Normkreativ guide för förskolan 

Omslaget till Karin Salmsons Med samma möjligheter och på lika villkor – normkreativ guide för förskolan (Natur & Kultur, 2023) lyser i sin nästintill uteslutande rosa färg. Det drar tankarna mot de flertalet rosa böcker som kom för ett par år sedan, då när genus och genuspedagogik stod högt på agendan och (nästan) alla pratade om det. Nu står omslaget ut i skörden av nya böcker – och det mycket för att (nästan) ingen pratar om det längre. Så varför en bok om normkreativitet i förskolan nu? I inledningen skriver Karin Salmson att: 

 
Det som fått mig att fortsätta hålla fast vid normkritiken i alla dessa år är att jag har sett vilken skillnad den kan göra när den omsätts till handling och förändrade attityder till oss själva och våra medmänniskor, det jag kallar normkreativitet. Och det som fått mig att skriva den här boken är att det på senare år tillkommit så pass mycket kunskap och så många nya vinklar och erfarenheter på området.

Salmson – som tidigare har drivit ett normkreativt barnboksförlag och skrivit böcker som Normkreativitet i förskolan – om normkritik och vägar till likabehandling (tillsammans med Johanna Ivarsson, 2015) – pekar på sin egen utveckling från genus till normkritik, ett skifte hon också menar märkts av i förskolan. Men där normkritik snarare är en typ kartläggning fungerar normkreativitet som verktyget för förändring, och här är Med samma möjligheter och på lika villkor tänkt vara en hjälp för att skapa en normkreativ vardag i förskolan tillsammans med kollegor och barn.
 
Boken är uppdelad i sju kapitel, samt en bonusdel om hjärnan, med genomgång av begrepp, belysande exempel, handfasta råd, citat från praktiken och lästips. Därtill avslutas kapitlen med reflektionsfrågor och övningar för både barn och pedagoger. Salmson kopplar normkreativitet till såväl ekologiska som socioekonomiska aspekter, och verktyget ställs i relation till områden som hållbarhet, hälsa, våld, diskriminering, minoritetsstress, etnicitet, religion/tro, familj, kropp, kön, identitet, sexualitet, ålder, funktionsnormer med mera, samt genomgående till barnkonventionen och läroplanen.  

Det är en ambitiös bok där normers många påverkansområden- och faktorer kartläggs, men ibland resulterar rädslan för att något ska missas i alltför svepande och hastiga beskrivningar. Sannolikt handlar det om formatet, men också fältets snabba progression och föränderlighet och på vissa ställen hade mer önskats, som fördjupning, ytterligare problematisering, granskning av eller information om vissa valda begrepp – exempelvis aktuell akademisk/medial diskussion kring begreppet ras och att försiktighet kring ordet transsexuell i vardagligt bruk bör iakttas.  

Som bokens anspråk lyder, en guide för förskolan, är den dock ett bra komplement och en viktig påminnelse om ett ämne och arbete som inte får stanna av. Att rucka på normer är ett arbete som är svårt och tar tid – många år – men som i längden har stor påverkan. För förändring krävs både nya sätt att agera och prata, och Salmson bemöter påståenden som framhåller normkritik som ordfixering med ”att det är bra att påminna sig om att ord är en del av de riktiga problemen eftersom det är genom orden som vi förstår och beskriver världen – och formar den”. Här är barnen bra förebilder, som i hur mycket enklare det är för dem att införliva nya ord i sin vokabulär och därmed kan låta nya normer bli det självklara.   

Text: Elin Mellerstedt