Långt samarbete mellan förskolor i Kärrtorp och Birmingham

– Vi startade vårt första utbyte redan 2011, efter att Helen och jag hållit kontakten efter deras studiebesök hos oss 2009, berättar Louise Lowings, huvudlärare på en småbarnsförskola i Telford. Sedan dess har hon själv också besökt Kärrtorps förskolor – flera gånger. Denna gång för att berätta om deras senaste gemensamma projekt, ”Vi tänker överallt” – Nya former av pedagogik – att främja barnens digitala världar, och förbereda det nya som snart drar igång.

– Men första åren hade vi inga Erasmus-plus-projekt utan det var våra egna, som vi bekostade och ordnade själva, berättar Helen Kärnebro, pedagogisk ledare i Kärrtorp, när hon och Louise passar på att ge Modern Barndom en historisk återblick och glimt av nästa projekt innan kvällens många föreläsningar om projektet om barns digitala världar uppslukar dem.

Allt började för snart tio år sedan, med Reggio Emilia Institutets utbyte med sin systerorganisation Sightlines Initiative i England och den resa till Birmingham 2009 som några pedagoger från Kärrtorp i Skarpnäck också var med på, bland annat Helen Kärnebro. Ett studiebesök i West Midlands förskolor ledde till kontakt mellan några pedagoger och pedagogiska ledare, vars intresse för fortsatt utbyte växte så att de efter något år kunde ordna att flera pedagoger kunde besöka varandras förskolor och samarbeta i gemensamma projekt. Först i ”Barns relation till en plats” och sedan i ett stort projekt som hela Skarpnäcks stadsdel höll på med under flera år: ”Växa odla mat”. Först därefter, 2015, sökte de till EU-kommissionens utbildningsprogram Erasmus plus. Det är detta projekt som de – eller rättare sagt tre förskolor i Kärrtorp och fyra förskolor och en skola i Birmingham – har arbetat med i 2,5 år och som de nu skall berättar om för sina svenska kollegor denna kväll, med exempel från varje förskola, vilket de också gjort i Birmingham tidigare i vinter.

På väggarna i Långe Eriks stora matsal finns presentationer över alla föreläsningar som finns att lyssna på denna kväll, med exempel på vad de som varit med i projektet har arbetat med, som ”Bubblor, ett sinnligt och digitalt utforskande”, ”Sinnligt och digitalt undersökande av småkrypens livsvärldar”, ”Digital media in Preeschools of West Midlands, Birmingham. Pedagogy, values and the exchange between UK and Sweden”, ”Kommunikation, möten och IKT”, ”Digitala medier i barns händer” och ”Skapa mening och relationer med digitala verktyg”.

– Att vi valde just digitala medier var för att vi under våra första år tillsammans märkte hur snabbt barnens digitala erfarenhet ökade, hur mycket de använda detta hemma men inte alls på förskolan, säger Louise Lowings. De ville att barnen skulle få chans att bli digitala producenter och inte bara konsumenter, inte begärligt uppslukas av all ny teknik.

– Vi behöver också starka ord för att skydda det vi gör, inte minst nu med all ny digital teknik som innebär en enorm risk om vi använder den utan att värna om våra värderingar. Samtidigt ger digitala medier oss en fantastisk möjlighet att undersöka världen tillsammans med barnen ur fler och nya perspektiv och komma än närmare verkligheten, förklarar Louise.

– Att få ta emot andra utifrån som tittar på ens verksamhet, och vice versa, gör att man verkligen måste sätta ord på det man gör för att de ska förstå, och alla som ställer nya frågor, gör nya analyser. Det betyder enormt mycket för allas pedagogiska utveckling, tillägger Helen.

– Det är fantastiskt det vi gjort tillsammans, hur vi följt varandra, samarbetat och kunnat sätta nya ord på det vi gör, pedagoger från två olika länder, fotsätter Louise.

– Samtidig känns det viktigt för oss nu när det här projektet avslutas att vi öppnar upp vårt samarbete för några helt nya, för att utmana oss vidare, säger Helen Kärnebro om att de får sällskap av förskolor i Spanien och i Rumänien i ett nytt tvåårigt Erasmusplus-projekt: ”Making the parts whole”. Redan i maj kommer pedagoger från Spanien, Rumänien och Sverige att besöka Birmingham i England. Till hösten samlas alla i Skarpnäck, och nästa år står Rumänien och Spanien på tur. Däremellan kommer de kunna utbyta dokumentationer, filmer, erfarenheter och reflektera tillsammans genom en ny säker digital plattform.

Samtidigt som Louise, Helen och deras kollegor nu vidgar sitt gränsöverskridande kollegiala samarbete finns det något som kan komma att motverka deras långa samarbete.

– Vi vet ju inte hur det blir med Brexit, om vi kan vara med i sådana här Erasmusprojekt då, även om vi hoppas på en fortsättning. Men jag ser positivt på framtiden, säger Louise och nickar mot Helen. De vet att de klarar att samarbeta utan externa stöd, det har de gjort tidigare.

Louise Lowings backar tillbaka till varför deras senaste projekt är så viktigt, vilket gjort att både Peter Moss, professor emeritus i London, och Reggio Emilia nu intresserar sig för det.

– För att det har handlat så mycket om att hitta nya begrepp för att värdera vad vi gör, säger Louise och förklarar att om pedagoger bara återanvänder samma begrepp kommer de att göras mätbara och leda till allt fler färdiga tester. 

– Istället måste vi ständigt visa och argumentera för hur komplext lärandet är och hur viktigt det är att försvara dess värden och vårt etiska synsätt på barndomen för att kunna stå emot alla ekonomiska påtryckningar och ständigt ökade krav på resultatstyrning, även gentemot små barn, säger Louise Lowings.

Text: Maria Herngren

Bild: Månen på förskolan Barnasinnet i Kärrtorp