Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2022-02-21
När Black Lives Matter-rörelsen svepte fram och Barnkonventionen just blivit svensk lag, började Maria Fabien och hennes vita kollegor på Katarina Västra förskola i Stockholm att titta närmare på hudfärgens betydelse för att motverka den dominerande vithetsnorm som gör att barn redan i tidig ålder socialiseras in i tron att vit hud är överordnad. Men att prata om hudfärg är inte lätt. Det berättar de om i Modern Barndom nr 1/22 som vi saxar ur här i samband med en rättelse om vilka åldrar som Maria Fabiens och Lovisa Gustafssons föreläsning 15 mars handlar om, nämligen förskolans alla åldrar, 1-5-år.
”Bruna, svarta, vita, vi är alla en del av detta samhälle. Och om personalen känner sig osäker? Desto större anledning att ta tag i det. För vi får inte låta barnen stå ensamma och utelämnade!”
Maria Fabiens slutord i artikeln ”Pedagoger måste bli mer proaktiva” (MB 1/22) kommer efter långt samtal med henne och några av hennes kollegor på Katarina Västra förskola om hur svårt det är att prata om hudfärg, också för dem, eftersom det väcker så många känslor och inte minst en rädsla för att göra fel. Men, som de också påpekar:
”Vi måste våga vara i det osäkra tillståndet, lita på varandra, fråga oss hur, och börja göra.”
Ett görande som de idag kan och vill berätta om för fler, för som Maria Fabien säger i Modern Barndom:
Det är så lätt att tro att vi står på samma nivå, men tystnaden och att vi saknar ord gör att vi måste våga diskutera det här tillsammans först, ta upp och syna olika begrepp och utbilda oss för att förstå vad det handlar om på riktigt.
Medan hennes kollegor tar upp fler aspekter, som Johanna Arve:
Det är lätt att bli bekväm och tänka att vi automatiskt arbetar demokratiskt och inkluderande, att vi ger barnen tillräckligt många språk att uttrycka sig med när vi arbetar Reggio Emilia-inspirerat, men som pedagog är en alltid med och fattar beslut som blir avgörande för vilka förutsättningar barnen ges och hur vi presenterar materialet för dem. Som vad vi tar för givet som en neutral utgångspunkt, till exempel vitt papper, och vilka ord vi använder – och inte använder – och vad det får för konsekvenser för vad som blir normativt eller inte. Vi måste fortsätta att ifrågasätta våra egna val och estetiska preferenser och på så sätt bidra till en visuell kultur som alla barn kan spegla sig i. Vi har ett stort ansvar här, därför kan inga beslut vara vanemässiga.
Lovisa Gustafsson:
Vi i förskolan behöver verkligen få ett språk för det här. Teori och praktik går hand i hand. Om inte språket finns fallerar hela didaktiken. De är väldigt starkt sammanbundna.
Sanna Olsson:
Vi måste arbeta med det här tills det blir lätt att prata om.
Där är de inte än på Katarina Västra, även om mycket har hänt på kort tid.
Mer om det finns alltså att läsa i årets första Modern Barndom – och snart kommer än mer i Reggio Emilia Institutets föreläsning 15 mars, ”Min bruna hand är också en hand – Black Lives Matter med 1-5-åringar”, med Maria Fabien och Lovisa Gustafsson.
Text Maria Herngren
Bild Katarina Västra förskola