– Vi ville ha ett verktyg som utgår från läroplanens alla områden och som kommer åt reflektionen i alla arbetslag. För oss är det viktigt med ett kvalitetsverktyg som inte bara fångar att vi gör saker, utan också på vilket sätt vi gör dem och varför, förklarar Anna-Lena Flodberg, när hon efter drygt två år återigen möter mig på pendeltågsstationen i Märsta, norr om Stockholm. Då var hon pedagogista och vi besökte en av Sigtunas 32 kommunala förskolor, Tingvalla, som ett slags konkret exempel på hur Sigtuna kommun arbetade för att höja kvaliteten och likvärdigheten på alla sina förskolor med stöd i Reggio Emilias pedagogiska filosofi (Sigtunas väg mot likvärdig förskola: ”Vi ser en stor skillnad”, i Modern Barndom nr 1/17). Idag är Anna-Lena utvecklingsledare för kommunens samtliga förskolor, även om hon inte velat släppa sitt gamla arbete helt, utan verkar som pedagogista i ett arbetslag en gång i veckan.

Den här gången tar hon med Modern Barndom till en annan förskola, Vallmon, där några av hennes kollegor väntar på att få berätta mer om deras nya analysverktyg som fått många att utbrista:

– Det har även sagts av arbetslag som scannat sig som bristfälliga på något område. De har kunnat se att det här inte handlar om att man är dålig utan att det finns saker som man kan utveckla och att man kan fixa det. De vi mött har beskrivit det här verktyget som meningsfullt, lätt att förstå och att det dessutom ger bättre stöd och hjälp med just det man behöver, förklarar pedagogistan Line Dovebris, vilket förskolläraren Lisa Mattis och barnskötaren Helena Raabs snart kommer att berätta mer om. Men först vill Line och Anna-Lena berätta om hur det här verktyget kommit till. 

Under en tid ”lånade” de Stockholm stads kvalitetsindikatorer, vilka gjorde att de kom en bit, men inte helt åt det håll de ville. För dem var det inte heller tillräckligt att enbart jobba med lärandeområdena, som Stockholm gjorde, utan de ville få med hela läroplanen. Så Anna-Lena, Line och en förskolechef började processa fram ett nytt verktyg tillsammans med tre förskollärare.

– Det var verkligen intensiva och lärorika månader, minns Line.

– När vi kommit så långt att vi visade förvaltningen vad vi fått till fick vi tillbaka det med ett påpekande om att materialet måste vara mer självinstruerande. En kritik som gjorde att något verkligen hände. Vi skrev och skrev om, minns Anna-Lena och nickar mot de papper som Modern Barndom får ta del av. På dem finns fem huvudområden som fått varsin färg för att göra dem tydligare: 

• Barns delaktighet och inflytande (blå); 
• Omsorg, utveckling och lärande (gul); 
• Normer och värden (orange); 
• Förskola och hem (grön); 
• Uppföljning, utvärdering och utveckling (lila).

Fem huvudområden som inledningsvis presenteras grafiskt som fem kugghjul vilka går in i och även driver och är beroende av varandra. Därefter tio sidor där de fem områdena i sina respektive färger delas upp än mer. 

”Barns delaktighet och inflytande” har till exempel tre underrubriker – miljö och material, lärande kultur för delaktighet i gruppen, mötesformer för inflytande – medan andra kan ha det dubbla. Samtidigt finns där också fyra kolumner, med beskrivningar och exempel, för att kunna fånga hur kvaliteten ser ut just nu inom varje område och även visa på möjlig utveckling: bristfällig; grundläggande; utvecklande, avancerad.

– Det måste också fungera oavsett vilka åldrar man arbetar med, säger Line, liksom för arbetslag som är nya.

När de kommit så långt valde de ut fem arbetslag, i olika förskolor och som arbetade med olika åldrar, för ett pilottest.

– Det gav oss många synpunkter på sådant som de tyckte var svårt att förstå eller fungerade sämre, säger Anna-Lena och berättar om hur de sedan jobbade färdigt det för att kunna presentera på Sigtuna kommuns förskolors gemensamma årliga studiedag i oktober. Då fick förskolorna också en chans att mötas två och två och diskutera hur de skulle kunna jobba med det här i sin verksamhet.

