Produkten har lagts till i varukorgen
Dina varor
-
{productName}
{productType}
{nbrItems} st {itemPrice} sek
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Din varukorg är tom.
Stäng kundvagnen
Produkten har lagts till i varukorgen
{productType}
Totalt: 0
sek EXKL moms
Stäng kundvagnen
Stäng kundvagnen
2015-04-21
Kari Carlsen, norska Reggio Emilia nätverkets samordnare, har nu lagt fram sin doktorsavhandling ”Forming i barnehagen i lys av Reggio Emilias atelierkultur” vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.
Forming i barnehagen i lys av Reggio Emilias atelierkultur är en oerhört rik avhandling, till både omfång och innehåll (440 sidor). Den rymmer mängder av empiriskt material som Kari Carlsen samlat in under en hösttermin på en Reggio Emilia-inspirerad förskola i Norge. Filmer, i form av bildserier med dialog, fotografier, anteckningar ur hennes fältloggbok, liksom dokumentationsprotokoll, fokusgruppintervjuer med pedagogerna, material- och miljöinventering.
Kari Carlsens bjuder mig som läsare på en liknande frodig upplevelse som hon själv beskriver sitt första möte med Kløverenga barnehage. Hon målar ordrikt men också bildrikt (med fina och tydliga bilder som säger väldigt mycket samtidigt som hon lyckas måna om barnens integritet) vilket gör denna forskning lättillgänglig och berikande på många sätt, även för en svensk läsare. Här får man att ta del av och följa många intressanta dialoger och göranden, läranden och utforskanden – samt Karis iakttagelser, reflektioner och analyser, vilket gör att man som läsare också får chans att skärpa den egna blicken och analysförmågan, både gentemot vad som händer i stunden på denna förskola men också med förskolan i ett större politiskt perspektiv.
Avhandlingen tar nämligen sin utgångspunkt i att estetiska ämnen och skapande verksamhet med material och redskap fått allt mindre utrymme i norsk förskola på senare år. I Norge, liksom på många andra håll i världen, har politikens fokus på barns tidiga inlärning lett till att förskolornas innehåll förskjutits allt mer mot andra ämnen och kraven på individuella tester av kunskapsnivån hos de minsta barnen har ökat. Samtidigt söker många norska förskolor inspiration från de kommunala förskolorna i Reggio Emilia, och särskilt från deras ateljéarbete.
Kari Carlsen söker med sin forskning få fatt i ny kunskap om hur lärande i förskolan går till genom att undersöka just förskoleämnet bild och forms möte med Reggio Emilias ateljékultur, samtidigt som hon analyseras det i det spänningsfält som råder idag mellan pedagogisk filosofi, nordisk förskolekultur och nyliberala trender. Här finns mycket att hämta även för svenska pedagoger och alla andra som är intresserade av de estetiska uttryckens betydelse för lärande, men också för miljöernas och materialens betydelse, liksom de pedagogiska dokumentationerna.
Text: Maria Herngren
Avhandlingen finns att ladda ner här:
I MB 2/14 berättar Ingela Elfström om sin avhandling ”Uppföljning och utvärdering för förändring – pedagogisk dokumentation som grund för kontinuerlig verksamhetsutveckling och systematiskt kvalitetsarbete i förskolan”.
I MB 2/12 berättar Lise-Lotte Bjervås om sin avhandling ”Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan – En diskursanalys”.
I MB 4/10 presenteras Ulla Linds avhandling ”Blickens ordning – Bildspråk och estetiska läroprocesser som kulturform och kunskapsform”.
I MB 3/09 berättar Liselott Mariett Olsson om sin avhandling ”Movement and Experimentation in Young Children ́s Learning. Deleuze and Guattari in early childhood education”, vars svenska översättning ”Rörelse och experimenterande i små barns lärande : Deleuze och Guattari i förskolan” även presenteras i MB 2/15.