Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek INKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
Ylva Telegin, koordinator för 100-språkspriset, läser upp Alexandra Pascalidous tal till publiken vid prisutdelningen i Örebro.
2018-10-29
”Ni är hjältar och gör enorm skillnad och sätter stort avtryck i barns hjärtan”, säger Alexandra Pascalidou, författare, journalist och medlem i 100-språksprisets jury, i Modern Barndoms jubileumsnummer (3/18) tidigare i höst. Under Reggio Emilia Institutets Hållbar framtid-konferens i Örebro riktar hon sig också särskilt till alla pedagoger i publiken med sitt tal. Men alla, som likt Alexandra själv, inte hade möjlighet att vara med när det första 100-språkspriset delades ut till Historieberättarna, kan nu få ta del av hennes tal här.
Till alla professionella, passionerade pedagoger som jag går miste om att möta idag.
Jag skickar härmed en hejdundrande hälsning och mitt varmaste tack till er alla som ser och synliggör barn, deras behov och potential.
Tack till er som formar framtiden genom att låta barn blomma ut till kreativa, kraftfulla och medvetna medborgare.
Ni som firar mångfalden i alla dess uttryck istället för att försöka klämma in småfolket i klaustrofobiska boxar. Ni som kittlar fram glädjen och de unika förmågorna och talangerna i vartenda barn och därmed ger dem vingar att flyga i egen riktning högre än de kanske själva trott.
Själv gick jag i Sveriges första hemspråksklass i Rinkeby och läste rena grekiskan hela dagarna. Min lärare Alkisti lärde oss förvisso allt om Antiken men det som fastnade mest var ändå hennes obändiga tilltro till att vi, trots att vi bodde i Sveriges fattigaste förort och var barn till invandrare som städade Stockholm, och trots att vi växte upp i hem utan böcker, utan besök på teatrar och museer – så ingöt hon ändå hopp och tro om att vi skulle finna våra vägar bortom betongboxar och bojor och ut ur de snäva horisonterna. Vi fick sjunga och dansa och spela teater och skriva uppsatser om vad vi drömde om att bli när vi blev stora.
I femman slussades vi in i svenska klasser där det inte fanns så många svenska barn med svenska som modersmål. Men vi lärde oss allt om världens krig, kriser och konflikter som tvingat våra kamrater att komma hit.
När vi lärde oss svenska insåg vi också att det fanns de som inte såg oss som lika mycket värda. Vi kallades svartskallar av en omgivning som var fullt upptagen med att lasta oss för allt som var fel. En gång kom en lärare som sa att vi borde ”stå med båda fötterna på jorden”. Han sa att killarna i klassen skulle hamna i fängelse och att vi tjejer skulle gå på soc. Förväntningarna var låga och utsikterna dystra. Men med domedagsprofetiorna växte motståndskraften fram hos några av oss men också insikten om att vissa måste kämpa mer än andra. För demokratin och människovärdet. För att få göra vår röst hörd och förverkliga våra drömmar.
En dag när jag gick i Rinkebyskolan kom en livs levande författare till oss. Gunilla Lundgren sa: Skriv en dikt.
Och vi skrev för livet.
Det blev en bok och jag fick läsa upp min dikt ”Rinkeby mitt i världen” i TV och riksdagen. Tack vare henne vågade jag tro att våra röster, våra berättelser, våra ord var lika viktiga som alla andras.
Tack vare Gunilla blev jag journalist och författare. Idag tjänar jag mitt levebröd på de svenska ord jag med möda erövrade som tioåring. Tack vare Gunilla och lärare som blev katalysatorer för vår kreativitet och kraft.
Det är så mycket jag har tänkt säga till er. Men jag stannar här med hopp om att ni inser hur värdefulla ni är. Hur djupa spår ni sätter i människor. Även om ni inte alltid tror det. Jag hoppas ni förstår att ni är magiker som kan dela ut flygande mattor och skruva på barnens vingar genom att vara lyhörda och bejaka och bekräfta deras talanger och förmågor. Jag hoppas ni förstår att ni är de viktigaste vuxna för barn som precis som jag kommer från trasiga, trångbodda hem där det bråkades mer än det talades och där ömtåliga ting kraschade.
Fira flerspråkighet som ofta betraktas mer som problem än potential. Lyft barn som har rötter och fötter i andra kulturer som brobyggare. Stärk och synliggör dem så gör ni oss alla en tjänst.
Demokratin kräver starka medborgare som axlar ansvar över den tid vi lever i och har mod och civilkurage att säga ifrån mot alla typer av förtryck och förnedring.
Stärk de små visselblåsarna så att de kan fortsätta förändra det vi inte kan eller ska acceptera.
Tack för allt ni gjort, gör och kommer göra. Tack till alla nominerade till detta fantastiska pris. Ni har alla min kärlek och respekt.
Alexandra Pascalidou