Pedagogen Anna Kvarnäs: "Det är i barngruppen allt sker"

Det är ett behagligt sorl i lobbyn på hotellet i Haninge där Modern Barndom möter Anna Kvarnäs, förskollärare och pedagogista i Kiruna. Tillsammans med två kollegor från Kiruna och en från Skellefteå kommun är hon här för att delta på Meetingdagarna, en tvådagarskonferens och ett samarbete mellan Reggio Emilia Institutet och Haninge kommun. 

– Det känns inspirerande att kunna träffas och ta del av andras framgångsfaktorer! Det sporrar till att tipsa vidare till vår kommun om hur man på liknande sätt kan jobba för att utveckla kvalitén i våra verksamheter. Som hur man skapat den viktiga samsynen hela vägen från kommunledning, rektorer och pedagoger och hur alla i verksamheterna har fått möjlighet att tycka till via projektet ”1000 pedagogers röst”. Att på så sätt skapa en känsla av delaktighet hos alla – precis som vi vill att våra barn i förskolan ska känna.

Anna har jobbat som förskollärare i trettio år, även om siktet allra först var inställt på ridlärare. De obekväma arbetstiderna fick henne att tänka om, men intresset för att jobba med barn och unga fanns kvar och ledde mot förskollärarutbildningen i Härnösand.  

– Det är spännande att se vad som har hänt med förskolan under de här åren. Den har verkligen utvecklats, och jag kan känna att det är bra att ha med i bagaget. Men jag tycker om det jag ser i dagens förskola, som när jag tar emot studenter och får en inblick i deras utbildning. Deras tänk känns: wow, vilken utbildning de får! 

Sedan 2018 titulerar hon sig också som pedagogista, något hon i dag arbetar på heltid som två dagar i veckan. 

– Att utbilda mig till pedagogista var ett steg och en fördjupning mot vad jag yrkesmässigt vill göra, även om jag fortfarande också vill arbeta i barngrupp. Det är viktigt för mig att få vara nära – det är där allt sker och jag får erfarenhet. Men att få båda delarna, både att handleda pedagoger och vara i barngrupp, är inspirerande. 

Foto: Kiruna kommun, Förskola och barnomsorg

Anna berättar att de är tre pedagogistor i Kiruna och att de numera stöttar kommunens samtliga 22 förskolor. 

– I början var jag bara på min chefs rektorsområde men efter en önskan från rektorerna finns vi numera till förfogande där behovet är störst. Just nu är det stor förskollärarbrist och därför är vi pedagogistor mycket på de förskolor som saknar förskollärare. Vi stöttar, håller i utbildningar och nätverk med workshoppar och erfarenhetsutbyte, säger Anna och berättar att kommunen jobbar för att alla förskolor ska ha förskollärare, men att det i byarna utanför själva tätorten, som i Abisko, Svappavaara och Vittangi, är svårare att få personal. 

– Det är krisigt i Kiruna eftersom vi har LKAB, världens största underjordiska gruva för järnmalm, här och industrin slukar jättemycket folk. Du kan komma direkt från gymnasiet och få bra lön eftersom det i gruvan finns sådant som skiftgång och underjordstillägg.  

LKAB-industrin slukar folk med arbetsvillkor som är svåra att tävla med, enligt Anna Kvarnäs. Foto: Flickr © Creative Commons

Anna berättar att hon tillsammans med kommunens övriga pedagogistor haft kontakt med studievägledaren på ortens gymnasium, dit de ska få komma och informera om förskolläraryrket. 

– Vi behöver fånga upp ungdomarna tidigt och berätta om möjligheterna: ”ingen dag är den andra lik, inspirationen, energin – kom till omsorgen!” Det är att matcha lönen som gör det svårt men att vara där under jorden och inte se solen på en vecka… det är inget jag själv skulle välja. Men det är en utmaning som vi har i kommunen.  

Hon berättar att hon i sin roll som pedagogista arbetar mycket kring lärmiljöer.
 
– Inte alla förskolor jag är på arbetar Reggio Emilia-inspirerat och där behöver stödet se annorlunda ut. Alla vet vikten av lärmiljöerna, att det står i läroplanen, men hur skapar och gör man dem levande? Det är jätteroligt, miljöerna ger så mycket – fast inte utan medforskande pedagoger förstås. Men man måste börja någonstans.  

På Thule förskola, hennes ”egna”, arbetar Anna främst som förskollärare och här är inspirationen etablerad.  

– Att vara i ett sammanhang där alla har samma tänk och det är en röd tråd genom allt ger kvalité. Bara sådant som att prioritera reflektionstid lika mycket som planeringstid är så viktig för mig, säger hon och flikar in att Thule har ”Kirunas finaste gård”. 

– Utemiljön är fantastisk! Vi har en avdelning för yngre och en för äldre barn och roterar så att alla i personalen är några år på båda avdelningarna. Det bidrar till vi:et på förskolan. Att ha åldersindelat gör också mycket med miljön, sätten man kan utmana barnen på och öka deras självkänsla. 
 
Anna berättar att det är något hon försöker inspirera andra förskolor till, och exemplifierar med ett dansprojekt – ett estetiskt uttryck som hon brinner för, vidareutbildat sig inom vid Luleå universitet och försöker koppla till de flesta projekt hon arbetar med. 

– Vi får låna en lokal från äldreboendet i samma byggnad som Thule, som de yngsta kallar för ”danspokalen”. Här blir det så tydligt hur man kan utmana de små och dansen är så härlig eftersom alla kan! På en tidigare arbetsplats mötte jag många barn med annat modersmål och där var det så påtagligt hur barnen, vars verbala språk var knaggligt, blommade ut när vi använde oss av dansen, avslutar Anna med eftertryck innan vi skiljs åt och Meetingdagarna fortsätter med studiebesök, föreläsningar och erfarenhetsutbyte i ett regnigt Haninge. 

Text och bild på Anna Kvarnäs: Elin Mellerstedt