Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Skollagen § 5 

UTBILDNINGENS FUNDAMENT

VETENSKAPLIG GRUND, BEPRÖVAD ERFARENHET & DEMOKRATI

Vetenskaplig grund

Vetenskap är alltid systematisk och på något sätt offentlig.

Tro, vidskepelse och gissningar skiljer sig från vetenskapen genom att de saknar systematik och offentlig kritisk granskning. Vetenskapen eller vetenskaperna kan alltså sägas vara system av beprövade metoder för att så noggrant som möjlig och efter konstens alla regler undersöka, förstå och förklara verkligheten. Vetenskapen fixerar inte vetandet om världen utan skapar nytt vetande i nya paradigm. Inom vetenskap dras slutsatser som baseras på observationer, eller på tidigare slutsatser som också är baserade på observationer.

Ibland uppställs också en hypotes, vilket innebär ett försök till att generalisera resultatet eller att finna en orsak till det. Hypotesen, eller konsekvenser av hypotesen, kan bli ytterligare verifierad eller falsifierad med hjälp av ytterligare systematiska och dokumenterade observationer. Detta kan ske genom kvantifiering, alltså se om tillräckligt många observationer överensstämmer så att man kan generalisera fram en ”sanning”.

Ett annat sätt att uttrycka det är att den kvantitativa vetenskapen anför att det här är sant och det är sant överallt, emedan den kvalitativa vetenskapen säger att det här är intressant och jag vill veta mer även om det partikulärt. 

Slutligen kan sägas att ett systematiskt kvalitetsarbete av en förskoleverksamhet som bygger på pedagogiska dokumentationer kan anses vila på vetenskaplig grund.

Beprövad erfarenhet

Att pröva en erfarenhet är en kollektiv handling. Erfarenheten låter sig prövas mot andra erfarenheter och praktiker eller mot teori och vetenskap. I bästa fall både och. 

Att bepröva skiljer sig från pröva genom att prefixet be flyttar prövandet från imperfekt till presens, prövningen fortsätter så att säga. Bepröva är en icke avslutad process i vilken både prövningen och erfarenheten är under förändring. Att tänka prövningsprocessen som något sådant medför att vare sig tidslinjens eller trädets metaforer fungerar, man får byta dessa mot rhizom i vilket det prövade och det oprövade erfarenheterna snirklar sig runt varandra.

Demokrati

Utbildningens mål kan vara att undervisa om demokrati eller att vara demokratiskt. Frågan som gäller för utbildningen är: Demokrati som en teori om folkstyre eller demokrati som färdighet?

För att fostra barn till demokrater är det endast träning och övning i demokratiska färdigheter som är gångbart. För att bli demokratiska vuxna medborgare måste barnen vara medborgare i ett demokratiskt sammanhang. Utbildningen måste ske genom demokrati och organiseras demokratiskt. De människor som ingår i en demokrati integrerar med andra människor och blir genom denna integration egna subjekt. Det är genom de andras diskrepans som det egna jaget blir unikt.

I demokratin efterfrågas subjektet, vem är individen, och inte vad individen är, objektet. Det är pluralismen av unika ”vem” som skapar den kontext som vi benämner demokrati. Att vara ett ”vem” förutsätter att andra också är ett ”vem”, subjektet kan endast existera omgiven av andra subjekt. Om någon objektifieras så blir alla andra som ingår i sammanhanget också objekt.

Det är inte vad en människa är som är frågan som demokratin ställer utan vem är människan. Men samtidigt som vi utrönar vem ”vemet” är upptäcker vi att det ständigt byter skepnad då det integrerar med kontexten. Den slutgiltiga frågan är alltså inte vem ”vemet” är utan istället vem ”vemet” blir.

Text: Sölve Lagercrantz, förskolechef i Botkyrka

1. Senlatin paradiʹgma, av grekiska paraʹdeigma ’föredöme’, ’exempel’, ’mönster’, av para- och deiʹgma ’utpekande’, ’bevis’, efter Thomas Kuhn benämning på det mönster som styr vetenskapligt tänkande. Kuhn menar att liksom lingvistiska böjningsmönster, t.ex. amo, amas, amat, visar hur man böjer andra verb, utgår vetenskaper från bestämda förebilder. Ett paradigm måste vara tillräckligt attraktivt för att locka till sig utövare och samtidigt så pass öppet att det finns intressanta problem.

2. En falsifiering av en hypotes innebär att en observation, eller en annan verifierad hypotes, motsäger hypotesen. En falsifiering innebär således att en observation eller en annan verifierad hypotes verifierar negationen till hypotesen.