Barnteater om Förintelsen, ur ett barns perspektiv

När Modern Barndom ser Teater Barbaras Historien om Bodri i deras egen teaterlokal på Pipersgatan mitt i Stockholm, inte långt från Stadshuset, så har den redan setts av många 8-11-åringar över hela landet. Sedan premiären 2021, mitt under pandemin vilket ledde till en lång paus, har de spelat Historien om Bodri över 300 gånger för skolklasser i årskurs 2-5. Efter varje föreställning har de också mött eleverna i samtal fyllda av frågor och funderingar. 

”Jag slutar aldrig att fascineras över barnens smarta frågor och deras förmåga att dra kopplingar till dagens läge och händelser. Demokrati, rasism, barnkonventionen och alla människors lika värde kommer nästan alltid upp”, berättar Violetta Barsotti Stephan, en av skådespelarna, för Modern Barndom.  

Det är Violetta som gestaltar Hédi på scen, och hennes dockgestalt, medan Anders Jansson agerar berättare, soldat, lägervakt, dockspelare... 

Dockorna är skapade av Jenny Bjärkstedt, där inte minst hunden Bodri snabbt tar hela scenen i besittning och dess publik, oavsett ålder. Att Bodri hjälpte Hédi att överleva under lägertiden, genom att hon hade honom att tänka på och fantisera om, är inte svårt att förstå.

Under många år, innan Teater Barbara började göra det med denna föreställning, berättade Hédi Fried själv om sitt liv, sin familj och Förintelsen, men för äldre elever. Det var när hon inte längre orkade åka runt och göra det som hon bestämde sig för att skriva Historien om Bodri, som kom 2019, och med den berätta för mycket yngre barn än tidigare. Bokens illustratör Stina Wersén har även gjort teaterns scenografi och kostym tillsammans med Johan Ehn & Jenny Bjärkstedt. Nämnas bör också Johan Ehn, som står för regi och dramatisering, och Rickard Folke, vars musik & ljud tycks ta sig ren fysisk gestalt, till exempel med föräldrarnas och systerns röster, men också hur ljud och musik suddar ut gränser mellan tid och rum och förflyttar oss till Hédis barndom. 

När Modern Barndom ser Historien om Bodri är det nära ett år sedan Hédi Fried gick bort, 98 år gammal. Ute faller mörkret, men inte bara på grund av årstiden, utan än mer för de konflikter och krig som återigen växer i världen, vilket många barn i Sverige är medvetna om och som tyvärr har gjort Historien om Bodri än mer aktuell sedan Hédi skrev boken och Teater Barbara började spela den.

Men berättelsen börjar ljust. Hédi och hennes bästa vän hunden Bodri ligget tätt tillsammans, hon tecknar medan han försöker bli av med en irriterande fluga vilket väcker många skratt av igenkänning i salongen. Familjen finns där i bakgrunden. Och kompisen Marika som Hédi gör allt tillsammans med, utom när kyrkan kallar.

– Vad gör ni i synagogan, undrar Marika.

– Sjunger och ber, säger Hédi och ställer samma fråga till Marika:

– Sjunger och ber.

– Samma, konstaterar Hédi.

– Ja, fast vi är kristna och ni är judar, säger Marika och så leker de vidare. 

Inte långt därefter hörs Hitler för första gången i radion.

– Varför är han så arg? undrar Hédi.

Mamman berättar att han talar om saker han inte tycker om, som judar. Därefter mörknar det snabbt samtidigt som berättelsen osvikligt står på barnets sida – det är hennes berättelse – fram till den dag Hédi och systern Livia kommer hem till Bodri igen. 

Allra sist tonar den skådespelande Hédis röst bort för en gammal kvinnas röst:

Vi har alla ett val, vi kan välja det goda.

Efter applåderna berättar skådespelarna att Hédi har funnits på riktigt och att det de har berättat också har hänt på riktigt, och snart börjar barnens frågor komma:

– Fanns kompisen Marika på riktigt?

– Hur dog föräldrarna?

– Hur länge var de i koncentrationsläger?

– Hur dog Hitler?

När Teater Barbara spelar för skolklasser får lärarna med sig ett material som de kan använda sig av för ytterligare samtal i klassrummen. Vi andra går heller inte tomhänta därifrån. Med oss bär vi en stark gestaltning av Förintelsen utifrån ett barns perspektiv, och som också gör något med vår blick på barns utsatthet i konflikter och krig idag – och att vi alla, som Hédi Fried sa, har ett val, vi kan välja det goda.

Text: Maria Herngren 

Bild: Anders Thessing