Ella, Fiona, Hamse och Mohamed undersöker lera

Syftet bakom rummets nya utformning 

Jag ville omvandla rummet till en scen där barnen kan uttrycka sig estetiskt genom olika uttryckssätt som lera, teckning, projicering och berättelser. Min förhoppning är att det ska uppstå ett samspel mellan barn och allt som finns i rummet, att barnens konstnärliga handlingar med alla artefakter (konstmaterial) kommer att påverka rummets innehåll, vilket kommer vara lärorikt och utmanande för både barn och oss pedagoger. 

Ella, Fiona, Hamse, Mohamed och lerklumpen 

Denna dag arrangerar jag rummet för tre barns undersökande med lera genom att ställa i ordning detta material för ett fritt undersökande. Jag lägger en lerklump i mitten av rummet, bjuder in barnen och säger att vi ska arbeta med lera och om de vill kan vi känna på lerklumpen som ligger på golvet. 

Ella, Fiona, Hamse och Mohamed känner på den. Sedan säger jag att vi kan ta lerbitar från den och rulla leran i händerna till bollar. Ella, Fiona och Hamse tar en lerbit i handen och börjar rulla den till bollar. Mohamed känner fortfarande på en lerbit som han har i handen. 

Jag visar att de kan rulla ut lera på golvet. Maria och Ella rullar ut leran en lång stund och sedan visar de sina rullade lersträngar för mig. 

Alla barnen knådar leran i händerna, känner på den, rullar ut den och visar mig och varandra vad de har skapat. Efter att vi har rullat ut både bollar och lersträngar visar jag hur man kan fästa lersträngar på lerbollar. Barnen plockar eller nyper lerbitar ur den stora klumpen och sätter ihop dem på lersträngen. De gör det en längre stund och det ser ut som att de både undersöker och leker med leran. 

Ella plockar små bitar ur leran som hon håller i handen och lägger dem på golvet framför sig. Fiona lägger lera på halsen och sedan på huvudet. Ella gör likadant. 

Barnen går fram till den projicerade spindeln och provar om lersträngarna passar som spindelns ben. Sedan går Ella och Fiona och matar den projicerade spindeln med lera som då representerar en kaka. 

Analys

Det finns en kroppslig och sinnlig dimension i barnens möte med lera eftersom barn undersöker lera med händerna och sin kropp. De klämmer på den stora lerklumpen, tar isär lera till små delar, knådar leran, nyper den i små bitar som de fogar ihop igen. Barnen rullar ut lera på golvet, och i sina händer. De använder sig av lerbollar och lersträngar för att fantisera eller för att bara forma eller fästa dem på en stor lerboll eller på den stora lerklumpen. Barnen känner också på leran med sina händer och några lägger lera på halsen, huvudet och fötterna. 

Det pågår en sorts överföring av energi och idéer mellan barnen och leran och de överför en del av sin personlighet till leran som i sin tur berikar dem eftersom den svarar på det som de gör med den. De sätter sina avtryck på den, på någonting externt, och utökar eller utvidgar därmed sin person. I denna skapande process är barnen inte heller begränsade till sin egen kropp utan de ingår i ett socialt nätverk där de sätter spår i varandra.

Det finns ingen gräns när barn arbetar med lera eftersom den är formbar, förlåtande, alltså inte destruktiv. Leran är i sig tredimensionell så när barnen skapar med lera blir det alltid tredimensionellt och den ger utrymme för misstag vilket betyder att den konstnärliga processen alltid går framåt, det behövs aldrig börja om från början. Lera kan formas eller kombineras utan bestämda regler. Det är ett fritt material till skillnad från material som måste formas i en bestämd ordning för att nå önskvärda resultat. 

Barnen kan smaka, lukta och känna på leran med sina händer och kropp. När de lägger lera på kroppen lär de sig hur deras kropp reagerar på den. När barnen arbetar med den är de aktiva och det är leran som reagerar på deras kroppar. Barnen är aktörer men de är också föremål för andras aktioner. Sinnesintryck och hela kroppen involveras i deras lärande, och de har olika relationer med leran som material. 

Ella, Fiona och Hamse visar ett stort intresse för att forma lera till både bollar och lersträngar, nypa bitar ur lerklumpen, känna på leran eller lägga leran på halsen, huvudet och fötter. Mohamed vill bara känna på leran och det ser ut som att han försöker bekanta sig med lerans väsen och materialkaraktär. Han verkar tycka om den nära kontakten som hans händer får med lera som är kletig och formbar. 

Barnen lär sig att om de behärskar fler moment kan de behärska fler former. Ju fler moment de behärskar desto fler former kan de skapa och får fler möjligheter att förverkliga sina fantasier. De lär sig vilka moment som leder till vilka former hos lera. Till exempel om de vill skapa platt, runt (bollar), avlångt, pyramider eller lära sig att tänka i tre dimensioner. 

För att barnen ska utveckla sin kunskap om materialet lera och olika tekniker som de kan använda när de formar lera behöver de undersöka lera flera gånger, på olika sätt och i olika sammanhang. Barnen behöver få tillgång till lera på många sätt där de kan använda den som ett verktyg i ett fritt och lekfullt undersökande.  

Text & bild: Roxana Rosca