Eva Andersson: Jag vill försöka förstå – inte skapa debatt

– Jag förstår faktiskt fortfarande inte varför man inte får se serien som en skildring av en förskolekontext och undra över just det? säger Eva Andersson när Modern Barndom kontaktar henne efter att ha läst hennes synvinkeln på nytt i tidningen Förskolan (nr 2, 2021) där den publicerats i en tema-special om ”Hur kunde SVT-serien ’Våra barns hemliga liv’ skapa en så polariserad förskoledebatt?”.

I en lång inledningsartikel skriver Förskolans redaktionschef Kjell Höglund om denna debatt – och att han genom Eva Anderssons brev fick bättre förståelse för kritikernas resonemang men också att det ”säger något om missförståndet för hela den här för-och-emot-debatten” eftersom han menar att svaret på hennes undran över vilken förskola serien visar och vilket syfte den har snarare är väldigt enkelt: ”’Våra barns hemliga liv’ visar ju ingen förskoleverksamhet alls.”

– Den förklaring som ges är fortfarande svår att förstå när hela kontexten i programserien är uppbyggd som en förskola även om den inte skildrar en verklig förskola så är miljön ändå en förskolas. Man använder begrepp och pedagogik från förskolans kontext, man samlar en grupp barn som till en förskola, man använder sig av förskolelärare, man pratar om förskola... Ja då är det svårt att förstå hur man inte skall tänka förskola? säger Eva och tillägger:

Dessutom tycker jag fortfarande att det är knepigt att sätta barn i vissa av de situationer som de gör i serien, eftersom vi alla blir till i och av de olika kontexter vi är i.

– Och jag reagerar starkt över programseriens psykologiska bild av barn som säger att så här är en fyraåring och så här är en femåring, så ser och tänker inte jag om barn.

Eva Andersson berättar att hon skrev till Kjell Hägglund efter att ha läst hans ledartext med rubriken ”Orättvis kritik mot SVT:s förskolehyllning” i Förskolan nr 8, 2020, och skickade med sin Synvinkeln.

– Nu fattar jag ingenting, skrev jag, och att han måste hjälpa mig att förstå det han skrivit om att programmet respekterar barn på en sällsynt nivå och visar på förskolans akademiska höjd, och om pedagogens uppdrag att skapa proximal zon för varje individ.

Eva berättar att han svarade snabbt och respektfullt och tyckte om det hon skrev, samt berättade om hur han såg på saken – och att hennes text till slut kom att publiceras även där tillsammans med artiklar av Kjell Hägglund och barnpsykologerna i Våra barns hemliga liv. Men som Eva Andersson varit noga med att påpeka är hon inte ute efter debatt utan efter att förstå, och även om hon ännu inte gör det så har artiklarna i tidningen Förskolan (som dessutom har gett henne en ny undran över hur något kan ses som en ”förskolehyllning” och samtidigt som något som inte alls har med förskolan att göra) gett henne många inblickar i att ”Ja, så kan man också tänka”, liksom alla som har hört av sig direkt till henne eller genom de samtalstrådar hon läst.

– Tack vare min text blev jag faktiskt inbjuden till Komvux barnskötarutbildning här i Västervik. De hade jobbat med den här programserien och tittat på ett avsnitt var gruppvis och jobbat med det. När de sedan skulle redovisa fick jag vara med, och i de dialoger som följde, berättar Eva och ser oerhört förtjust ut, liksom över en annan minnesvärd dag nyligen.

– Jag tänker på den föreläsning som Ann Åberg hade här, då hon gav så många bra exempel på hur man kan arbeta i förskolan. Tänk om man kunde göra en programserie om något sådant på teve, en serie där olika förskollärare får berätta om hur de faktiskt arbetar, på så många olika sätt och därmed bidra till ett annat synsätt på barn, pedagogik och förskola.

Text Maria Herngren

Bild Charlotte Sohlman