Synvinkeln: Barnstövlar på Mälarens is – bara en flyktig fantasi

Några medresenärer gör kanske detsamma, fast de tankar sina nyheter ur mobilen. Men på de skärmar jag kan se far bara små färgglada godisbitar omkring.

Jag läser vidare, en kort artikel om att vår barnombudsman, tillsammans med 40 andra barnombud runt om i Europa larmar om de faror som tusentals barn på flykt i Europa utsätts för idag. Samtidigt minns jag tevenyheterna igår kväll då Jimmie Åkesson (SD) fick möjlighet att uppskattande kommentera Danmarks allt hårdare flyktingpolitik, genom att Folketinget nu röstat igenom en lag som bland annat innebär att barn inte kommer att få möjlighet att återförenas med sina föräldrar förrän efter tre år.

Utanför mitt bussfönster bjuder den nyss så gnistrande vita vinterstaden på en omfångsrik gråskala. Samtidigt som allt fler tycks se på världen som om den vore en schackbräda med bara vita och svarta spelpjäser.

Jag lägger ner tidningen, som alltid när bussen närmar sig Västerbron, för att bara njuta av Stockholms vackraste vy innan jag är framme på jobbet. Min blick far ut över Mälarens vatten, längs Söder Mälarstrand, bort mot maktens centrum, Stadshuset, Rosenbad, Regeringsbyggnaderna, Riksbanken, Riksdagen, Slottet, Riddarholmen, Gamla Stan, alla kyrktorn, Slussen, Söder Mälarstrand och båtarna förstås. Men inga pimplare eller skridskoåkare längre. Regnet och mildvädret har gått hårt åt isen. 

Men så ser jag något annat. I det grå dyker små färgglada bitar upp på den vattniga isen som ännu finns kvar, just när bussen nått krönet på Västerbron och skall påbörja sin färd ner mot Kungsholmen. Röda, gula, gröna, lila, rosa, blå, polkagrisfärgade, orangea ... Men det är inte godisbitar – utan stövlar, små stövlar i hundratals. Tusentals? Likt barnstövlar som jag tidigare sett i någon installation på Förskolans dag, fast då i majsolens grönska, när många förskolor visar upp sin verksamhet på gator och torg. Men nu är det vinter, rått, grått och smutsigt.

Medelhavet är också kallt. Under 2015 miste 3771 flyktingar livet där. Många av dem barn. Av jordens idag 60 miljoner flyktingar lär drygt hälften vara barn, alltså mer än 30 miljoner.

Jag tittar ut över Mälaren igen. Inget vitt, inget svart, även om isen blivit allt mörkare av vattnet som håller på att sänka den. Inga färgklickar heller längre.

Stövlarna!?

En hundradels sekund hinner jag tänka att de också har sjunkit innan jag inser att de aldrig har funnits. Inga konstnärer eller politiska aktivister har riskerat livet under denna natt för att försöka väcka Stockholms jobbpendlare med en barnstövelinstallation på Mälaren. Ändå har någon eller något försökt göra det, larma, fast bara mig, i min hjärna.

Väl framme på jobbet letar jag upp Barnombudsmannens hemsida och läser mer om vad han och de andra europeiska barnombuden uppmärksammar i sin rapport:

”Resan över Medelhavet är farlig. Omkring 30 procent av de som omkommer är barn. Barn anländer till Europas stränder nedkylda, med lunginflammation och andra sjukdomar som följd. Volontärer på plats i Grekland rapporterar att barn dött vid ankomsten på grund av nedkylning. Samordning och stöd brister. På Lesbos har migranter tvingats gå 7 mil till mottagningscentren.”

Jag läser vidare att:

”Transitcentren längs västra Balkan är inte utrustade för vintern. Standarden är låg, värme och grundläggande sanitet saknas. Barn riskerar att utsättas för sexuella övergrepp och våld på centren. Utpressning av smugglare är vanligt. Bland annat genom hot mot familjemedlemmar som finns kvar i hemlandet eller ett flyktingläger. Barn riskerar att skiljas från sina föräldrar, främst i de kaotiska situationer som uppstår vid gränsövergångarna.”

Därtill att: ”EU:s migrationsagenda, som vägleder hur institutioner och medlemsländer ska hantera flyktingsituationen nämns barn endast vid ett tillfälle i en fotnot.”

Barnombuden påpekar slutligen att deras analys visar att ”Europa har misslyckats med att säkerställa barns skydd”.

Men de larmar inte bara utan föreslår också en rad åtgärder som kan och bör göras, som att:

• EU-kommissionen skyndsamt bör ta fram en handlingsplan för barn på flykt
• att hela Europa tar ansvar för sina internationella åtaganden mot barn, oavsett vilken juridisk status de har 
• att Europas ledare prioriterar barnen bland flyktingarna
• att förhållandena på transit- och mottagningscentren i Europa förbättras och får särskilda utrymmen för barn, samt skilda sovplatser för män, kvinnor och barn
• att Europas ledare säkerställer lagliga vägar att ta sig till EU, och ökar möjligheterna för familjeåterförening (det som Danmark just gått så kraftfullt emot, tänker jag), fler kvotflyktingar och humanitära visum
• att ett barnrättsperspektiv knyts till det ekonomiska biståndet som EU ger länder som tar emot många flyktingar, för att säkerställa alla barns rätt till utbildning, barnvänliga platser och skydd av barn.

Inga barnstövlar har sjunkit i Mälaren denna morgon, det var bara en flyktig fantasi i mitt huvud. Ändå gör barnstövlar det igen och igen i ett annat vatten, medan andra vars bärare lyckats ta sig i land ändå tvingas fortsätta trampa vatten i sökande efter fast mark, det vill säga något välkomnande och barnvänligt land.

Maria Herngren

ENOC:s rapport (European Network of Ombudspersons for Children är en arbetsgrupp som representerar 41 europeiska barnombudsmän i 33 länder) finns att läsa här