Visa: Exkl moms | Inkl moms

EXKL | INKL MOMS

Pedagogen Maria Kozlowska

2018-05-02

I varje nummer av Modern Barndoms papperstidning finns ett pedagogporträtt – där en förskollärare, barnskötare, forskare, lärare, förskolechef, fritidsledare, ateljerista eller pedagogista berättar om sina pedagogiska erfarenheter och tankar. Förra våren började vi publicera pedagogporträtt även här på hemsidan. Här får ni möta Maria Kozlowska, förskollärare, ateljerista och pedagogisk ledare i Bagarmossens förskola och en av Reggio Emilia Institutets kursledare.

BJUDER GÄRNA PÅ DET OVÄNTADE OCH OTIPPADE

– Jag går ofta in i förrådet och ser vad som finns, och väljer då gärna otippade material, berättar Maria Kozlowska när vi träffas i Reggio Emilia Institutets ateljé i Stockholm. En ateljé som hon också har rustat med otippat material, inte minst naturmaterial som blåstången på bordet där vi så småningom sätter oss. Men där finns också mer givna material som färger, pennor och lera för de kurser hon leder här i ateljén för institutet i teckning, målning, lera och digitala uttryck. Det märks att hon gillar det, liksom arbetet med utställningen Bordercrossings ateljéer, som hon byggt upp tillsammans med ateljeristor från Sverige och Italien. Men det Maria Kozlowska fortfarande skattar högst efter alla år som ateljerista är arbetet tillsammans med barnen.  

– Jag tycker så mycket om barnens blick när de precis kommer till ett rum där de får möta något oväntat. Att få se hur de läser av det jag har förberett tillsammans med en pedagog, med sin totala uppmärksamhet för att se vad de kan göra av det, säger Maria Kozlowska, när hon berättar om det som fortfarande är hennes huvudsakliga jobb, att vara ateljerista och pedagogisk ledare i förskolan. Sedan fyra år är hon det i Bagarmossens förskolor, innan dess var hon ett år på en helt nybyggd förskola i Norra Djurgårdsstaden, efter sina nitton år i Hammarby förskolor.

– Jag började i Hammarby just som Projektet började (Pedagogik i en föränderlig omvärld, senare ofta kallat Stockholmsprojektet, reds. anm.). Då började vi jobba med våra miljöer, lära oss hur man observerar, reflekterar, och så hade vi pedagogiska luncher och kvällspersonalmöten. Vi hade våra observationer uppe på väggarna och diskuterade med varandra hela tiden, minns Maria och fortsätter:

Jag minns särskilt när Vea (Vecchi) skulle komma och jag skulle visa henne min avdelning och berätta om verksamheten. Jag var så nervös att jag inte kunde sova på flera nätter. Det var en otroligt spännande tid med så många duktiga kollegor och chefer som var väldigt engagerade och alla ville åt samma håll. Vi hade nätverk och forum för att diskutera och lära oss.

– Jag har lärt mig väldigt mycket under mina år i Hammarby förskolor, inte minst av alla otroligt skickliga kollegor. Samtidigt var det jätteroligt att få vara med om att bygga upp något från början i Norra Djurgårdsstaden, fortsätter Maria under sin återblick innan vi är tillbaka till barnen – och med dem det nya numret av Modern Barndom, nr 2/18, som precis kommit från tryckeriet och som jag har med till henne eftersom Maria är fotografen bakom omslagsbilden. 

– Just den bilden är en del av det arbete som kommer med i Skarpnäcks uppdatering av skriften Rumstera, berättar Maria Kozlowska och visar mig fler vackra bilder där barnen utforskar, prövar och leker med den enorma wellpapprulle som hon några veckor tidigare hittade i ett förråd i Bagarmossens förskolor.

Wellpapp är ett fantastiskt material! Barnen rörde det med händerna som vågor. De lekte tittut, kröp och sprang i gångarna. När ett barn inte kom ut hjälpte ett annat honom genom att lyfta upp pappen så han kunde krypa under den. Maria visar fler bilder på andra förrådsfynd, som mattrasbollar som barnen togsig an på olika sätt.

– Till slut blev det bara trassel kvar, men då fortsatte de med att undersöka och pröva trasslet på många nya olika sätt.

När Maria Kozlowska, tillsammans med en pedagog, ska bjuda in till ett rum som hon förberett bygger hon gärna upp en stämning av förväntan först, genom att kanske smyga dit med barnen, viska, dramatisera och berätta att de kommer att få möta något spännande. Just för att magi, fantasi och förväntan kan göra det lättare att koncentrera sig och öppna sig för något nytt och se än fler och oanade möjligheter.

Något som också är väldigt viktigt är estetiken – och det naturen kan erbjuda. Som den torkade blåstång som ligger i ett slags lågt plastakvarium som kan fyllas på med vatten. På pappret som täcker bordet där akvariet står breder tecknade och målade tångstudier ut sig. Om ett par dagar kommer en grupp pedagoger från en förskola i Uppsala som går en kurs med Maria tillbaka hit.

– Tång är fantastisk, lägger vi den i vatten återfår den snart sina tidigare former. Och lava, svampar och frökapslar som finns överallt.

