Språkande som öppnar gränser

Juryns motivering:

Läsfrämjarinstitutet tilldelas 2019 års 100-språkspris för att de frivilligt agerar som ansvarstagande medborgare med att ge barn läsandets kraft genom 100-språkliga uttryck, och därigenom bidrar till ett språkande som öppnar gränser och ger barn en röst i vår demokrati.

– Vi är så glada över det här priset och att det är Reggio Emilias tankar bakom det! Jag tänkte ”Yes” jag måste skrika när jag fick veta, säger Marlen Eskander, Läsfrämjarinstitutets grundare och verksamhetschef när hon och verksamhetsutvecklaren Berolin Deniz öppnar dörren till deras Läsland i Lina Hage, ett bostadsområde några kilometer utanför Södertälje centrum. I Hovsjö och hos Assyriska kulturföreningen har de ytterligare två mobila Läsland.

– Vi är ju ganska små och nya så för oss är det verkligen stort att få ett sådant här erkännande, säger Berolin, som snabbt och med än större leende tillägger:

– Samtidigt tycker jag att det är helt rätt att vi får det, som när en pusselbit passar så bra in i en annan, för vi jobbar verkligen hundraspråkligt här. När vi har våra utbildningar för pedagoger säger många att de känner igen det vi gör i hur de arbetar hundraspråkligt i sina förskolor.

Berolin berättar också att hon själv har märkt stor skillnad i sina barns förskola efter att Södertälje hade Bordercrossing, utställningen från Reggio Emilia, i fjol. Marlen, som själv kom till Sverige från Syrien som 14-åring, och hennes egen integrationsresa, det hårdnande klimatet och ökade klassklyftorna, berättar:

Jag kan känna igen vår drivkraft i Reggio Emilias som startade sin pedagogik för att göra världen bättre efter en stor katastrof. För oss har det varit kriget i Syrien.

– Vad händer med barn som i tidig ålder inte får uttrycka det de har i sig? Som inte får träna sitt tänkande och inte får ta plats, fortsätter Marlen medan hon och Berolin visar runt i Läslandets lokaler som länge stod tomma innan det kommunala bostadsbolaget öppnade dem för deras barnverksamhet.

– Här är vårt hjärta! Vår arena som ger ordets makt till barnen, säger Marlen stolt när vi går mot scenen längst in i det öppna och stora rummet, dit hundratals barn kommer varje vecka för att få vara med om det som Marlen Eskander och hennes barn fick uppleva på Unga Klara då en skådespelare berättade om böckernas värld genom att fråga varje barn vart hen ville åka, och sedan berättade fantastiskt om alla platser, inte minst om Syrien dit Marlens dotter ville resa.

– Det var första gången jag och mina barn blev representerade publikt och på ett så otroligt fint sätt, säger Marlen, som först försökte få föreställningen till Södertälje men när det inte gick bestämde sig för att bygga upp något som skulle kunna ge de barn som behöver det mest samma upplevelse.

– På vår scen växer barnen när de får gestalta den bok de har fått berättat för sig. Men den här arenan är viktig för deras föräldrar också. Här får de se sina barn ta plats. Dessutom varje vecka och hur de växer av det, berättar Marlen.

– Det ska inte vara några tillfälliga jippon. Man måste jobba systematiskt för att skapa social mobilitet, fortsätter Berolin, och man måste engagera hela familjerna.

Det gör Läsfrämjarinstitutet, och de arbetar med processer som får ta tid, och ser till att ha låga trösklar. Det ska vara lättillgängligt, gratis, roligt och enkelt att vara med – för att som Marlen påpekar ”det är det enkla som är intelligent” – och allt som behövs ska finnas i deras Läsland: böcker, färger, papper … och fika för alla som deltar.

– Vi startade när det kom så enormt många flyktingar från Syrien. Vi var då aktiva i Assyriska föreningen dit många vände sig så vi startade det först som ett projekt där. Nu vänder vi oss till familjer som har bott här länge, och som faktiskt behöver oss mycket mer. De nyanlända hade ofta ett rikt språk eftersom de var välutbildade och hade utmanats mer i sitt språk innan i Syrien medan de barn som kommer till oss idag inte har det, vilket vi inte visste. Skolor och förskolor är viktiga för barns språkutveckling men här finns en brist i Södertälje där många i personalen själva inte talar så bra svenska, förklarar Marlen och fortsätter:

Först tänkte vi bara göra en sommarlovssatsning men när vi såg gensvaret, och effekten, ville vi förstås gå vidare.

Redan hösten innan hade Marlen Eskander lyckats fixa 800 böcker istället för godis till alla barn vid Assyriska föreningens julfest efter kontakt med En bok för alla, som sedan fortsatt stötta dem med tusentals böcker. Idag har de kontakt med ytterligare förlag som börjat bidra, liksom Kulturrådet och andra sponsorer som Ikea som möblerat deras Läsland.

