Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
2015-07-09
I år är det 150 år sedan slaveriet förbjöds och 51 år sedan Civil Rights Act gav lika rösträtt och förbud mot segregering och rasdiskriminering i USA. Samtidigt visar en ny bok hur mycket hudfärgen ännu spelar roll där, inte minst för pojkar i fattiga svarta familjer. Sociologen Alice Goffman ger med sin bok Jagade – livet på flykt i en amerikansk stad en mäktig och skakande skildring av det liv som segregeringen skapat i fattiga bostadsområden.
Under de senaste fyrtio åren har antalet intagna i USA:s fängelser ökat med 500 procent – utan minsta debatt och ifrågasättande – samtidigt som det ökade antal fångar nästan uteslutande har hämtats från fattiga och svarta områden. 37 procent av de som sitter i fängelse i USA idag är svarta, medan deras andel av befolkningen är 13 procent.
Alice Goffman berättar också i Jagade – livet på flykt i en amerikansk stad (Natur & Kultur, översättning Mia Poletto Andersson) att bland alla svarta unga män i USA sitter en av nio i fängelse medan bara 2 procent av de vita gör det, och att ”Unga fattiga svarta män hamnar i fängelse i en verkligt häpnadsväckande takt: cirka 60 procent av dem som inte har examen från high school kommer att ha suttit i fängelse när de är i trettiofemårsåldern.”
Men det Goffman framförallt lyckas med är inte att med nog så skrämmande statistik ge oss en bild av svarta unga mäns dåliga odds i fattiga bostadsområden, efter att viktiga samhällsinstitutioner monterats ner samtidigt som man istället satsat allt mer på ett polisiärt övervakningssamhälle. Utan det är hennes egen närvaro i ett sådant bostadsområde som ger oss läsare en unik chans att förstå Mikes, Chucks, Alex och de andra unga männens vardag på 6th Street i Philadelphia. Men också kvinnornas, deras mödrars, systrars, flickvänners och döttrars liv.
Som ung doktorand följer Alice Goffman dem under sex år – ja, hon lever med dem på gatan och i hemmen, besöker dem i fängelser och på sjukhus, är med under deras domstolsförhandlingar och på begravningar och vid livets slutskede. Hon ser polistrakasserierna, våldet, brotten och drogerna – men också vänskapen, familjekänslan, omsorgen, kärleken och sammanhållningen.
Inte minst visar Alice Goffman hur hårt fattigdom och rasifiering slår när man från samhällets sida enbart går in med hårdare tag som motåtgärd mot den brottslighet som växer till följd av sådan segregering.
Text: Maria Herngren
Bild: Katrina Quisumbing