I december var det så dags för alla arbetslag att för första gången scanna sig själva samtidigt som de fick stöd av någon utifrån, oftast en pedagogista (förutom Anna-Lena finns det idag åtta pedagogistor i Sigtunas förskolor). Samtidigt hade alla erfarenhet av liknande arbete, i de kvalitetsindikatorer de använt tidigare.

– Men de här var mycket enklare och tydligare! säger både förskolläraren Lisa Mattis och barnskötaren Helena Raabs, som redan tidigt såg att det också ledde till en positiv utveckling för deras verksamhet på Vallmons förskola.

– Det känns dessutom mer seriöst, fortsätter Helena.

– Dessutom var det inte bara ett arbetslag utan många som såg att de hade brister, åtminstone på något område. Utifrån detta har pedagogistorna kunnat hjälpa dem vidare med analys och utveckling, se vilken utbildning och handledning de kan behöva, förklarar Anna-Lena.

– Och det hjälper oss framför allt att få till reflektion i alla arbetslag, eftersom det här är ett verktyg som bygger på reflektion och eftertanke och inte bara på mätande, säger Line.

– Det funkar också bra för oss som arbetar med de yngsta. Vi har nu i vår till exempel grottat ner oss i hur vi kan undersöka normer med våra ettåringar, säger Helena, som betonar att de också alltid försöker vara så medforskande som möjligt, gå steg för steg, arbeta i mindre grupper och vara oerhört nära barnen.

Verktyget är också varit viktigt för dem i deras arbete med nya läroplanen, eftersom det hjälper dem att fokusera och tänka djupare kring många delar där, till exempel det nya begreppet undervisning, samtidigt som de känner sig mindre pressade eftersom de vet att de kan ta en sak i taget och inte ha så bråttom.

Analysverktyget har också lett till mer reflektioner kring delaktighet.

– Idag tänker vi än mer på hur vi kan involvera familjerna projekten, påpekar Helena.

– Ja, det har verkligen hänt mycket när det gäller förskolornas likvärdighet här i Sigtuna sedan du var här sist. Alla reflekterar mer, tittar bakåt och framåt och problematiserar. Vi har fått till ett bra samarbetsklimat där vi inspirerar varandra. Men även om vi har blivit bättre tror jag att vi kan bli än bättre, säger Anna-Lena, inte minst med det verktyg som vi nu har för att få syn på den egna praktiken, och identifiera vad som behöver göras för att kunna rikta rätt insatser åt rätt håll.

Scanningen visar dem till exempel om något arbetslag har det tyngre och behöver mer stöd.

– Scanningsverktyget gör också att arbetslagen får sätta ord på vad de gör och många tycker också att det är roligt att jobba med det, tillägger Line, något som Lisa och Helena håller med om.

För Line och Anna-Lena har även den långa skrivprocessen betytt ”jättemycket”.

– Man visualiserar och konkretiserar sina tankar på ett helt annat sätt när man skriver, säger Anna-Lena, samtidigt som det varit en svår process. Ändå är de redan igång och skriver på ett nytt material där de vill göra olika teorier mera tillgängliga för de som finns i praktiken, vilket för Sigtuna är cirka 450 pedagoger.

Eftermiddagen börjar gå mot sitt slut. Vi går genom förskolan Vallmon, möter föräldrar och barn, och passerar snart fler förskolor och skolor.

– Något som vi i Sigtuna kommer att jobba än mer med framöver är barnens övergångar, säger Anna-Lena, och då menar hon inte bara de inom förskolorna utan mellan förskola och skola:

Efter att Modern Barndom lämnat Sigtuna kommer Anna-Lena Flodberg på en sak till som hon hade velat ta upp, nämligen betydelsen av den pedagogutbildning som Reggio Emilia Institutet gör hos dem:

”Det är en fantastisk utbildning som 33 av våra förskollärare, från nästan alla enheter, går. Det har gett så mycket! Jag ser spår av den på i princip alla förskolor jag kommer till.”

Text & bild Maria Herngren