Lästips: (Catrine) Nina Odegards Återbruk som kreativ kraft (Maria) Leif Strandbergs Läroplanen, barnen och jag.