Lärare – i nöd och lust

”Lärandet involverar starka affekter: glädje, ilska, rädsla, intresse, nyfikenhet, förvåning, sorg och skam”, skriver Ann-Marie Körling. Därför är det inte heller konstigt att skolans värld rymmer både lust och nöd för såväl elever som lärare. För som Körling också påpekar väcks den ”bottenlösa oförmågans sorg” i dem som inte får chans att lära sig medan de som får det får vara med om ”den inre rymd som kunskap ger”. Något som alla barn borde få!

Ann-Marie Körling utgår till stor del från sina egna erfarenheter när hon frikostigt delar med sig av såväl misslyckanden som när och hur hon kunnat bistå eleverna i deras lärande.

Läraren inom mig är en lärorik bok, inte minst genom alla tankar och insikter som den väcker, en bok att gå i dialog med, inspireras av och att tänka vidare utifrån. Och Körlings pedagogiska berättelser är också just berättelser. Det märks att litteratur och högläsning har en given plats i hennes liv och undervisning, inte bara i hur de bistått henne i olika lärandesituationer utan hur hon berätta om dem – och som hon så sant påpekar: ”Det behövs berättelser och relationer när vi lär”.

Elever behöver både berättelser och relationer för att lära sig, lärare likaså. Detsamma behöver även läsare, vilket Anne-Marie Körling lyckas med genom sitt personliga och ärliga tilltal, därtill med talande metaforer som hennes bild av den ”lärande gropen” där varken elever eller lärare vill fastna, ensamma, utan möjlighet att själva ta sig upp.

Körling visar både hur svårt och nödvändigt det är att skolan söker sig bort från den ännu så rådande lydnadskulturen till en ansvarskultur, som skolans demokratiska uppdrag förutsätter, där eleverna får vara delaktiga i både i sitt eget, i varandras och i sina lärares lärande. Återigen spelar berättandet en stor roll, att det måste finnas möjligheter för lärare att skapa nya berättelser genom pedagogiska samtal: ”Vi kan aktivt medverka till att riva etiketter som fastnat på elever, på lärare och på skolor. Vi kan berätta oss till förändring.”

Körling berättar även om sådant som hur det kan vara när Jante har tagit plats i skolors personalrum, om hur lydnadskulturen inte enbart går emot skolans demokratiska uppdrag utan också försvårar inlärningen. Och så lyfter hon fram skammens farliga makt över oss alla, både stora och små, hur den så lätt kan skada så mycket i skolan om vi inte vågar se och prata om den, liksom om att det inte är farligt att misslyckas, att det är en del av lärandet, även för lärare. För som Ann-Marie Körling skriver ”Lärarutbildningen är därmed en livslång process mitt i praktiken”. En process som kräver ständiga möten och reflektioner med kollegor, men också, barn, föräldrar, skolledning, forskare och böcker som just denna.

Text: Maria Herngren

Fotnot

I Modern Barndom finns fler bokrecensioner.

I nr 2/15, (utgivning 17 april) skriver förskolläraren och författaren Anders Gustafson om förskollärarna Elisabeth Berggrens och Sandra Söderlunds ”Bockarna Bruse i förskolan” (Lärarförlaget), och Maria Herngren skriver om antologin Mediepedagogik på barnens villkor (Lärarförlaget), redaktör Ulla-Karin Lundgren Öhman.