Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2018-01-17
– Vi hade höga förväntningar på den kursen, och det levde den verkligen upp till. Många bitar föll på plats för oss, berättar Tanya Salman, Sitti Aydin, Evdoxia Arampampasli och Temam Eker när Modern Barndom träffar dem för att höra vad de tyckte om Reggio Emilia Institutets kurs ”Dans ett av de hundra språken” som de gick tillsammans med ytterligare fem kollegor i höstas. Och vad den gett dem i deras egna dansprojekt på förskolorna Ringblomman och Prästkragen i Norsborg i Botkyrka kommun.
– Vi fick verkligen syn på miljöns och materialens betydelse. Hur man kan skapa dansrum och instrument av allt möjligt, stolar som blir rekvisita och del i dansprocessen, säger Evdoxia.
– Och kroppen som instrument. Man kan dansa vad som helst, med vad som helst. Skor, sjal, allt möjligt, som leder vidare, fortsätter Sitti.
– Likt molekyler som hakar i varandra och blir till helt nya saker, minns Evdoxia.
– Fia Lien visade också hur vi kan arbeta med reflektionsprotokoll i våra egna dansprojekt för att se och ta nya steg med barnen. Låta en pedagog observera och dokumentera medan en annan dansar med barnen. När vi sedan träffades igen kunde vi samlas kring varandras dokumentationer och ge feedback, säger Tanya.
– Vi fick också med många olika musikstilar till barnen, säger Temam. Musik som är långt ifrån den de är vana vid och som de därför behövde få tid på sig att möta.
– Våra barn gillar stark musik med mycket puls och rytm som varieras. Musik som påminde dem om det som de var vana vid funkade därför bäst för oss, förklarar Evdoxia, som efter danskursen hittat en annan intressant kurs, ”Utveckla språket med musik och rörelse”, på Södertörns högskola för att fördjupa sig vidare.
Tanya Salman, Sitti Aydin, Evdoxia Arampampasli och Temam Eker har mycket att berätta om vad danskursen betytt för dem, inte minst för deras egna dansprojekt. Som hur de hittat och skapat sig nya ”dansrum” i vardagen, utan att egentligen ha rum för det, särskilt utomhus.
Vi har jobbat med ett fågelprojekt, lyssnat och dansat som regndroppar, tagit in en proffsmusiker ... När ett barn började dansa med en skugga tog vi vara på det.
– Dessutom hände det mycket annat med den här kursen. Vi såg hur barngruppen utvecklades, fortsätter Sitti.
– Vårt arbete med dans har gett dem sådan social träning, vi såg hur de började hjälpa varandra mer, hålla i varandra, utveckla empati, ta med dem som inte vågar in i dansen så att alla barn blir inkluderade, berättar Evdoxia.
– Kursen visade verkligen att alla barn har till möjlighet att använda kroppslig kommunikation när det verbala språket inte alltid räcker till, säger Tanya Salman, som redan när Modern Barndom mötte henne häromåret för en intervju berättade om sitt intresse för barns språkutveckling och litteracitet (”Pedagogen” i MB 4/16).
Danskursen fungerade som en idébank, och gav mycket inspiration, tillägger Sitti. Det var väldigt bra att vi fick gå flera tillsammans, men också att vi fick reflektera med andra pedagoger, säger Evadoxia.
– Men om vi ska ta upp något vi saknade så var det att den även kunde ha innehållit någon liten teoretisk bakgrund, säger Tanya, samtidigt som hon lyfter fram hur värdefullt de var att de fick arbeta så mycket praktiskt och även möta en danslärare, dansa själva och pröva olika saker i en riktig danssal.
– Fia Lien bjöd verkligen på sina erfarenheter, spellistor, reflektionsrotokoll ... Men något som vi också saknade var att få se vilka som var hennes mål i hennes egna processer som hon visade från Skarpnäck – och att hon inte frågade oss om våra projekt på slutet, det hade vi förväntat oss, säger Evdoxia, och passar på att skicka med det som förslag på hur en bra kurs skulle kunna bli än bättre när det är dags för en ny i februari.
– Man behöver inte ha en massa kunskaper om dans för att gå den, säger Sitti, även om hon och hennes kollegor som jobbat en del med dans tidigare därmed fick chans att fördjupa sig i det.
Text och bild Maria Herngren