30-tal röster om 30 års marknadsskola

Alla elever, oavsett var de växer upp eller vilka föräldrar de har, ska ha lika chanser att lyckas med sina studier. Det förefaller råda enighet om detta mål. Tyvärr är det inte så det ser ut idag. Det är upprörande att det igen behövs en bok om skolans bristande likvärdighet. 

Orden här ovan ur den nya antologin När skolan blev en marknad : Trettio år med friskolor (Natur & Kultur) är Björn Åstrands, han som varit regeringens särskilda utredare två gånger i skolfrågor, senast med En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstillgång (SOU 2020:28). Åstrand är en av den mångfald av röster från vitt skilda håll som redaktörerna Per Kornhall, Sten Svensson, Majsa Allelin och Bo Karlsson har samlat för att ”belysa men också utmana de systemförändrande beslut som kommit att påverka så många elevers och lärares vardag”.

Efter att ha läst de trettio texterna (27 kapitel med både förespråkare och kritiker till reformen, varav somliga politiker andra forskare, svenska såväl som internationella, och representanter för lärare, elever, friskolor... och redaktörernas förord, inledning och slutord) är det tydligt att de systemförändrande besluten under 1990-talet lett till större förändringar än så, och om inget görs nu kommer de att påverka oss alla än mer, hur vi förhåller oss till varandra, och vårt samhälle och vår demokrati.

För som till exempel Richard Elmore, tidigare professor inom utbildningsvetenskap vid Harvard i USA, som bland annat besökt Sverige som medlem i två OECD-kommissioner (strax efter att friskolereformen 1992 och 2015 i den kommission som dåvarande utbildningsminister Jan Björklund beställde för att genomlysa den svenska skolan) berättar för Per Kornhall om i antologin:

Det var märkligt för mig att vara i de skolorna och prata med föräldrar och observera skillnad i attityd till utbildning och andras barn, jämfört med vad jag skulle ha mött 1992 eller på 1970-talet.
Föräldraintervjuerna chockade mig. Det gemensamma temat var ’Vi är glada att ha våra barn i denna skola eftersom de inte behöver hantera de problem som andra elever och deras familjer för med sig till kommunala skolor.’ Jag minns att jag tänkte för mig själv att det här är något jag aldrig skulle ha hört en svensk förälder säga på 1970-talet. Det är en djupt gående och mycket nedslående förändring.

En annan sådan bild av ett förändrat Sverige ger utbildningsministern Anna Ekström (också intervjuad av Kornhall, medan andra i antologin skriver själva):

När jag arbetade på Skolverket var jag en gång på en middag där en borgerlig politiker sade till mig att jag kunde glömma att försöka göra något åt skolvalet. Detta eftersom de hade lyckats att förvandla skolan från ett allmänintresse till ett egenintresse

När skolan blev en marknad innehåller många sådana talande citat som med några få ord lyckas förmedla viktiga kunskaper, analyser och insikter samtidigt som texterna i sin helhet är väl underbyggda och intressanta. Här finns mycket att hämta för dem som inte alls har satt sig in i denna komplexa fråga ännu, men också för dem som är insatta eller tror sig vara det (hit hör jag själv inser jag). Den är onekligen, som förlaget presenterar den ”en brokig antologi”, vilket är dess styrka, särskilt som den hålls så väl samman såväl språkligt som till sin innehållsmässiga dramaturgiska uppbyggnad med de sju delarna:

Vad säger beslutsfattare om reformen? Vad säger friskolorna om reformen? Vad säger lärarna och eleverna om reformen? Vad säger studierna om reformen utifrån historiska perspektiv? Vad säger studierna om reformen utifrån företagsekonomiska perspektiv? Vad säger studierna om reformen utifrån sociala perspektiv? Vad säger omvärlden om den svenska friskolereformen?

Givetvis finns det fler personer som skulle vara intressanta att ta del av mer direkt här, som Carl Bildt, Beatrice Ask, Jan Björklund, Göran Persson, samtidigt som antologin överraskar med att lyfta fram andra som inte har hörts på mycket länge eller som helt försvunnit i minnet eller debatten och som har nya saker att komma med.

I denna brokiga kör av ”solister” finns förstås vissa saker som återkommer många gånger, som betydelsen av konflikten kring Drevdagens skola i Älvdalen på 1980-talet till hur segregerad den svenska skolan blivit. Dessa omkväden blir däremot aldrig till onödiga upprepningar eftersom de hela tiden tillför något nytt, vilket också är ett utmärkande drag för hela denna antologi som initierats av Nätverket för likvärdig skola, och där samtliga redaktörer är engagerade. Men som de skriver – och även visar med sitt urval – så har de ”aktivt eftersökt olika perspektiv och intressen i syfte att ge läsaren underlag för att bilda sin egen uppfattning om det som varit och det som kan komma framöver”.

Nu ska det bli intressant att se vad antologins – förhoppningsfullt – väldigt många läsare kommer att bilda sig för egna uppfattningar framöver

Maria Herngren

Fotnot: Läs också gärna Modern Barndoms (MB 2/22) recension av Emma Leijnses med rätta rosade bok I en annan klass. Ett reportage om skillnaderna i den svenska skolan (Natur & Kultur) samt intervju med läraren och författaren Marcus Larsson, som i höstas kom med boken De expansiva : En bok om skolmarknadens vinnare – och förlorare (Balans, den obundna tankesmedja som han och Åsa Plesner startat själva).