Visa: Exkl moms | Inkl moms

EXKL | INKL MOMS

Recension: Digitalt meningsskapande i förskolan

2020-01-21

Hur gör man för att få till ett vidare och mer reflekterat lärande i förskolan med alla nya digitala verktyg? Verktyg som i dag finns i nästan var människas hand var dag oavsett ålder, och med idel nya funktioner och möjligheter. Och med en läroplan som slår fast att förskolan ska ”ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen”. Men inget om didaktiken för att åstadkomma det, hur man får fatt i det digitala meningskapandet och inte enbart det digitalt skapandet eller rentav endast tekniken. Det gör däremot en ny antologi med förtjänst, särskilt genom de många författarnas olika ingångar och bidrag.

 

I Digitalt meningsskapande i förskolan (Lärarförlaget), delar ett tiotal förskollärare, pedagogistor, ateljeristor och forskare med sig av sina erfarenheter av digitalt meningsskapande i förskolan. Här handlar det inte om några digitala tips och trix, appar eller andra quick fix. Inte ens om tekniken i sig utan om hur, när och varför (de didaktiska frågorna) som digitala verktyg kan fördjupa lärandet i förskolan – och om hur man kan få till ett fördjupat reflekterande, meningsskapande och lärande med barnen, och med kollegorna.

Redaktören Erika Kyrk Seger, förskollärare och pedagogisk samordnare i Lerums kommun, har samlat forskare och praktiker, som bland annat skriver om vikten av digital reflektionskultur och pedagogisk dokumentation; om att vara ateljerista i en digital tid; om estetiken och att det handlar om vad man gör med skärmarna och inte om skärmtiden i sig; om hur man kan förbereda och organisera för ett digitalt meningsskapande; om vad adekvat digital kompetens kan vara; om de yngsta barnens utforskande av digitala teckenvärldar, vilket Sara Hvit Lindstrand, universitetslektor i pedagogik och som även driver förskolan HallonEtt i Jönköping, skriver om i sitt kapitel (vilket Modern Barndom tidigare skrivit om i nr 3/15 då Hvit Lindstrand intervjuades med den brittiske semiotikern Gunther Kress, som hon har utgått ifrån i denna forskning). Sara Hvit Lindstrand lyfter även fram en annan viktig aspekt som visar på varför denna antologi är viktig för förskolans praktik just nu:

Det finns ingen lång tradition av vare sig beprövad erfarenhet eller vetenskaplig grund när det gäller hur digitala verktyg påverkar utbildningen eller barns lärande i förskolan. Istället är det vi som arbetar och forskar kring förskolefrågor som formar detta tillsammans. Av den anledningen är det viktigt att titta noga på interaktioner mellan barn och digitala verktyg.

För att kunna titta så där noga, och kunna se och förstå hur man kan arbete med digitala verktyg i förskolan, inte minst kollaborativt tillsammans med både kollegor och barnen, men också deras familjer och samhället i stort för att få till ett meningsskapande, så behöver man få se hur andra gör. Digitalt meningsskapande i förskolan bjuder på det, och då inte bara för noviser eller för dem med lite erfarenhet utan också för mer erfarna pedagoger, och chefer. För som till exempel Emma Lewis, ateljerista i Helsingborg, påpekar:

Möten med digitala verktyg och miljöer måste tänkas om, precis lika mycket som möten med förskolans andra rum, material och verktyg, kanske ännu mer då de digitala verktygen är så föränderliga.

Flera av författarna, förutom de ovan nämnda, känner säkert många av Modern Barndoms läsare igen sedan tidigare, som till exempel Ingela Åström, ateljerista i Luleå kommun, och Mia Mylesand, ateljerista på förskolan Trollet i Kalmar. Likaså Maria Pelle-Bäck, central ateljerista och verksamhetsansvarig för KreMiMa i Haninge kommun, vars avslutande kapitel om när förberedelser blir ett lärande, verkligen knyter ihop denna antologi. Pelle-Bäck utgår från sin egen praktik som verkligen rymmer både bredd och djup i Haninges långa Reggio Emilia-inspirerade arbete, och då särskilt de senaste årens arbete inför, under och efter att de som första kommun i Sverige visar Bordercrossing, utställningen från Reggio Emilia, som sedan hösten 2017 turnerar i Sverige genom Reggio Emilia Institutet. En utställning som inte minst tillsammans med sina ateljéer möjliggör för digitalt utforskande, skapande och meningsskapande. Pelle-Bäck berättar om hur de arbetar med detta i en hel kommun, vad det betyder för likvärdigheten och kvaliteten – och hur alla som arbetar i Haninges förskolor får möjlighet att utveckla sig och sitt arbete. Hur de fortsätter att "titta noga på interaktionen mellan barn och digitala verktyg" som Hvit Lindstrand manar till. Vilket till exempel gjort att de erfarit att det ”digitala är något som ofta kommer i andra hand för barnen”, om vilket Pelle-Bäck skriver:

Vi har sett av vi vuxna ibland är lite för snabba att visa barnen det digitala som finns att tillgå. Om barnen får utforska i sin egen takt uppstår ofta ett läge där de själva väljer att ta in det digitala.

Här finns förstås många fler kapitel att lyfta fram och författare att uppmärksamma, men det kommer säkert många andra att göra. För en antologi som denna vinner på att delas med andra, tillsammans med kollegor, utifrån egna erfarenheter och den egna praktiken.

Maria Herngren

IKT-konferens där flera av antologins författare medverkar

Litteraturtips

Prenumerera på Modern Barndom till dig eller till din förskola/skola