– Vi utbildar pedagoger i vår metod 4-dimensionell högläsning, som Berolin också har skrivit en bok om som vi säljer. Vi anlitas även av andra aktörer för att lära ut metoden, till exempel har vi utbildat i Uppsala och Eskilstuna, förutom Södertälje, och vi ska delta på Vimmerby berättar i oktober.

I Hovsjö har de varit med i arbetet för att påverka kommunen att öppna ett nytt bibliotek, i en tid då andra kommuner stänger sådana lokala bibliotek där de behövs som mest.

– Bibliotek är så viktiga för demokratin. Först lyckades vi få ett sommarbibliotek där. Sedan tog det tre år av hårt lobbande för att få det permanent, berättar Marlen.

I deras Läsland finns också många böcker.

– ”Å så fina böcker, tänk om någon tar dem”, brukar vi få höra, men det försvinner aldrig några och skulle det göra det skulle vi bara bli glada, säger Marlen, eftersom de ju vill sprida böcker till fler.

Ett par veckor brukar de arbeta med en bok, och ungefär var tredje vecka får alla barn en bok, så de och deras föräldrar kan fortsätta läsa hemma och bygga upp ett eget litet bibliotek. För att uppnå verklig förändring måste man nämligen engagera föräldrarna, och det är därför de vänder sig till barn mellan tre och elva år.

– Elva år är brytpunkten då man fortfarande kommer med sina föräldrar, och innan dess kan föräldrarna påverka och lägga en grund, säger Marlen och förklarar att det också är upp till elva år som man fortfarande kan göra saker med de som är yngre.

– Alla andra fritidsaktiviteter är så åldersuppdelade. Här får de göra mycket tillsammans och det är jättehäftigt att se deras samspel, och med vilken stolthet de äldre visar de yngre hur de kan göra, säger Berolin, som också gläds åt när föräldrar som själva aldrig har läst böcker börjar göra det för sina barn, och tillägger:

Barnböcker är helt fantastiska. De behandlar ofta svåra ämnen och gör det väldigt effektfullt, berörande och vackert, dessutom i minst två konstformer, text och bild.

Runt om oss finns många bilder som barnen har skapat, som den långa bildberättelsen som handlar om En världsomsegling under havet. I deras ateljé finns gott om färger, papper och andra material för de workshoppar som tar vid efter barnens improvisationer på scenen. I ett annat rum finns en babyhörna för alla under tre år.

– Här bedrivs också ungdomsverksamhet, i samma rum som vi har bäbisarna, visar Marlen.

Även om 3-11-åringar är deras huvudfokus stöttar de gärna ungdomar att skapa egen verksamhet. I somras tog de emot ungdomspraktikanter som var till god hjälp då Läsfrämjarinstitutet, till skillnad från andra, inte tar paus under loven utan istället växlar upp sin verksamhet. För det är på sommaren som lässvaga halkar efter och deras deltagare knappast får åka iväg på semestrar.

– Våra praktikanter fick även fundera ut något eget som de vill göra och då sa de: ”Vi vill ordna berättarcafé för vår åldersgrupp”, berättar Marlen, vilket de nu arbetar med, men med ett annat namn, ”Snackish”, för att locka ungdomar.

– Vi har också startat en teatergrupp för ungdomar som vår konstnärliga ledare Yelda Hadodo leder. De arbetar med en barnteaterpjäs som bygger på Gilgamesh, världens äldsta skrivna epos, som de snart kommer att spela på Oktoberteaterns scen, berättar Berolin, vilket gör att många familjer kommer besöka en teater för första gången i sitt liv.

En gång i månaden får alla som deltar i deras tre Läsland besöka en extern aktivitet för att skapa just en sådan social mobilisering. Tidigare har de varit på Tom Tits Experiment, där de flesta aldrig hade varit tidigare.

– Förra året när Nobelpriset i kemi tillkännagavs satt vi i Tom Tits rum med periodiska systemet och högläste om Marie Curie, om att hon gav grundämnet hon upptäckt namnet Polonium efter sitt älskade Polen. När vi sedan frågade om någon av dem vill bli forskare ropade 140 barn ”JA!”. Och när de fick fundera över vad de själva skulle kalla ett grundämne om de upptäckte något sa en flicka ”Läsia”.

Det går inte ta miste på att Marlen – och Berolin – är stolta över vad de och deras kollegor åstadkommit på bara några få år. Något de kan berätta om i timmar, och också gör denna höstdag då Statens medieråd precis släppt sin rapport ”Ungar & medier 2019” som visar att svenska ungdomar läser allt mindre.

– Alla som kommer hit blir kanske inte bokläsare men de får möjlighet att hitta andra sätt att uttrycka sig på också, inte minst genom vår improvisationsteater, säger Marlen Eskander.

Text och bild Maria Herngren

Denna artikel har varit publicerad i Modern Barndom 4/19.