Lyckas för lycka och lärande

Med Barn som bråkar – att hantera känslostarka barn (Natur & Kultur) vill psykologen Bo Hejlskov Elvén, och Tina Wiman, specialist inom IT-stöd för barn med särskilda behov, hjälpa föräldrar att klara av att hantera vardagliga familjesituationer då konflikter annars lätt kan eskalera. En genomgående röd tråd i denna bok är Greens tankar om att ”Barn som kan uppföra sig gör det”. När barn bråkar, skriker och slåss är det för att det är den enda logiska lösningen för det barnet just då. Att då som vuxen höja rösten, konfrontera, ställa svåra krav och ”sätta gränser” är inte att agera vuxet. Tvärtom, visar Hejlskov Elvén och Wiman, med många bra och igenkännbara exempel ur vardagen, hur vi vuxna alltför lätt greppar efter ”lösningar” som snarare trappar upp än dämpar sådana konflikter. Dessutom är det vi som har all makt och ansvar – inte barnet. En insikt som lätt skulle kunna skuldbelägga – när man känner igen sig (för det gör man!) – men istället för att förtvivla så väcker författarna hopp, genom att visa hur vi kan avstyra och trappa ner konflikter och hjälpa våra barn att klara saker som är jobbiga och svåra. Även om denna bok vänder sig till föräldrar äger den sin giltighet överallt där vuxna och barn möts, inte minst i förskola och skola.

Eftersom författarna utgår från att alla barn vill lyckas, vilket också en grundförutsättning för lycka och lärande, så vänder de sig mot all form av ”belöningar, straff och konsekvenser” och visar att det inte heller handlar om motivation och vilja, för det har barn om de får möjlighet. Vi vuxna skall helt enkelt inte försöka få kontroll över våra barn utan över oss själva, för att där igenom kunna ge våra barn möjlighet att växa och utvecklas, inte minst alla barn som har mer ojämna förmågor och eller är extra känslostarka.  

Förskolekompassen – För dig som möter barn som har svårt att navigera (Gothia) av Lena W Henrikson och Anna Sjölund vänder sig till vuxna inom förskolan. Men den kan också, precis som Hejlskov Elvéns och Wimans bok, vara värdefull för andra vuxna som möter barn med ojämna förmågor. Inte minst deras föräldrar.

I Förskolekompassen visar författarna hur man kan och bör kartlägga förskolans vardag för att se vad det är som gör vissa saker svåra för vissa barn. De liknar vuxna vid lotsar som kan och bör kartlägga var riskabla ”grund” kan finnas, individuellt för varje barn, så att man sedan kan ha ett personligt sjökort att navigera efter och ständigt utveckla för att se vad som behöver kravanpassas, kompenseras och tränas. 

Bägge böckerna är lättlästa, och fyllda av möten med barn och vuxna i situationer där det kan gå på tok och vad man då kan göra som vuxen, helst långt tidigare. Det handlar inte om att erbjuda mirakelmetoder, även om Förskolekompassens navigeringsstöd, till skillnad från Barn bråkar, är mer strukturellt uppbyggd, utan om att skärpa våra vuxenögon så att de ser skarpare och klokare.

Maria Herngren