Under en pandemi behövs även kritisk läsning av läroplaner

”Denna bruksbok handlar om vikten av att gå i dialog med och reflektera kring hur man kan och bör läsa läroplaner – och andra styrdokument – kritiskt”, förklarar Harold Göthson redan i inledningen till Där läroplanen tar slut tar praktiken vid – Liten bruksbok för kritisk läsning av läroplaner (Modern Barndom OM, Reggio Emilia Institutet), varpå han berättar att hans texter vuxit fram just så – i diskussion och reflektion med hans medföreläsare, publik, och tidiga läsare, vilka bad honom skriva vidare och publicera en bok om detta.

Harold Göthsons skrivande tog sin början redan under remissarbetet inför den nya läroplanen för förskolan (Lpfö 18), för den föreläsningsserie om praktikens relation till läroplaner som Reggio Emilia Institutet arrangerade vintern 2018/19, där Harold föreläste tillsammans med några pedagogiska ledare från Malmö till Luleå: Lovisa Sköldefors, Carina Lindblad, Johanna Persson, Ingela Söderholm och Birgitta Kennedy, vilka också medverkar i denna skrift. En föreläsningsserie som sedan bearbetats och vidareutvecklats till en OM-skrift och ”bruksbok” vilken Harold Göthson hoppas kan fortsätta att fungera som dialogpartner för alla som läser den i, och inte minst tillsammans i sin praktik. För, som han skriver, ”det är där och då det verkliga arbetet med läroplaner – och andra styrdokument – börjar.”

Förskolornas vardag har dock förändrats radikalt sedan Harold Göthson lämnade sitt manus i våras, och även om den därför inte tar upp Covid-19 är den lika giltig som när den skrevs. Ja, rentav än mer:

– Plötsligt befann vi oss alla i något som vi inte kunnat förutse, säger Harold, som själv tillhör en riskgrupp och som när pandemin bröt ut just hade kommit hem från en arbetsresa där han besökt förskolor och pedagoger i annan världsdel.

– Då värmdes jag särskilt av att lärare och skolledare här ställde de yngsta medborgarnas behov och rättigheter framför sina egna vuxnas och professionella krav. Liksom många andras altruistiska beteenden.

Men mitt i detta, påpekar Harold, måste vi ändå jobba vidare med vårt långsiktiga och allt mer engagerande förändringsarbete i att skapa miljöer som stöder ett allt starkare pedagogiskt uppdrag i att förskolor måste vara en resurs för alla barn.

– Något som ytterst handlar om att också bidra till den folkhälsa som ett demokratiskt medborgarskap innebär, och som verkligen sätter fokus på varför vi behöver bygga en förskola för alla barn.

I den kris vi nu befinner oss i är det viktigt att inte förlora denna långsiktiga och ständigt så svåra uppgift för förskolan – och skolan, påminner Harold, nämligen att se utbildning som ett demokratiskt samhälles viktigaste resurs – och att en förskola för alla betyder mer och siktar längre än att bara erbjuda en plats.

– Det handlar om att finna sätt att ge innebörd åt just dessa ord, och om en politisk medvetenhet om hur vår demokrati tjänar på förskolor med kvalitet, samt att ge en professionell utmaning åt ledare och pedagoger att skapa en verksamhet som bygger på denna uppgift.

Harold Göthson gläds åt att många just nu förmår se bortom egenintresset; eller snarare ser hur egenintresset hänger samman med det allmännas bästa. Samtidigt som hot och rädslor innebär risk för att många söker förenklade bilder och i nästa led ledare som ger förenklade lösningar.

– Det är här som utbildningen i en demokrati har sin viktigaste uppgift, att arbeta för folkbildning kring demokratiska värden som vars och ens rätt, nödvändigheten av att kunna se den andres perspektiv, behovet av att trots skillnader agera tillsammans utifrån ett ständigt lärande genom hundra perspektiv och uttryckssätt. Det är dessa värden som behöver vårdas och utforskas i ett hälsosamt demokratiskt samhälle, vilket kräver lagar, professionella myndigheter och demokratiska institutioner. Men det kräver också att alla förmår reflektera över det motsägelsefulla och komplexa, och över sitt eget ansvar. För att kunna göra det behöver vi bygga upp en reflektionskultur i våra förskolor och skolor. Inte minst nu när vår demokrati måste klara av att balansera tvångsåtgärder med individens eget ansvar.

Kanske riskerar pandemin inte bara att skörda liv utan också den folkhälsa som hänger samman med ett hälsosamt demokratiskt medborgarskap, funderar Harold vidare, utifrån alla inskränkningar som nu görs i våra demokratiska rättigheter, med hänvisning till pandemin.

– Här finns det anledning att reflektera över det som regissören Stina Oscarsson skrev i Svenska Dagbladet nyligen: ”Det som (däremot) oroar mig är vad som kommer att hända med demokratin. För det som skett globalt för att bekämpa denna pandemi vad gäller nedmonteringen av demokratiska friheter saknar motstycke.”(SvD 17/8-20)
Inte minst därför, påpekar Harold Göthson (som svar på Modern Barndoms inledande fråga) behövs det idag rentav mer än någonsin tidigare en skrift om att läsa läroplaner kritiskt:

– För att uppmuntra alla som verkar i förskolans praktik i att inse att den verkliga läroplanen blir till där den formella läroplanen sätter punkt. I den pedagogiska praktik där de är – och nu mer än någonsin måste värna demokratin för och tillsammans med våra yngsta medborgare.

Text Maria Herngren

Bild Mats Pettersson