Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2019-12-12
Ett decennium är på väg ut och ett annat på väg in. Inför det finns många angelägna önskningar och utmaningar att ta tag i tänker jag när jag sent omsider får en bok som utkom redan efter sommaren i min hand: Delaktighet – Reflekterande undervisningspraktik i förskola och skola av Francoise Dubois, Harold Göthson och Ingela Söderholm.
Klimat. Segregation. Krig. Flyktingströmmar. Främlingsfientlighet. Ska man ägna tid åt att läsa en bok om delaktighet i förskolor och skolor då?
I Delaktighet – Reflekterande undervisningspraktik i förskola och skola (Liber) bjuder Francoise Dubois, Harold Göthson och Ingela Söderholm på många exempel från en för/skolvardag som många säkert kan känna igen, däremot kanske inte hur man som lärare/pedagog kan gå vidare för att öka delaktigheten för barn och elever. Allt medan författarna utifrån olika perspektiv reflekterar över och analyserar sina praktikexempel – inte bara en gång – får läsarna användbara verktyg för att kunna jobba med det i den egna för/skolpraktiken och inte minst insikter som gör att man rentav inte kan låta bli att vilja utveckla detta. För det här är en bok som medvetandegör vad alla barn och elever har rätt till som medborgare i en demokrati – och att det är förskolan och skolan som måste möjliggöra det – och hur viktigt det är för hela vårt samhälle att de får det. Inte bara lära om demokrati utan göra demokrati, vilket också är titeln på en annan viktig bok som kommit i år, Göra demokrati, (Lärarförlaget) av Johanna Appelquist och Helena Marken, som Modern Barndom skrivit om tidigare, i MB 4/19 som liksom den boken handlar om de allra yngstas delaktighet och inflytande i förskolan.
Francoise Dubois, Harold Göthsons och Ingela Söderholms tar vid där och visar hur viktig delaktigheten är för alla åldrar och för hela skolsystemet. På det viset synliggör de också hur mycket förskola och skola hänger ihop och hur mycket lärare och pedagoger har att vinna på att vara delaktiga även i varandras verksamheter – och därmed barnen.
I sin inledning skriver författarna att ”Vårt motiv är först och främst att övertyga om vikten av för/skolans bidrag till att vitalisera barnens och elevernas (och därmed i framtiden de vuxna medborgarnas) delaktighet så att de kan förstå, försvara och utveckla vårt samhälles demokratiska kvaliteter” (min kursivering). Det är bland annat detta som jag kursiverat som gör denna bok så angelägen att fördjupa sig i trots att vi står inför så många andra svåra utmaningar. Författarna har också ett andra motiv: ”att dela med oss av erfarenheter av att bygga upp en kooperativ lärandekultur och visa på hur en sådan kultur kan bidra till varje individs kunskapstillväxt”. Även det gör de, visar hur mycket skollagens och läroplanernas grundläggande demokratiuppdrag hänger ihop med kunskapsuppdraget, att delaktighet faktiskt leder till ökat lärande.
Som lärare och pedagog kan man alltså göra mycket, särskilt om man gör det tillsammans. Men för att få till en kollegial reflektionskultur i skolor och förskolor krävs att hela organisationen stöder en sådan delaktighet, vilket förstås kräver sin rektor. Även här ger författarna praktisk vägledning för hur hen kan arbeta med och skapa sådana förutsättningar.
Maria Herngren