Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2015-11-23
Hur kan pedagogisk dokumentation användas som grund i ett utforskande arbetssätt? Det försöker en ny bok om pedagogisk dokumentation ge svar på. Men också att ge handfast hjälp till alla som undrar ”Hur gör man?”.
När jag får Gunilla Esséns, Erika Björklunds och Leicy Olsborn Björbys Pedagogisk dokumentation – Utvecklas och lära tillsammans (Natur och Kultur) i min hand tänker jag ”behövs det verkligen en bok till om pedagogisk dokumentation?”. Tveksamt börjar jag bläddra i den ganska tunna boken som vid en första anblick inte ser ut att bjuda på så mycket nytt, snarare mindre, än det jag redan läst i andra böcker, skrifter och avhandlingar, som antingen direkt eller indirekt och ofta mer omfattande skrivit om den svåra pedagogiska dokumentationskonsten. Där orden svåra och konsten är mina egna tillägg och tilltag, ett slags metafor, för att här kortfattat sammanfatta det alla månar om i sina beskrivningar av vad pedagogisk dokumentation är och alltid måste vara ett förhållningssätt och aldrig en metod. Vilket i mina ögon gör pedagogens arbete en aning likt ”konstnärens” (dedikationen inför arbetet, processerna, materialen och alla inblandade, samt nyfikenhet, lusten att utforska, och vara kreativ och öppen för olika lösningar) och viljan att alltid stå på konstens (barnets) sida.
Med det i bakhuvudet börjar jag läsa Esséns, Björklunds och Olsborn Björbys bok om pedagogisk dokumentation. Och även här finner jag teorierna, om vad pedagogisk dokumentation är, vad som är dess syfte, varför det behövs, vad man kan få ut av det, osv, liksom praktiken, i form av intressanta exempel från förskolors vardag.
Ändå möter jag något nytt här, i hur väl och lätt författarna lyckas att förklara så att man som läsare (även utan förkunskaper) kan förstå vad pedagogisk dokumentation handlar om samtidigt som de också bjuder på många handfasta användbara ”verktyg” för att kunna organisera sig för och arbeta med pedagogisk dokumentation utan att det någonsin, trots ”enkelheten”, blir till en metod.
Det här är också den första bok jag läst om pedagogisk dokumentation som jag tror kan få med sig många föräldrar. Om jag hade barn på en Reggio Emilia-inspirerad förskola skulle den här boken kunna fungera som en ypperlig introduktion till att få chans att förstå vad det är barnen och pedagogerna gör på dagarna, och väcka mitt intresse och lust att bli än mer delaktig, tillsammans med dem och med andra föräldrar.
Slutligen bjuder författarna också på fem olika slags dokumentationsprotokoll när det gäller såväl observationer som reflektioner, vilka finns att ladda ner från förlagets hemsida.
Maria Herngren