Kunskapande – att arbeta utforskande i skolan med inspiration från Reggio Emilias pedagogiska filosofi, bokrecension av Erika Björklund

Äntligen! Ända sedan jag och pedagogerna på min grundskola besökte förskoleklassen i Hammarbyskolan hösten 2018, har jag väntat på att boken skulle bli klar. Som rektor i grundskolan med ett brinnande intresse för övergång och samverkan mellan förskola och skola, är denna bok efterlängtad. Min förvissning är efter att ha läst den, att boken i sig själv kan vara som bro som för att skapa kontinuitet och progression för alla de barn som möter ett utforskande arbetssätt under sin förskoletid. Det finns några skolor runt om i Sverige som har lyckats omsätta Reggio Emilias pedagogiska filosofi i grundskolan men det har saknats en bok som så tydligt visar hur det kan gå till och som kan göra att fler vågar pröva. Vi är många som vet att det är möjligt och önskvärt att låta förskolans utforskande arbetssätt fortsätta in i skolan så att även grundskolan får vara en plats där barnen får utveckla sina förmågor som ”tänkande, fantasifulla och vänskapliga medborgare” som det står i bokens förord.

Boken följer en tydlig struktur och med sina uttrycksfulla bilder och fotografier känns den lätt att ta till sig men den är packad med information vilket gör att den förtjänar att läsas med ordentlig eftertanke. Den tilltalar både intellekt och känsla och ett råd är att läsa den i delar, gärna tillsammans med kollegor för att kunna reflektera och samtala på djupet om det som står.

Författarna Susanne Talle, Catharina Hansson och Elisabeth Hernström delar generöst med sig av sina erfarenheter från sina nästan 20-åriga gemensamma process och är tydliga med att lyfta fram värdet av att ha haft Karin Furness, bild lärare och konstnär, som handledare ett par tillfällen per termin under många år. Trots att författarna måste ha mängder av material och pedagogiska dokumentationer att ösa ur, känns det som de lyckats göra ett urval som på ett begripligt sätt belyser både erfarenheterna över tid och ur många olika perspektiv. Boken är uppdelad i sju kapitel som spänner över allt från synen på barns olikheter, miljöns betydelse och pedagogisk dokumentation, till en beskrivning över ett helt års projektarbete.

Boken lyckas visa hur författarna tänker om sin praktik och hur de gör praktik av sina tankar. Det är ett grepp som verkligen fungerar för att visa hur struktur och planering är förutsättningar för kreativitet och delaktighet. Jag tror att det är särskilt viktigt när skolan ska möta förskolans tradition och kultur att få ta del av exempel på att det inte är en motsättning med förberedelser, mål och syfte för att kunna skapa en undervisning som tar tillvara på barnens tankar och teorier. Ibland blir Reggio Emilia-inspirationen beskylld för att skapa pedagoger som passivt ”följer” barnen. Denna förvanskning finns det inte ett spår av i denna bok.

Boken beskriver otaliga exempel på hur de lyssnar in barnens tankar och hypoteser och hur de får möta varandras teorier och senare får möjlighet att praktiskt undersöka desamma. Min erfarenhet är att det är här det brukar bli svårt som pedagog att komma vidare, trots all vilja i värden att arbeta skapande och utforskande, är det i steget från att lyssna på tankar och hypoteser till att omsätta dessa i ett görande, i praktiska, hands-on uppgifter/utmaningar till barnen, som det stannar upp.

Hur kan pedagogerna skapa en bro mellan teori och praktik och skapa uppgifter som lockar ut barnens tankar ut ur huvudet och ner på ”bordet” synliga för dem själva och för varandra? Estetiska uttryckssätt verkar vara en nyckel här. Att som pedagog ha förslag på vilka material, vilka verktyg, vilka slags gestaltningar som kan understödja barnens utforskande och lärande är det som behövs i ett utforskande arbete. Författarna beskriver hur de själva lärt sig genom sina erfarenheter tillsammans, ”att det inte är så att vi har några speciella kompetenser i ämnet (estetiska uttryckssätt) utan lärt oss genom erfarenheter och genom att använda oss av bild på många olika sätt”. Det känns hoppfullt att det går att pröva sig fram! Men man ska nog heller inte underskatta handledaren Karin Furness bidrag i denna process.

De lyckas visa på vikten av en tillgänglig lärmiljö, en miljö där den fysiska, sociala och pedagogiska miljön samspelar med varandra. Den fysiska miljön består av en rik miljö med material som både stödjer och utmanar barnens lärande. Men den fysiska miljön skapar också förutsättningar för en social miljö där samarbete och kooperativt lärande kan ta plats genom rummens utformning och möblering. Pedagogerna bygger medvetet ett gott socialt klimat genom sin didaktik, uppgifterna som ges till barnen är noga utformade för att både skapa band mellan barnen och för att ge dem upplevelsen av att vara lärande och tänkande varelser. Något som vi vet genom forskning är den mest avgörande faktorn både för barns framgång i skolan och för ett gott liv.

Boken kommer ut lagom när det börjar bli dags att förbereda för övergången mellan förskola och skola och mötet med nästa års barngrupp. Det är här allt börjar för barnen och pedagogerna i Hammarbyskolans förskoleklass. Året startar när pedagogerna genom sina medvetna handlingar ”bäddar” för det kommande året tillsammans. De väljer bland annat att besöka barnen på deras förskola och gör det under barnens pågående arbete. Barnen får då tillfälle att visa sin miljö och berätta som sina arbeten. Susanne, Catharina och Elisabeth tar också vara på tillfället att fråga barnens nuvarande pedagoger om vad barnen har arbetat med, vad de är intresserade av, vad de har fördjupat sig och vad de kan fortsätta utmana barnen vidare med i skolan.

Bjud in kollegorna från förskola/skola och låt boken ta er i handen och inspirera er att våga bygga en bro av kontinuitet och progression mellan förskola och skola, för alla barns skull!

Erika Björklund

Rektor och pedagogista