Angeläget och aktuellt om skolan – Bokrecension

Redaktörerna talar om vikten av att ha ett både och-perspektiv på skolan, vilket inbegriper kurs- och läroplaner, mätbara kunskaper (som de menar måste problematiseras) och – inte minst – elevers egna perspektiv, upplevelser, erfarenheter och utmaningar. Den nödvändiga balansen däremellan som också skolornas berättelser vill gestalta gör boken både trovärdig och intressant, om än något ojämn.

Ingrid Olsson beskriver en modell för att arbeta upplevelsebaserat med yngre elever på Holmaskolan, en av Malmös flerspråkiga skolor – ofta i samarbete med externa aktörer. Som tidigare lågstadielärare känner jag igen strävan efter att ge eleverna upplevelser utanför skolan och bostadsområdet med syfte att berika deras språk genom nya erfarenheter av omvärlden. Lärare som vill få exempel på ett väl strukturerat och genomarbetat arbetssätt för språklärande kan få ut mycket av kapitlet. Berättelsen är inspirerande och genomsyras av engagemang, men för mig är den är lite för fokuserad på metoden med stort M. Det kreativa, lite mer spontana och intuitiva utifrån elevernas perspektiv finns kanske där men skrivs inte fram tillräckligt.

Mattis Gustavsson och Fredrik Stigendals beskriver hur de tillsammans med en kollega förenas i ett engagemang för elevers delaktighet, inflytande och meningsskapande i en årskurs två på Backaskolan. De vill ge eleverna möjligheter att testa strategier för att handla utifrån eget omdöme, med ”ställningstagande” och ”frihet” som viktiga ledord. Ett entreprenöriellt projekt tar rum både i och utanför skolan, där berättelsen om besöket på SJ:s vagnhallar sticker ut och är jätteintressant. Som helhet blir det dock lite för mycket betoning på filosofiska resonemang som gör att det ovan nämnda både och-perspektivet haltar, och vad som händer i den ”vanliga undervisningen” som jag tolkar pågår parallellt. Elevernas delaktighet i det som är i fokus är påtaglig och det skulle vara spännande att följa en fortsättning där denna införlivades i projektet. Svårt? Jag vet, men balans.

I Fredrik Håkanssons berättelse från högstadiet Humfryskolan betonas balansen mellan skolans demokrati- och kunskapsuppdrag. Han menar att det sistnämnda måste komma till användning för elevernas kreativitet, drivkrafter, nyfikenhet och vilja att göra aktiva livsval. På Humfryskolan vill man att faktakunskaper ska ligga som grund för de mer svårmätbara kunskaperna som har med en demokratisk livssyn att göra. Håkansson beskriver hur de lägger stor vikt vid att skolans projekt når det omgivande samhället, möter en publik och att elevernas arbete syns i en offentlighet. Man har arbetat med temat ”var går gränsen” i olika skolämnen och lärt sig ämnesspecifika fakta. Varje elev har utifrån det valt ett problemområde som engagerar dem vilket de sedan i samarbete med konstnärer har fått gestalta på Malmö konsthall. Jag fångas starkt av texten som lyckas fånga komplexa och komplicerade trådar och samband mellan olika elevers perspektiv och det uppdrag de fått som verkligen är på riktigt. Håkansson kopplar också vidare till övrigt skolarbete och fångar balansen.

Redaktörerna föreslår förmågorna kommunicera, arbeta kollaborativt, tänka kritiskt och handla kreativt som kvalitetsmått för undervisningen, både för elever och för samhället. Det känns både angeläget och mycket aktuellt. Att arbeta utifrån dessa förmågor genom skolans samtliga ämnen ligger dessutom helt i linje med skolans dubbla uppdrag, vilket skolornas berättelser visar exempel på. En viktig bok.

Kerstin Lagrell

Tidigare lärare och lärarutbildare. Sedan länge engagerad i Reggio Emilia Institutets samtal om och ansvar för frågor om grundskolan. En av redaktörerna till boken En skola som berör.