Vi tror stenhårt på spill

– Vi fick i uppdrag att förändra den rådande barnsynen, miljön och arbetssättet när vi började här för fyra år sedan, säger Ulrica Svanström.

– En förändring som blivit fantastisk. Vår förskola bjuder nu in till kreativitet och nyfikenhet med en miljö som på ett estetiskt sätt stimulerar till ständigt utforskande. Vi började genast med att rensa ut alla gamla leksaker och ta in spillmaterial och nya låga möbler, och så vi skrev till föräldrarna direkt, säger Annika Sandahl, och det gick bra. Men det har också varit en jobbig resa, men rolig och inget de ångrar, intygar båda.

– Vi tror stenhårt på det här förhållningssättet och de här materialen, fortsätter Ulrica.

– Vi såg på en gång hur hierarkierna planade ut. Inte som tidigare när något barn alltid skulle ha en särskild bil som var statusladdad. Spillmaterial är mer värdeneutrala och också genusneutrala, förklarar Annika.

Klevshults förskola började arbeta med Kreativt Återanvändningscentrum i Vaggeryd, som ett pilotprojekt, och i Guldgruvan, som är det nätverk som flera av kommunens förskolor är med i.

– Nu tar vi in nya material lite i taget, presenterar dem noggrant, frågar barnen var de ska bo någonstans. Vi ger dem ett värde så att de lär sig vara rädda om dem. Det gör vi också genom att lägga ömtåliga saker i små glasskålar. Även våra yngsta barn som bara är ett-och-ett-halvt år klarar det här, påpekar Annica.

– Och nu kan vi rida på vågen, att de äldre barnen lär de yngre i denna syskongrupp med barn från ett till fem år. Samtidigt som någon som är liten kan lära någon som är äldre nya sätt att pröva och utforska material på, säger Ulrica.

När deras femåringar var tre år fick stora spillklossar som de först började bygga med längs golvet. Efter hand växte deras byggen på höjden tills de klarade av att bygga allt högre och allt mer avancerade konstruktioner, så att de till slut vågade sitta både högst upp, inuti och under dem.

– Vi ser en stor vinst i att vi lättare kan nå de strävansmål som finns i läroplanen med hjälp av spillmaterial. Med dessa material kan vi arbeta med många olika ”ämnen” på samma gång, sortering, klassificering, hållfasthet ... Samtidigt lär vi vuxna oss otroligt mycket, säger Annica.

Hon och Ulrica berättar också om sitt eget ständiga reflekterande och om den harmoni som nu råder i barngruppen, både vad gäller samspel, kommunikation och utforskning. Fast det kräver förstås mycket av pedagogerna, av medforskande och ständiga nyfikenhetsfrågor.

Klevshults förskola är förstås också med i Vaggeryds broprojekt, men eftersom de redan höll på med ett ljusprojekt som de inte ville överge har deras brobygge blivit till ett ljusbroprojekt, där de fångat såväl skuggor med hjälp av spillmaterial som introducerat nya ljuskällor för utforskande av det.

– Vi tycker att vanliga leksaker är skräp. Vi skulle inte fixa att jobba med sådana längre. Vi har upptäckt att barnen och vi kan nå mycket längre i vårt lärande med spillmaterial, säger Ulrica.

– Och numera är det så kul att komma till jobbet, inte minst för att här också är så estetiskt vackert, tillägger Annika.

Text: Maria Herngren

Bild: Ulrica Svanström, Annika Sandahl