Lek, händer och naturvetenskap

Det märks att pedagogen och konstvetaren Eva Malm länge har varit fascinerad av händer och deras betydelse för oss människor; för såväl hela mänskligheten som för vår personliga utveckling. Det förmedlar hon med såväl stor entusiasm som kunskap i Handen som handling – Om kultur och bildning (Carlssons förlag).

Det är en tankeväckande bok, även om Eva Malms entusiasm också innebär att hon försöker omfamna lite väl mycket, samtidigt som det som ligger henne väldigt varmt om hjärtat tenderar att bli mer som ett slags predikan och därmed svårare att ta till sig. Men som läsare behöver man inte hålla med om allt för att ändå berikas av den insikt hon förmedlar: att våra händer är en skatt, om vi bara förstår att använda dem – och att vi måste låta våra barn få göra det fullt ut.

Den norska förskolläraren, handledaren och författaren Kari Pape har länge intresserat sig för barns lek, och lekfulla samvaron och lärande i förskolan. För henne är leken det mest centrala för barnens upplevelse av en bra barndom. I Lekfullt samspel i förskolan (översättning Annika Claesdotter, Lärarförlaget) visar hon hur viktig leken är för att skapa gemenskap, ja för att levandegöra demokratin i förskolan, vilket gör att hon ser lekfullt samspel som själva kärnan i förskolans verksamhet. 

Precis som i Eva Malms bok om händer behöver man inte hålla med om allt här – som Kari Papes starka anknytningsfokus och totala fokus på leken (å andra sidan förstår man det bättre ju mer man får inblick i norsk förskolas utveckling på senare år) – för att få upp ögonen för lekens betydelse. Eva Malm delar dessutom med sig av många intressanta praktikexempel från norska förskolor, som hon sätter in väl i ett teoretiskt sammanhang. Det är lärorikt! Inte bara när det gäller lekens betydelse utan också hur svensk och norsk förskola skiljer sig åt såväl i praktiken som i läroplanerna, som genomgående jämförs. Därtill hennes uppmaning till oss vuxna att vända på perspektiven, och närgranska barnens syn på oss istället för tvärtom, och prata med dem om hur de ser på oss. Då kan vi rentav få svar som kan visa oss vilken barnsyn vi lever i praktiken och inte bara den vi tror att vi har.  

En annan bok som definitivt ger mig en synvända, men inte i barn- och lärandesyn utan i min syn på fysik och kemi är den ganska tunna (160 sidor) men innehållsrika Förskolans naturvetenskap i praktiken (Gleerups). 

I fjol skrev Modern Barndom (2/15) om ett naturvetenskapligt forskningsprojekt som Idéan, Umeås pedagogiska utvecklingscentrum, var engagerade i. Genom att gå från substantiv (vatten, skog, kompost ...) till verb (blanda, förmultna, flyta, rulla ...) kunde förskolorna få fatt i fysiken och kemin mycket bättre än tidigare. Den forskare som arbetade med detta och som Elin Mellerstedt då intervjuade var Sofie Areljung. Nu har Sofie och hennes forskarkollegor Bodil Sundberg, Karin Due, Christina Ottander och Britt Tellgren (lärarutbildare och forskare inom förskolepedagogik och naturvetenskapernas didaktik vid Örebros och Umeås universitet), skrivit en bok om sitt arbete i några förskolor som arbetat med naturvetenskap.  

I ”Förskolans naturvetenskap i praktiken” bjuder de på idel inspirerande och konkreta exempel från förskolornas naturvetenskapliga arbete tillsammans med teorier och forskning. Och en naturvetenskaplig grund som de förklarar och väver in i allt så att man undan för undan börjar se världen med andra ögon.

När de så på slutet skriver att naturvetenskapliga aktiviteter kan bli ett sätt att hjälpa barn att ”bryta sig in i” ett sätt att tänka om världen utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv, visar det sig att de med denna bok hjälpt mig att förstå, se och uppskatta världen just så, utifrån naturvetenskapens perspektiv, inte minst utifrån fysikens och kemins, men även teknikens. Något jag anar att många pedagoger också skulle uppskatta att få hjälp med för att kunna fånga ”naturvetenskapen i ögonblicket” i förskolans vardag och projekt och kunna fördjupa det arbetet tillsammans med barnen. 

Text: Maria Herngren