Det upptäckte Maria när hon skulle rusta Bordercrossings ateljé mitt i Södertälje med naturmaterial i februari, och hur hon och Karin Brandt-Weiss då först förtvivlade över sina dåliga förutsättningar efter att ha haft ett helt friluftsområde i sensomrig skördetid till hands i Haninge.

Men naturen finns verkligen över allt om vi bara tittar, så nu kan förskolor i stan se att de också kan jobba med detta. Naturmaterial är så tacksamt för att det inte har någon given funktion, för att man så lätt kan skapa nytt med det.

Dessutom är det ofta väldigt vackert, som stenarna som Maria burit med sig från nära och fjärran stränder och fyllt ”sina” ateljéer med, och alla kottar, bark, skelett, pinnar ... Många förskolor har redan tagit till sig detta. Inte minst när alla gamla farliga plastsaker skulle bort blev billiga och lättillgängliga naturmaterial en bra ersättning. Maria Kozlowska leder inte bara kurser för andra utan går gärna själv kurser i alla möjliga hantverk.

– Jag har hållit på mycket med kalligrafi, och gått kurser i teckning, broderi, bokbinderi ... 

Det enda hon egentligen aldrig har gått någon kurs i men ändå gör hela tiden och som hon verkligen har blick för – det avslöjar hennes bilder – är att fotografera.

– Ja, det gillar jag! Och att jobba i projekt, att få fördjupa mig i något tillsammans med barnen, och själv få bli så där nyfiken på något. Vi brukar säga att vi ska utgå från barnen, men det innebär inte att vi bara ska följa dem utan också utmana dem. Ofta blir de väldigt stolta och växer om de får prova något som de först inte vågat eller velat.

Maria ger ett exempel på ett barn som alltid försvann när de skulle teckna, ända tills hon tog med honom till ett bord fyllt med rötter och sa ”Titta det är ju bara linjer. Du kan prova att göra sådana linjer på ett papper”. När han senare stolt visade vad han gjort bekräftade hon honom med orden: ”Se du kan ju! Du lurade mig visst bara innan.”

– Självklart måste de få välja bort saker ibland, men om de alltid gör det får man stötta dem i att prova. Jag brukar alltid ha flera erbjudanden, och samla alla först för att fråga dem vad de tror är möjligt att göra av allt.

Alla projekt som Maria Kozlowska har varit med om genom åren gör att hon har mycket att berätta om. Det märks att hon gillar att arbeta med händerna. Men hon är också mån om de digitala verktygens betydelse för barns undersökande och hur de hjälper dem att binda samman. Som att barn idag tack vare äggmikroskop kan komma riktigt nära och se sådant de inte kunde se förut, och att de sedan kan projicera olika saker stort med projektorer, och förvandla, ta bilder och göra filmer med webbkameror, stop-motion, iMovie ...

Ateljén är framför allt ett rum för undersökande, påpekar Maria.

Det senaste året har hon också kunnat använda sig av flera ateljéer och de arbeten som pågår där – som barnens arbete med lavor i Bagarmossen till Reggio Emilia Institutets ateljé där pedagoger också får arbeta med lavor. Till Bordercrossings ateljéer.

– Det var väldigt intressant att få följa ateljeristorna Federica och Marco från Reggio Emilia, och se hur de byggde upp utställningen i Haninge i höstas. Särskilt hur de jobbade med ljuset, med olika ljuskällor. Det var precis som Vea sa när hon kom dit ”att de målade med ljuset”. 

En annan ateljerista i Reggio Emilia som betytt mycket för Maria Kozlowska är Stefano Sturloni. 

– Hans ateljéer, inte minst parken på förskolan Allende, är fantastisk!

Text och bild: Maria Herngren

Namn: Maria Kozlowska

Yrke: Ateljerista, pedagogisk ledare och förskollärare

Arbetsplats: Bagarmossens förskolor

Familj: Man och två vuxna barn

Synvända: Att den pedagogiska dokumentationen är så viktig i vårt arbete.

Förebild: Just nu är jag väldigt intresserad av naturen. Jag tycker att naturen bara blir vackrare och vackrar, förmodligen en del av min ålder men också vår önskan om hållbar framtid idag.

Favoritjobb: Ateljéarbetet – det tycker jag om!

Tipsar gärna om: En utställning som jag såg nyligen i Kristianstads konsthall ”Stenens röst” som presenterar fyra konstnärer som använder sten som utgångspunkt i sin konst. Jag och min ateljeristakollega Karin passade på att även delta i en utflykt som konsthallen arrangerade till ett nerlagt stenbrott. Vi kom hem med ryggsäckarna fyllda med stenar förstås.

Aktuell med: Håller kurser i måleri, teckning, lera, digitalt arbete i Reggio Emilia Institutets ateljé i Stockholm, såväl skräddarsydda kurser för någon förskola eller enhet, eller kurser öppna för alla intresserade.

Workshoppar med Maria Kozlowska i höst

Fler hundraspråkliga tips

Prenumerera på eller beställ lösnummer av Modern Barndom

Möt fler "pedagoger" här i Modern Barndom