Revolution på förskolan

Foajéns bubbel – barn och vuxna bland vinterns tjocka ytterkläder – tystnar snabbt när skådespelarna Karin Bergstrand och Otto Milde högtidligt och tjusigt klädda gör entré. Inledningen är stram – det här är minsann invigning av den nya förskolan Gnagaren.

– Vår nya förskola, försöker Mildes karaktär.

– Ja, ja, nja, MIN förskola, säger Bergstrands chefskaraktär med eftertryck innan vi välkomnas in till Teater Tres scen på Rosenlundsgatan i Stockholm. Långa trappor, röda salongsstolar och längst fram vid scenkanten madrasser för de minsta att ta plats på. Här har den mimbaserade teategruppen haft sin hemvist och skapat scenkonst för barn i alla åldrar sedan 1979 – även om de också turnerar runt i hela Sverige med sina föreställningar.

I dag är scenen förskolan Gnagaren och Bergstrand och Milde (där den senare också står bakom musiken) svidar snabbt om till pedagoger som välkomnar en grupp smågnagare till den nyöppnade förskolan. Den strama inledningen är bortglömd. Här på förskolan finns visserligen en lång lista, en dagordning, att förhålla sig till men också stort hjärta och utrymme för såväl lek som undervisning, vila och rörelse. Åtminstone till att börja med… Plötsligt dyker Bergstrands chefskaraktär upp igen. Med sig har hon ett uppdrag till pedagogerna – att göra dubbelt så mycket på lika kort tid! Vilken rolig utmaning! Hon försvinner snabbt med ett ”lycka till med ert VIKTIGA arbete” och stämningen på förskolan är förbytt. Det är stress, regler, skynda och ännu mer stress.

Småillrarna anar oråd. Något måste göras. Revolution!

Illervillervalla (idé, koncept och regi Liv Elf Karlén) är ett fartfyllt äventyr och många barn som inledningsvis satt sig högre upp i salongens stolar vågar sig allt eftersom ned på madrasserna närmare scenen. Stämningen är uppsluppen och engagerad – barnen skrattar, tjuter och ropar uppmaningar till de stressade pedagogerna – även om jag som vuxen tror att många av föreställningens skämt och underliggande budskap inte är vad som stannar hos den unga publiken. Det är antagligen inte heller meningen. Illervillervalla har barn 3-6 år som huvudsaklig målgrupp, men jag anar att förskolepedagogers behållning varit minst lika avgörande i skapandet av föreställningen. Här finns mycket igenkänning att hämta även för vuxna, utan att barnen för den delen glöms bort.

Teater Tres signum mimbaserad visuell teater – fokus på få ord och mycket rörelse för att kunna nå alla barn oavsett social eller kulturell bakgrund – är ytterst närvarande. Bergstrand och Milde, båda med bakgrund som clowner och inom den fysiska teatern, gestaltar uttrycksfullt sina karaktärer, stora och små rörelser med fokus på såväl kropp som minspel. Det är med värme de ger de små illrarna liv (mjuka dockor skapade av Hanna Cecilia W Lindkvist), som både ivrigt och eftertänksamt tar över scen och rum.

I finalen – revolutionens kulmen – är nästintill hela salongen på fötter och energin håller i sig ändå ut i snöslasket.

Text: Elin Mellerstedt