TUR & RETUR HÄRNÖSAND – REGGIO EMILIA

– Den här veckan har gett så mycket, många nya tankar, att få se deras helhetstänk, att allt hör ihop. Nu vill jag hem och satsa på våra utemiljöer igen, och på vår ateljékultur, säger Catrine Jonsén. Hennes kollega Maria Svensson fyller på:

– De lever verkligen sina värden. Jag tar särskilt med mig deras sätt att jobba med inkludering och deras otroligt närvarande pedagoger, som är nyckeln till att kunna utmana barnen.

I flygbussen runt de två pedagogistorna från Härnösand slumrar kollegor från hela Sverige efter Reggio Emilia Institutets och Reggio Childrens fördjupningsseminarium medan vårsolen försöker väcka liv i det bördiga norditalienska landskapet utanför.

– De har verkligen visat hur viktiga alla vuxna i förskolan är. Nu längtar jag efter att komma hem och fortsätta mitt arbete i arbetslagen på våra förskolor, och se till att alla nya alltid får en bra introduktion. Jag och min chef har också tänkt mycket på hur vi ska organisera vår verksamhet så att alla våra förskolor blir bra för alla barn, berättar Maria Svensson, som tycker om att både få vara medforskande med barnen och väcka nyfikna och lite besvärliga frågor till de vuxna, precis som de sett inspirerande exempel av under veckan i Reggio Emilia.

– Min chef säger att jag är lika besvärlig mot henne som mot pedagogerna, fortsätter Maria med ett stort leende. Samma chef som tillsammans med en annan chef såg till att skapa pedagogistajobbet på heltid för henne på deras fem förskolor i Härnösand. När förskolorna blev fler anställde de en pedagogista till på halvtid, Catrine Jonsén som varit ifrån förskolan några år, för att bland annat jobba på Technichus Science Center i Härnösand. Hennes väg in i förskolan var inte heller ett självklart val. Efter sin första utbildning till kock fick hon istället jobb som resurs för ett barn på en förskola, något som så småningom ledde henne till att söka förskollärarlinjen.

– Jag funderade länge på att bli idrottslärare. Men eftersom jag var intresserad av yngre barn tänkte jag att jag kanske kunde kombinera det i förskolan, fortsätter Maria om varför hon sökte till förskollärarutbildningen.

När Härnösand påbörjade en storsatsning 2007, som senare bland annat ledde till att ett 20-tal förskollärare och chefer fick gå pedagogistautbildningen, var både Maria och Catrine bland dem. Men nya chefer, omorganisation och andra satsningar har gjort att dessa tjänster ser lite olika ut i dag. För deras del är det deras chefer som valt att frigöra resurser inom sina enheter för att de ska kunna arbeta heltid som pedagogistor.

De samarbetar också med Technichus Science Center, Catrines gamla jobb, och med Mittuniversitetet där forskaren Sofia Eriksson-Bergström följt barn från två av deras lägenhetsförskolor i en förstudie där man tittat på hur barnen agerar på Regnbågen, deras återbrukscenter, och hur kreativt material påverkar läroprocesser.

– Att vi jobbar så mycket med sådant material handlar också om hållbar framtid. Precis som ReMida visade när vi var där vill vi också visa att kasserat material kan få nytt liv, säger Maria.

Mest givande under veckan i Reggio Emilia har ändå det långa undersökandet och projekterande som de fick vara med om i förskolan Salvador Allendes park och utomhusateljé varit, där de gruppvis fick zooma in några områden, som bambuskogen, dammen eller några gamla trädstockar, därtill lyssna på föreläsningar med bland annat ateljeristan Stefano Sturloni, och arbeta praktiskt i ett par stadsateljéer (en med organiskt material och en med digitala verktyg), för att kunna hjälpa till att utveckla så att även Allendes park kan bli till en stadsateljé för fler än barnen, pedagogerna och familjerna där.

– Redan när vi lyssnade på Stefano och Vea i Sverige för flera år sedan bestämde vi oss för att utveckla våra utemiljöer. Men regler och säkerhet gjorde tyvärr att mycket av det vi tillförde togs bort och arbetet stannade av. Men efter den här veckan har jag fått ny energi och blivit påmind om att det finns en massa annat som vi faktiskt kan göra, som att skapa ”vilda” delar på våra gårdar på andra sätt. Allt handlar om hur vi vill bebo just den plats där vi är. Studiebesöket på förskolan Monari visade också det, för precis som med många av våra förskolor var det huset inte heller byggt för att vara en förskola. Det finns verkligen så mycket man kan göra, säger Catrine Jonsén och kommer in på den IT-satsning som Härnösand gör just nu.

Innan bussen når Milanos flygplats hinner Maria Svensson berätta lite om deras senaste utmaning i en gammal villa där de öppnat en helt ny förskola i år med nyanlända barn, men bara för att det var de som stod först i kön.

– Men här har jag redan sett hur pedagogernas arbete med hundraspråklighet hjälper barnen att kommunicera och hur det också ger barnen rätt att vara i ett sammanhang från början.

Text och bild Maria Herngren