Synvinkeln: Jenny Chen om det ”dödliga våldet” och förskolan

– Frågan för mig personligen väcker många känslor eftersom jag tyvärr varit nära det här våldet. Det är så viktigt att sådana här frågor lyfts så vi kan bli många tillsammans som kan förändra. När det dödliga våldet mest hände i segregerade områden blev inte reaktionerna så stora som idag. Nu sker det spritt över hela Sverige och gör människor så oroliga att de förändrar sina livsmönster p g a rädsla. Vårt Hållbar framtid-projekt i förskolan måste diskuterar de svåra frågorna, inte bara ekologisk hållbarhet. I arbetet med barnen måste vi bygga starka relationer tillsammans som bygger på att de ska tro på sig själva, att de kan bli det de önskar oavsett vad någon annan säger. 

För 15 år sedan tittade jag in i en stolt nioårings blick för att hen hade fått stå vakt och kolla att inte ”aina” skulle komma när de skulle langa droger. Det är de barnen vi måste ge hopp om något annat. 

Vi ser redan på förskolan vilka barn som kan vara i riskzonen. Våra erfarenheter är något vi måste få politiker, socialtjänst och polisen att lyssna på. 

Ska vi prata solidaritet och demokrati måste det vara på riktigt och börja redan i förskolan. De barn som växer upp ska förstå att det är viktigt på riktigt. De är vår framtid. 

Om det är något vi behöver göra idag är det att ställa upp för varandra och bry oss om varandra oavsett vilka områden vi växer upp i. Vi behöver samla våra goda, fina och hoppfulla exempel och sprida dem. Det är bara tillsammans vi kan få till förändringar. Förskolan behöver samarbeta med många olika aktörer för att få en känsla av samhörighet. Det finns så mycket som är hoppfullt och vackert som vi tillsammans kan förmedla. 

Idag arbetar jag i ett villaområde helt olikt det jag är van vid från mina tidigare dryga 30 år i ett miljonprogramsområde. Vi har precis startat ett projekt tillsammans med en förskola i ett segregerat område som känns otroligt givande, hoppfullt och lärorikt åt båda hållen. Även om barnen växer upp i olika områden kommer de att mötas som vuxna i samma samhälle och förhoppningsvis känna att alla är lika mycket värda. Jag vet att det vi gör i förskolan är livsviktigt för jag har mött många barn som inte haft samma förutsättningar som andra men som ändå lyckats så bra. 

För fyra månader sedan mötte jag George, han är 28 år idag. Han sa till mig: 

Jenny, du vet hur många dörrar som var stängda för mig, du vet hur många dörrar som smällde igen i ansiktet på mig. Ändå står jag här framför min egen bil, på väg att flytta till min lägenhet med förstahandskontrakt. Jag driver en egen firma med fyra anställda och allt tack vare dig! Du trodde alltid på mig. Mina vänner påminner mig om att du alltid trodde på mig.

Ni kanske förstår att den kramen är en kram jag tar med mig resten av mitt liv. 

Jenny Chen, biträdande rektor för förskolorna i Södra Sollentuna