Ett steg mot skolans frigörelseprocess

Flip the system – Förändra skolan från grunden (i översättning Karin Ashing, Studentlitteratur) är sammanställd av redaktörerna Jelmers Evers och René Kneyber, och Per Kornhall för den första svenska utgåvan här. Den första versionen gav dock lärarna Evers och Kneyber ut redan 2013 i Holland, då med titeln Het Alternatief (Alternativet) som fick stor uppmärksamhet bland både lärare och beslutsfattare. Inför uppföljaren i fjol, Flip the System, bjöd de därför in flera internationella forskare och gav ut den på engelska för att också nå ut internationellt. Nu kommer den alltså även i en svensk upplaga med flera svenska lärare och forskare som medförfattare.

Flip the system ger inblick i flera länders – som Hollands, USAs, Kanada, Englands och Sveriges – utbildningssystem, och inte minst vad de senaste årens allt starkare och allt mer ensidiga nyliberala ekonomiska fokus gjort med skolans demokratiska och pedagogiska uppdrag och med lärarnas möjlighet att vara just lärare och elevernas möjlighet att lära sig, när utbildning blivit mer av en handelsvara än en kollektiv nyttighet.

Gert Biesta, engelsk professor i pedagogik, tar liksom flera av författarna upp vikten av att lärarna återtar sin professionalism, och att vi återigen måste börja ”diskutera vad skolans grundläggande syfte är, vad god utbildning är och vad yrket faktiskt handlar om” för att kunna göra det. Biesta ifrågasätter också kravet idag om att utbildning alltid skall vara evidensbaserad när man inte samtidigt tar i beaktande att ”utbildningen måste ’fungera’ inom ett antal olika områden, att vad som kan ’fungera’ inom ett område inte nödvändigtvis också ’fungerar’ inom andra områden utan faktiskt kan ha negativ effekt, och att till och med strategier som bevisligen ’fungerar’ måste bedömas utifrån deras pedagogiska värde”. För som han också påpekar här: ”straff eller mutor skulle nog kunna fungera ganska bra, utan att vi för den skull använder dem i utbildningen”.

Flip the system rymmer många intressanta röster (24 lärare och forskare) som inte bara delar med sig av sina egna och andras erfarenheter, forskning och tankar i sin önskan att göra skolan mer human och demokratisk, utan deras texter (i 19 kapitel) känns nästan som ett inspirerande seminarium där alla, även jag som läsare, får vara med och reflektera, diskutera och tänka tillsammans med dem. Något som jag misstänker att många fler läsare kommer att göra med varandra, även efter att de nått fram till idé- och lärdomshistorikern Thomas Karlsohns avslutande ord i bokens sista kapitel:

”Vår samtids individualism – med dess nutidsfixering och krympande framtidshorisonter – tycks nära förbunden med vår oförmåga att positivt förbinda oss till samhälleliga institutioner. Men om det finns en plats där denna självcentrering skulle kunna möta sin gräns så är det skolan. Utbildningen handlar ju sist och slutligen om att hysa hopp om någon annan än sig själv.”

Maria Herngren