VI TAR BARNENS IDÉER PÅ ALLVAR

– Det är en stor omställning för barnen att börja förskoleklass, och för oss pedagoger att få till en klass. Våra barn kommer från väldigt många olika förskolor, berättar Ingela Lindström, förskollärare i en av förskoleklasserna i Västra Ramlösa i Helsingborg. 

– Vi tar med dem från början, med barnens val redan under första veckan, så att de tidigt blir medvetna om att de får vara med och bestämma, fortsätter Ingela som är väldigt mån om barnens delaktighet.

– Det är verkligen en stor sak att få ihop alla nya sexåringar till en grupp. Men också att få med föräldrarna. För om de känner sig trygga tidigt smittar de barnen med den känslan också, säger Ingela Lindström, som arbetat i förskoleklass sedan 1999 efter några vikarieår på många olika förskolor, på den tiden då det var ont om lediga förskollärarjobb.

– Idag har våra tre förskoleklasser i Västra Ramlösa ett eget hus, en gammal prästvilla med en mysig gård. Och skolan ligger nära, på andra sidan vägen. Vi går dit varje dag för att äta och en gång i veckan för idrott så barnen lär känna den. Men när jag började här var vi i samma hus och kunde samarbeta med ettorna och tvåorna. Under många år arbetade vi väldigt nära varandra, 2 förskollärare, 2 lärare och två fritidspedagoger, vilket var väldigt bra eftersom barn lär sig av varandra och särskilt om de är på lite olika nivåer och det finns någon som kan dra. Vem som gör det kan skifta, så även de lågpresterande i tvåan fick känna sig duktiga genom att de kunde hjälpa de som var yngre.

Men när kraven på mätbara resultat i skolan ökade för några år sedan och förskoleklasserna flyttades till ett eget hus fanns inte längre några möjligheter för Ingela och hennes kollegor att fortsätta arbeta klassövergripande. Men att arbeta ämnesövergripande kunde hon fortsätta med för att få in alla delar i ett naturligt sammanhang, vilket hon och hennes kollega och deras förskoleklass då lyckades med under förra vårens projekt ”Legoland och ett café”.

– Barnen hade massor med förslag på vad vi skulle göra. De ville åka till en lekplats och till Legoland. Det gjorde att vi kom in på sådant som vad är rimligt, och de bestämde att de skulle skapa ett eget Legoland istället – och ett café – vilket ledde till att de var tvungna att problematisera hur de skulle kunna göra det när vi inte hade så många legobitar. Så kom de på att de kunde bygga allt de ville genom att ta bilder så fort de byggt klart något, sedan rasera det för att få bitar till nästa bygge, förklarar Ingela och tillägger:

Många av barnen var väldigt engagerade i själva byggandet, berättar Ingela, men inte alla. För dem fanns andra möjligheter, och alla fick chans att jobba med olika delar. För att kunna göra en egen film bad de till exempel några i sexan om hjälp, vilka kom och lärde dem hur man gör stop-motion film. De spelade även in ljud och fixade QR-kod så att besökarna skulle kunna lyssna på dem sedan. Andra gick mer in för att jobba med caféet.

– Men det gäller också att våga vänta, vilket kräver en annan roll av mig som pedagog, en mer observerande roll, och att jag har tillit till gruppen för att kunna gå in när och där det behövs, fortsätter Ingela.

När Modern Barndom möter henne är det ännu några veckor kvar av höstterminen, så vad denna vårs projektarbete kommer handla vet hon ännu inte. Men hon vet att barnen kommer klara det, för nu har de blivit en grupp som också fått träna på mindre projekt.

– Alla barn känner till julen, har en egen mental karta för hur man firar jul, så inför varje jul brukar vi fråga dem: ”Vad kan vi göra för jul tillsammans här i skolan?”. I år föreslog de ”Julbord”! Sagt och gjort. Förslagen vällde in om vad barnen ville ha med på sitt julbord.

Även om Ingela Lindström har arbetat med tema länge, och med dokumentationer – för som hon påpekar: ”Min chef är Reggio Emilia-inspirerad” – så kom en utbildning förra våren för alla pedagoger i Helsingborgs förskoleklasser att bli ett riktigt lyft.

Under en termin träffades de några gånger samtidigt som de fick arbeta med ett tema i sin egen förskoleklass, och dokumentera det på olika sätt.

– Tanken var att vi skulle fortsätta med nätverksträffar sedan, men det har tyvärr inte blivit av än eftersom vi som arbetar i förskoleklass hela tiden är upptagna med att vara i barngrupp; först med förskoleklassen och sedan i fritids resten av dagen. Men kanske blir det lättare nu när förskoleklassen blir obligatorisk till hösten. Kanske får vi som jobbar med den en annan status då, och mer tid för planering och utbyte, funderar Ingela, som ändå hittat egna vägar för att få det.

– Som det här med att få ihop en barngrupp, det är ju inte givet att det går, att man klarar det. Och hur pratar man med föräldrarna, särskilt när det gäller svåra samtal. Här har jag haft en enorm nytta av skolpsykologen, säger Ingela Lindström och tillägger:

– Ju mer man har i sin ryggsäck desto tryggare blir man som lärare och desto lättare går det med barnen. 

Text och bild: Maria Herngren

Fotnot: Möt en pedagog till, Karin Ståhl som arbetar i förskoleklass i Rydebäckskolan i Helsingborgs, i Modern Barndom 1/18. Och i nästa Modern Barndom som kommer i april, nr 2/18, berättar vi mer om Helsingborgs kvalitets- och utbildningssatsning på förskoleklasserna.