En dag för en hedersdoktor

Ann Åberg började med att ge en glimt av sin, som någon av eftermiddagens många talare senare benämnde som en "krokig väg". En väg som startade utifrån en känsla av leda inför ett jobb som tycktes bestå av idel upprepningar till att snart bli till lust i ett spännande utforskande tillsammans med barn, kollegor, forskning, föräldrar ... Där de utvecklade det som femårige Filip satte ord på till Ann för tjugo år sedan:

Man måste ha väldigt bra hörstyrka.

En hörstyrkas betydelse som många sedan tog upp på olika sätt i sina tal till Ann Åberg. Om hur detta möjliggör för barn att vara i ständig tillblivelse, och få vara livets forskare, där Ann satt denna båt i rörelse, som professor emerita Gunilla Dahlberg, nämnde, och professor Ann-Merete Otterstad från Oslo högskola sa till denna "äresdoktor" att de nu gjort hörstyrka till ett verb.

Greger Rösnes, Reggio Emilia Institutets vd, talade om hur han och institutet rentav känner sig stolta och lite delaktiga i Ann Åbergs hedersdoktorat, för alla år av samarbete, vilka lett till hundratals föreläsningar men också otaliga kurser i pedagogisk dokumentation, och därtill institutets pedagogutbildning där Ann ingår i kursledningen. För som Greger påpekade:

Du är duktig på att skruva upp hörstyrkan hos pedagoger!

Harold Göthson, tidigare chef för Reggio Emilia Institutet, instämde med många talande epitet om dagens jubilar, som:

Hyvens hedersknyffla.

och

Den främsta bland likar.

Samt att Ann skrivit en "kioskvältare" för pedagoger likt Sven Lindqvists Gräv där du står. En bok som många återkom till. Även Karin Alnervik, docent i Örebro, som vände sig både till Ann Åberg och hennes medförfattare Hillevi Lenz Taguchi, professor vid Stockholms universitet, om hur unik den också är på fler sätt:

Tänk vilken bok ni författade! Teori och praktik ihop.

Anna Palmer, docent i förskolepedagogik, påpekade liksom flera talare det värdefulla i att Ann inte bara bjuder på solskenshistorier utan också på sina misstag – och verkligen delar med sig av sin hantverksskicklighet. Hur betydelsefullt just sådana exempel från praktiken är för Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen där Ann föreläst under femton år, men även hennes doktorsutnämning:

Äntligen har vi som arbetar med förskolan fått ett erkännande. Det var på tiden!

 Även för att, som Anna Palmer sade:  

Lyssnandets och förhandlandets pedagogik är idag viktigare än någonsin. 

Något som hennes kollega Ingela Elfström, som var en av de första att doktorera i förskoledidaktik i Stockholm, också uppehöll sig vid, vikten av det radikala lyssnandet på barnen i en allt mer komplex vardag.

Från Norge deltog även Nina Odegard, som häromveckan disputerat med avhandlingen "Aestetic Explorations with recycled materials", genom att uppmärksamma också naturen och materialen i lyssnandets pedagogik:

Om jag var en sten i Ann Åbergs värld så skulle jag vara en vän! 

Lena Aronsson, universitetslektor vid Stockholms universitet, som under hela eftermiddagen höll i chatten så alla deltagare kunde komma med hyllningar, frågor och kommentarer – poängterade i sitt eget tal bland annat att Anns lyssnande inte handlar om att kasta ut det gamla utan om ett nytt sätt att förstå det välbekanta.

Timmarna gick fort. Men innan slutfanfar, champagne och gemensamma hurrarop talade även professor Hillevi Lenz Taguchi, som följt Ann Åberg sedan de började skriva Lyssnandets pedagogik ihop för mer än femton år sedan, och som under eftermiddagen introducerat alla talare. Hillevi lyfte bland annat fram betydelsen av att våga utmana sin rädsla i att vara pedagog på rätt sätt, att:

Våga göra bruk av sitt eget förstånd.

Vad gäller boken Lyssnandets pedagogik som blivit en sådan viktig bok för så många inom förskolan i såväl Sverige som Norge så avslöjade Ann Åberg slutligen vilken roll familjens tvättstuga haft för att den överhuvudtaget skulle bli skriven, att det var tack vare den som hon fick till ett "eget rum" för sitt skrivande. 

I väntan på den äkta lagerkransen – och doktorsringen – i Stockholms stadshus till hösten fick Ann Åberg en provisorisk krans och en blombukett efter en dag som bjudit på många tillbakablickar på hennes lyssnandets krokig väg som också betytt så mycket för så många andra. Men som Ann Åberg påpekade så är det att vara närvarande och uppmärksam nu som gäller:

Vi måste lyssna på de barn vi har här och nu – men också på den tid vi lever i här och nu.

Text: Maria Herngren

Modern Barndoms redaktör, som också hade privilegiet att delta som konferencier under denna eftermiddag

Bild: Hillevi Lenz Taguchi