Monumentet som sprider kärlek

– Vi har jobbat med det jättelänge, sen förra hösten, berättar Rut Eriksson, Hilda Hagman och Belle Bladh när de visar Modern Barndom runt i Funkabotorgets förskola, där vartenda rum (entré, torg, glashus, lilla bygg ...) men också utegården bär spår i form av lerfigurer, bilder, modellbyggen, skisser, av deras långa process att skapa det kärleksmonument som nu står ett par kilometer bort, och som snart skall invigas. 

När Modern Barndom besöker dem en solig försommardag ett par dagar innan invigningen 24 maj, står ett par av pedagogerna och fäster blågula band till 64 saxar så att alla barn på Funkabotorget (som är en femårsavdelning för Rävspelets och Lokomotivets förskolor) samt förskolan Trollets femåringar, får ett specialhalsband för att kunna klippa bandet till det första monument som någonsin designats av barn i Kalmar. Förmodligen också ett av de förskoleprojekt i staden som engagerat särskilt många extra mycket. Förutom barnen och pedagogerna på de tre förskolorna, har deras föräldrar varit mer aktiva än de brukar, och byggbolagen på Bergagården, elbolaget, och flera olika hantverkare – som Per-Martin, som under sin allra sista arbetsdag på en glasfirma lyckades fixa glasen med barnens bildberättelse när ingen annan klarade det och Anders Hensche, som tillverkat stammarna och blomlådan i galvaniserad plåt, och smeden Peter Oldenburg som gjutit porten – och konstnärer och andra som bidragit med sina kunskaper och annat stöd.

När Modern Barndom får följa med förskolläraren Malin Torslén på en förhandsvisning håller elen till portalens inbyggda lampor just på att installeras.

De stora lövträden runt omkring har just slagit ut och små strån har börjat spira ur jorden i den nysådda gräsmattan. De nya husens fasader i rött, orange, grått och terrakotta går igen i monumentet. Det enda som ännu saknas är glasen till kärleksmonumentets dörrar. 

På Funkabotorgets förskola får jag chans att se förlagan till en av dem, en målning som fyller en halv vägg med älvor, fjärilar, blommor, träd ...

– Den handlar om en älva som hjälper en fjäril upp på en gunga och en annan älva som häller kärlekspulver på alla, börjar Belle och Hilda och Rut fyller på med den berättelse som de och deras kompisar skapat tillsammans och som finns att lyssna på för alla som besöker monumentet genom den QR-kod som finns på plats och kan nås via mobilen till den inspelning där barnen själva berättar.

– Vi har byggt ihop berättelsen av alla våra serieteckningar, förklarar Rut.

– Det var det svåraste av allt, fortsätter Belle, om hur de lyckades sätta ihop något av allas berättelser till en gemensam. Just det är nog en av de viktigaste lärdomarna, av många, som barnen får med sig när de nu går vidare till skolan, tycker deras pedagoger Malin och Mimmi.

– I början var det fullt med förhandlingar, när de kom tillbaka med sina många svar på sommaruppdraget om vad de trodde att de boende på Bergagården önskade sig, berättar Mimmi Brandén, om den gåva som barnen ville göra tillsammans för att skänka tillbaka till Bergagården efter att de fått vara med om det första spadtaget i augusti 2015.

– De skall vara vita med röda hjärtan, säger Rut.

– Och röda med vita hjärtan, fortsätter Belle. Något som Malin och Mimmi först inte verkar känna till, men som de efter kort tvekan nappar på. Klart det skall vara hjärtan på ballongerna! 

– De här projektet har verkligen kärlekssmittat oss alla och lärt oss så otroligt mycket, oss pedagoger också, säger Mimmi och berättar om Sokrates Xeniabegrepp, om att välkomna alla främlingar, vilket hon själv inte kände till tidigare och som de nu anammat. Som när ett barn berättade för henne senast i morse att hon gjort Xenia fyra gånger dagen innan, alltså hälsat på jättemånga.

När barnen, Malin och Mimmi berättar om och visar en del av allt de gjort i projektet, som att bolla idéer, rita serier, spela teater, göra lerhjärtan, bygga modeller, gjuta plattor, känns som att försöka följa en kulas snabba färd i ett gammalt flipperspel, en kula som aldrig faller utan bara studsar vidare, men som här inte är densamma utan utvecklas av allt och alla den möter.

– Slutresultatet är förstås jätteviktigt, att det blev ett monument och att det hinner bli klart, säger Malin, efter att ha berättat om en del av alla de svårigheter som dykt upp in i det sista men som någon hjälpande hand alltid lyckats lösa vilket visar hur viktig processen varit, innan hon fortsätter:

– Det viktigaste av allt tror jag är att de lärt sig att visa respekt för varandra och för olikheter, att man kan och får tycka olika, att det är något positivt, och att man kan låna av varandras olikheter, som när ett av barnen sa:

– Barnens kärleksmonument är verkligen så mycket mer än ett monument, tillägger Mimmi.

– Som barnen själva säger: ”Ett kärleksmonument som sprider kärlek över hela jordklotet fast kanske mest på Bergagården”, tillägger Malin Torslén några dagar senare när hon hör av sig för att berätta om när det första monumentet i Kalmar län, som gjorts från barns tankar, invigs den 24 maj:

– Denna fantastiska dag samlades barn, familjer, politiker, Kalmar läns vikarierande landshövding Malin Almqvist, och Harold Göthson, senior rådgivare vid Reggio Emilia Instistutet som var där tillsammans med gäster från en Reggio Emilia-inspirerad förskola i Argentina, samt Trollets förra och nuvarande rektor och många andra viktiga personer. Och alla barn som arbetat med projektet klippte av bandet och bjöd på sång, tal och konfettti, i form av både guld och hjärtformat glitter som skulle symbolisera kärlekspulver, och förstås ett stort tårtkalas vid Kalmars nya monument.

Text: Maria Herngren

Bilder: Funkabotorgets förskola, Andreas Yngvesson, Maria Herngren