Barn i Viksjö möter Japan

Elva studenter fördelades på fem avdelningar på tre av våra förskolor i Viksjö. Pedagoger och barn hade förberett sig i flera veckor inför att studenterna skulle komma. Barnen hade lärt sig att hälsa på japanska med bugningar och ordet hej: ”Konichiwa!” Studenterna i sin tur hade fått två lektioner i svenska när Petra och Nina var i Japan i våras (mer om den resan i Modern Barndom nr 3/15) och kunde därför en hel del artighetsfraser på svenska. Pedagogernas största funderingar handlade om hur vi ska kunna kommunicera när de inte talar så mycket engelska. Barnen lärde oss att kommunicera inte alls var det svåraste. Det svåraste var att säga adjö när de skulle åka hem till Japan igen.

Studenterna har varit på förskolan under tre hela dagar och deltagit i alla våra olika moment och rutiner. Barnen har hela tiden varit noga med att visa dem hur och vad vi gör. Under vissa stunder på dagen har vi haft tillgång till tolk, men det är fascinerande hur bra man kan förstå varandra bara genom kroppsspråk. Då Petra och Nina var i Japan, föreläste vi om hur vi arbetar i projekt. Våra studenter fascinerades över att ett projekt löpte över så lång tid som flera år. I Japan är det vanligt med en dag, sen är det dags för nästa. Studenterna var förundrade över att barnen kan välja aktiviteter utifrån intresse, en skillnad från Japan där alla ska göra likadant.

De fick uppleva hur vi arbetade i mindre projektgrupper och vilket inflytande barnen hade i verksamheten. ”Ni tvingar inte barnen att vara med?” 

Både inne på avdelningen och i ateljén med vår ateljerista fick de vara med om att barnen lockades in i verksamheten utifrån nyfikenhet. En nyfikenhet som smittar mellan barnen. En reflektion från studenterna var hur många olika ”språk” barnen utmanas i under en dag. Under ett projekterande kunde barnen utmanas både i rörelse, drama och skapande. I Japan är det resultatet som är det viktiga medan vi hela tiden värnar om processen.

När Petra och Nina var i Japan var en reflektion att pedagogerna verkligen var med och lekte med barnen. Detta märktes även tydligt bland studenterna. De ville vara med i barnens lekar och visade ett genuint intresse och glädje i mötet med varje barn. Professor Shiraishi sa vid ett tillfälle ”att om en lärarstudent ska bli en bra lärare måste de börja med att leka med barnen, inte bara studera dem”. Det gäller att vara med om och uppleva samma saker som barnen. Denna tanke ligger nära vårt sätt att tänka om pedagogen som medforskande.

Barn och pedagoger har fått möjlighet att möta och skapa kontakt med människor från en annan del av världen. Vi har lärt oss japanska ord och sånger, och mött en annan kultur. Studenterna har förhoppningsvis fått med sig ytterligare ett sätt att tänka inför sitt uppdrag som förskollärare. Framförallt har vi alla fått nya vänner.

Wåga & Wiljas vision är att vara med och förändra världen genom barnen. Vi tänker att barnen först måste få upptäcka världen för att skapa förutsättningar för att kunna förändra den. Genom att skapa hållbara relationer med människor från olika delar av världen, hoppas vi kunna bidra till mer hållbar syn på vår värld.

Text och bild: Petra Svärdh och Nina Granberg

Fotnot: Mer om Wåga Wiljas samarbete med Japan i Modern Barndom nr 3/15 då Petra Swärd och Nina Granberg berättar om sin resa till Japan i våras.