Barbie-Nils

Pojken Nils, i skådespelaren Johan Ehns fina gestaltning, har en självklarhet i sig själv men också i sitt möte med omgivningen, inte minst med pappan (som Anders Jansson fyller med nerv och närvaro) men också med andra ”besökare” och med berättelsen, scenrummet och publiken.

Dramats dilemma, som egentligen är fler än bara ett (historien handlar alltså inte ”bara” om genus) blir med Nils och pappans samspel till ett både konstnärligt och existentiellt berörande skådespel. Berättelsen om den lilla pojken som vill ha en Barbiedocka, inte den pistol som pappa och omgivningen vill pracka på honom, handlar till stor del om makt (vuxna gentemot barn, manligt gentemot kvinnligt ...), men också om identitet (vem får vi egentligen utrymme att vara) normer, grupptryck och rädslor (att både våga bryta men också att överhuvudtaget klara av att se vilka normer som råder runt omkring oss).

”Vi spränger gränser och raserar fördomar. Teater ska vara underhållande, upprörande, utmanande, lärorikt och tankeväckande”, skriver teater Barbara på sin hemsida, och att de vill ”göra teater för alla sinnen, för ögon, öron, hjärta, mage, intellekt och skrattmuskler”. Det märks i denna, deras senaste, uppsättning, men också i tidigare förställningar som FROSSA – en brännhet klimatfars, som de fortfarande också turnerar runt med.

Text: Maria Herngren

Foto: José Figueroa